Buhuhu, så tråkigt att ingen velat kommentera mitt förra inlägg angående Kreativitetsutmaningen.. Vet inte hur jag ska tolka det egentligen? Antingen vill ni inte ha något handgjort av mig eller så vill ni inte tillverka något själva!!

Nåja, "hortevar", som jag säger ibland, jag har i allafall varit otroligt kreativ idag. Jag har gjort små tvålar med rosenpotpurri i. Sedan slog jag in dessa i cellofanpapper och knöt en rosett av sidenband.

Som vanligt; klicka på bilderna för att få dem större!






Sedan klippte jag ut massor av fjärilar och limmade fast dem på två ljus.


Slutligen var det då min smyckesram. Jag hade ju tänkt sätta dit hönsnät, men plötsligt kom jag på att jag, i gömmorna, hade ett riktigt grovmaskat tyg. I silver. Mmm, vitt och silver är ju snyggt.


Och så här blev slutresultatet!


Nu är jag trött!!! ;o)

På FB pågår en kreativitetsutmaning, som jag är med i.. Tänkte dock att jag skulle ta den även hit.. Så haka på nu!

"Jag deltar i en utmaning som går ut på att uppmuntra till kreativitet. Jag lovar att göra något handgjort till de fem första som kommenterar. Ni måste dock kopiera detta och lägga på er blogg, dvs lova att göra samma sak. Saken/gåvan görs för hand och skall levereras under år 2011, antingen personligt eller via post. Är du med?"

Jag fick ett presentkort på Konstnärsshopen i julklapp. Det använde jag idag. Dels köpte jag en tvålform och rosenpotpurri, dels köpte jag en fin ram(utan glas) som jag ska sätta hönsnät i och hänga alla örhängen och halsband på.

Tvålen, som jag redan hade hemma, ska bli som små rosor med rosenblad i. Kul "ge bort"-presenter! :o)


Ramen ska få hänga i badrummet, det kommer att bli kanonfint och praktiskt!


Närbild!


Det var tänkt att vi skulle gymma ikväll, men jag har två "krampknutor" vid skulderbladen och jag får inte dessa att släppa. Det blir sålunda spikmatta ikväll och vi satsar på att besöka gymmet i morgon istället.

Min äldsta bror är ju, som jag har berättat, i Thailand. Han har under sina två veckor där fått se kusten och inlandet. I dagens sms berättar han att de ska göra Bangkok i två dagar innan det är dags för hemresa. Det ska bli roligt att få se alla bilder han tagit!

Vid halv tre-tiden i natt kom maken hem från Stockholm, där han varit på PV-styrelsemöte. Det blåste visst fruktansvärt mycket, så han valde att inte köra över Höga Kusten-bron utan tog den "gamla" vägen istället. När han väl kom

Här är det vindstilla idag, skönt! Tror att det kanske blir en loppistur till Umåker och sedan ska nog dotterns hår tonas. Ni ser, inga större planer idag! ;o)

... blev det inte.. Morgonpromenad med Bessie och sedan en skogstur med Agge.. närmare bestämt 5,1 km lång tur. Solen sken genom de höga tallarna. Svetten lackade, både av plusgraderna och ansträngningen. Härligt!!!

Grannarna ovanför håller på att flytta. Jag minns inte om jag skrivit om dem här eller om det bara var på Facebook.. Nåja, blir det en upprepning så får ni stå ut! ;o)

Det var i början av december som vi höll på att gå upp i atomer. I lägenheten ovanför var det ett himla springande, fram och tillbaka. Och ja, jag vet att man får "tåla" vissa saker när man bor i lägenhet, men jag tror inte att ni förstår vad jag menar. Ungen sprang, fram och tillbaka(längst bort i hallen till vardagsrummet och tillbaka) oavbrutet i över en halvtimme varje morgon och minst två timmar varje kväll! Möjligen kunde det vara tyst en kvart på kvällen. Kan det ha varit stopp för middagsätande??

I över två veckor, varenda morgon och varenda kväll. Jag vaknade, innan alarmet ringde, av att han sprang däruppe. Det gick till slut inte att fokusera på något annat än detta intensiva kutande. Irritationen flödade från oss alla. Men till slut insåg vi att det bästa vore att gå upp och tala om för dem hur väl det hördes ner till oss.

Tryckte sålunda tillbaka ilskan, ringde på och blev mött av mamman och sonen som precis vänt om i vardagsrummet och nu kom kutande ut i hallen. Det gav mig en perfekt öppningsreplik för jag tittade på honom, log och sa: "Är det du som har så mycket spring i benen?".

- "Oj, hörs det ner till er?", frågade mamman.
- "Typ, jaaa", svarade vi.

Det var tur att Johanna också var med för hon sa:
- "Det är ganska svårt att koncentrera sig på läxorna när man hör honom springa fram och tillbaka".

Nu kom även pappan till dörren och de lovade att få honom att sluta springa så intensivt. De verkade i allafall inte bli sura, så vi hade nog tryckt undan den där ilskan rätt bra. Grannsämjan ohotad! ;o)

Samma kväll hördes ingenting ovanifrån. Morgonen efter var det också helt tyst och likaså på kvällen. Det var skönt, men samtidigt tänkte jag: "Har de bundit fast ungen, eller??". Han måste ju få röra sig, som alla barn behöver. Men dagen därpå hörde vi honom igen, tack och lov! Men inget vansinneskutande utan bara "vanliga ljud", om ni fattar hur jag menar.

Jag har efteråt tänkt på det här. Hur fasen orkade föräldrarna med detta springande? Jag skulle ha blivit tokig om mina barn gjort så.. Jag menar, spring hit och dit, ja.. Men detta var ju som ett maratonlopp, varenda dag. Och jag fattar inte hur pojken orkade springa så där mycket, han var bara 2-3 år gammal.

Nåja, idag flyttade de till eget hus. Undrar vilka som kommer att flytta in? Det vore kul om det var några med liknande konstellation som vi, tonårsföräldrar alltså. Vi får väl se.

Nu ska jag och Carro ut med Bessie och samtidigt gå förbi Coop och handla lite middagsmat. Sedan blir det soffan för resten av kvällen.

Ha en skön lördagskväll, mina vänner!

Här kan ni hitta telefonväkteriet som igår gjordes med Statsminister Fredrik Reinfeldt. Det var väldigt intressant att lyssna på!!

När det gäller frågan kring kombinationen arbete/a-kassa så fick man dock inga tydliga besked. Arbete ska premieras. Men har du inte ett heltidsarbete utan du bara får jobb på timtid, då straffas du genom att inte få stämpla. Ett timjobb på t ex två timmar gör att du tappar stämplingsmöjigheter för resten av veckan. Helt sjukt! Jag kan hålla med om att ersättningen kanske inte var tänkt till att kunna stämpla upp till heltid, om du har ett fast jobb på deltid, år efter år. Det kan jag köpa.

Men det känns som om Reinfeldt inte förstår att det på många arbetsplatser inte finns möjlighet att anställa på heltid. Däremot vet alla att det är otroligt viktigt att "få in foten" på en arbetsplats. Och att jobba per timme måste ju ändå vara bättre än att personen sitter hemma och rullar tummarna. Dessutom, ju mer du kan ställa upp på timtid på en arbetsplats, ju större är chansen att just du blir tilltänkt till ett längre vikariat eller blir heltidsanställd. Så har det varit i alla tider och så tror jag att det är även idag!

Men dessa regler gör att människor, med specifik yrkeskompetens, måste söka sig till helt andra arbeten. När det gäller tolkyrket blir det inte bara en förlust för tolken, som inte ges möjlighet att jobba inom sitt yrke, utan också för vår verksamhet, då vi behöver dem som arbetskraft. I förlängningen drabbas våra tolkanvändare, som riskerar att bli utan tolk.

Det känns så fruktansvärt tråkigt och onödigt!

Varför kan jag aldrig hitta en ful tavla på loppis för 150 kronor, som sedan visar sig vara värd minst 200 000 kronor??
Hm, kanske beror det på att jag aldrig köper hem fula saker! ;o)


Foto: Pia

Idag hade jag ett intressant samtal med en kollega.

Hon är, liksom jag, inte speciellt intresserad av att köpa och bära sista modet vad gäller kläder. Hon, liksom jag, använder väldigt sällan make-up. Och, i allafall jag, använder endast symaskinen för att fålla upp gardiner och byxor. Ändå gillar vi bägge programmen Top Model och Project Runway.

Detsamma när det gäller mat. Hon är, liksom jag, inte speciellt intresserad av egen matlagning. Jag själv har endast ett par tre paradrätter. Hur många hon har glömde jag dock utreda! ;o) Däremot gillar vi bägge program som t ex Top Chief och Gordon Ramsays kockprogram.

Vad handlar det om egentligen? Hyser vi egentligen hemliga drömmar om att bli modeller, stylister, designers eller proffskockar? :o)

Det närmaste Top Model jag kommit! ;o)

Där gick det mer än en dag.. Är dock inte låg längre. Vädret vände och det blev ju strålande sol och minusgrader till igår. Härligt! Långpromenad med Bessie.

Skurade två badrum skinande rena.. nästan så jag behövde solglasögon för att gå in där efteråt! :o) Ett långt samtal med brorsonen och ett väldigt kort samtal med brorsan i Thailand blev det också.

På eftermiddagen blev det en visit på badhuset med Johanna. Oj, det var många månader sedan vi simmade. Men nu är vi på G igen! Känns gôtt!

Idag har det också varit bra väder, men nacken tog stryk av gårdagens nyttogöromål. Tog mig dock till jobbet, där vi hade arbetsplatsträff hela dagen. Kul att träffa alla kollegor, framför allt de som inte bor i Umeå med omnejd. Lunchen åt jag ute, ensam. Pallar inte riktigt med ljudnivån som blir i lunchrummet när vi är så många där samtidigt.

I morgon får jag min ofantligt efterlängtade massage. Det ska bli wunderbart!

Nå, inte vet jag ju om det här inlägget blev speciellt kul. Men nu vet ni att jag lever i allafall! Om det nu är någon som undrat?! Hahaha..

... som lågtrycket. PLUSGRADER här idag! Nej, nej.. inte än!

Och som alltid vid lågtryck, ökad värk och noll ork! Tur att jag tränade igår istället för idag! I morgon är jag ledig och hoppas på aningens kallare väder.

Men hur kul är det att läsa om vädret här på min blogg? Har jag så dålig inspiration? Ja, så är det. Lika bra att lägga av och luta ikull sig i sin säng istället.

Återkommer när jag har något roligare att skriva om! ;o) Förhoppningsvis blir det i morgon!

Nä. Det är klart att jag inte gjorde. Men det borde jag ha gjort. En före- och efterbild hade ju varit coolt!

När vi plockat fram alla burkar med Kristinas pärlor, så kändes det lite övermäktigt. För himmel, tusentals pärlor var det! Hennes stora köksbord och köksbänk var fyllda av pärlor av alla det slag. Lägg till snören, trådar och nålar. Samt påsar; från små plastpåsar till fina presentpåsar.

Vi jobbade på, stundtals i en behaglig tystnad. Ni vet, en sådan tystnad som man bara kan få tillsammans med en riktigt god vän. I fyra timmar, med ett avbrott för energipåfyllning i form av macka och fruktkaka, kämpade vi på. En bokhylla flyttades från köket till dotterns rum. Där staplade vi burkar, som nu var sorterade, med små pärlor, askar med färgkoordinerade pärlor, burkar med berlocker, örhängen och lås. Allting samlat på samma ställe.

Vi var jättetrötta efteråt. Men nöjda. Och jag hoppas att det här ska hjälpa henne med pysslandet. Att slippa slösa på den lilla ork hon har för att hitta det hon söker och istället använda energin till att göra de fantastiska smycken som hon gör.

Jag fick med mig ett vackert armband hem. Ett svart makramearmband med detaljer i silver/rosa/blått. Bilden gör det inte rättvisa.




Förresten, jag vill tipsa om ett suveränt nagellack för er som, liksom jag, har problem med naglar som går av eller delar sig. Den stärker nageln och som en bonus så får man längre naglar på ett par dagar.



Känner mig så stolt över att äntligen ha fina naglar. Den här färgen är inget jag skulle ha på jobbet, men hemma funkar det! :o) Hm, vilket snett långfinger jag har!! Det liksom drar åt vänster..


En liten väderleksrapport också, så här på slutet av mitt inlägg.. Igår -3 grader, idag -18 grader! Himmel, så det hoppar upp och ner. Men så länge solen skiner, oavsett graderna, så är det okej!

Här är det ett strålande väder idag. Och jag sitter inomhus. Skäms på mig! Men min nacke jäklas ordentligt, så här var det lugna gatan i morse. Maken gick ut med hunden och själv tog jag en värktablett och läste tidningen.

Strax ska jag iväg till fina Kristina där jag ska hjälpa henne med sortering av pärlor. Hon gör de mest fantastiska smycken av dessa. Jag är lycklig ägare till två par örhängen och ett vackert änglahalsband. Ska boka in henne snart för ett smyckeparty hemma hos mig. Det blir kul!

Hoppas att jag kommer hem med några bilder på hennes alster. Jag tycker att jag har börjat året dåligt vad gäller sådant; hur svårt ska det vara att komma ihåg att fota olika saker?? Väldigt svårt, verkar det som i allafall! :o)


Foto: Pia

Hoppas ni alla får en riktigt skön lördag! C U!

När jag var ute och gick en kväll så insåg jag att vissa lägenhetsinnehavare verkligen inte hade gardiner i sina fönster. (Och nej, de ska inte flytta. För om det vore på det viset.. ja, då har de "flyttat" i ett antal månader nu)

Jag förstår inte det där, att ha fönstren gardinlösa. Det första(nästan) som jag gör när jag flyttat in är att putsa fönstren och hänga upp gardiner. Gardiner gör mitt hem ombonat och mysigt.

Jag använder en del av Maria Montazamis, numera berömda, citat angående hennes läppstift:

Utan gardiner i fönstren känner jag mig rädd, naken och exposed! :o)

Det här bokade jag!! Halvpension(frukost och middag) blir perfekt. Och så såg jag att det fanns turkiskt hamam på hotellet. Mmmm, det ska jag försöka boka direkt vi kommer dit. Hoppas det är lika bra som när jag fick det i Alanya för det var den bästa spa-upplevelse jag varit med om!

När kan man börja packa, tro?! ;o)

Idag fick jag två pocketböcker i brevlådan. Det var från ett pocketogram som vi fått från jobbet. En väldigt bra present till en person som älskar böcker! Tack Karin!



Hur jag än försökte få den här bilden rättvänd så funkar det inte! Hm..


Men med den här bilden gick det bra. Märkligt!


Idag är det så vackert ute att det nästan gör ont. -10 grader, klarblå himmel, strålande sol och träd där varenda gren är infrostad. Bilden tagen från balkongen.


Så trots att jag gärna skulle vilja åka till värmen, så älskar jag sådana här dagar här i norr! :o)

Nu är det bestämt. Santorini blir det. Tog kontakt med Kalimera och beställde en e-broschyr om ön. Det var en väldigt personlig och trevlig information om allt man behöver veta. Allt från hur man reser dit, boende, sevärdheter och namn på billiga och bra tavernor. 15 sidor med suverän information och vackra bilder för 59:-. Fantastiskt!

Så.. trots den lilla avundsjukan vad gäller broderns vistelse i Thailand så har vi nu något att sukta efter. Resan bokas dock med avbeställningsmöjligheter. Vi har vissa krav på oss, jag och tjejerna, fram till avresan sista helgen i maj. Uppfyller någon av oss inte dessa krav, ja då avbokas platsen. Inser att den som måste sköta sig bäst är ju moi. Jag kan väl inte skicka iväg tjejerna själva till Grekland!! ;o)

Är lite lätt avundsjuk på min äldsta bror som, i skrivande stund, befinner sig i Thailand. Efter elva timmars resande till Bangkok och direkt vidare till Phuket misstänker jag att han just nu sitter skönt tillbakalutad med en flerfärgad drink i sin hand. Femton härliga dagar ska han vara där, i solen och värmen.

Sa jag att jag var lätt avundsjuk?

Så känns det kväll. Googlar resor till Grekland och inser att jag måste fixa en karta över landet och dess öar. Blir liksom inte klok på var öarna egentligen ligger och deras förhållande till varandra. Men nu ska jag stänga ner datorn och lägga mig, kolla på Top Model och sedan sova. En bra plan, tycker jag.

C U!


Foto: Pia

Jag är rätt besviken på den här omgången av "Stjärnorna på slottet". Alla är liksom så hövliga och det finns liksom inget djup i diskussionerna.

Men igår var det var Ulf Brunnbergs dag. Och då hände något, då blev det betydligt mindre ytligt och inte lika jobbrelaterat som när t ex Monica hade sin dag. Hennes dag var som en enda lång uppräkning av vad hon plitat ner i sitt CV. Boring!

Därför gillade jag gårdagens program och Ulfs öppenhet. Det visade en helt annan sida av honom. En sida som inte hade ett dugg med komik att göra, ingen rolig Vanheden så långt ögat nådde. Han delade med sig av sina minnen från uppväxten och vad som varit hans drivkraft. Intressant.

Jag ska erkänna en sak. Jag gillar skvallertidningar. Ja, jag vet det är tabu. Det är skämmigt att vilja läsa sådana tidningar. Man ska inte vilja göra det. Istället ska man säga "nja, jag brukar väl bläddra i dem hos frissan för det finns ju inget annat att läsa där".

Jag har grunnat litet på varför jag gillar dessa skvallertidningar. Jag tror inte att det är för att jag är speciellt intresserad av hur kändisarna lever. Eller vilka de hänger ihop med. Eller vilken frisör de går till. Eller vilket märke det är på deras handväskor.

Nej.

Det intressanta är skillnaden mellan "röda mattan"-foton och alla paparazzifoton, som är tagna när kändisarna kommer gående i mjukisbrallor, är omålade och har en "bad hair-day". När de inte är så där perfekta som efter tre timmars styling.

Då känner jag att vi ändå har något gemensamt; vi är alla bara vanliga människor med vanliga fel och brister. Och det känns skönt. Det visar också på att med styling kan vi alla förbättra vårt naturliga jag. Och vissa människor har en otrolig naturlig skönhet. Dessa finns både bland kändisar och oss andra.

Samtidigt vet jag att det är egoistiskt av mig att vilja se dessa foton. För det måste vara fruktansvärt jobbigt att, som kändis, bli fotad när man minst anar det och sedan tvingas se sig själv på bild i en massa tidningar. Det måste vara oerhört frustrerande. Speciellt om det är en bild som man helst av allt hade velat bränna upp.

Det bl a är ju något som verkligen skiljer oss åt. För ingen bryr sig om att jag lufsar omkring i mjukisbrallor, har håret på ända eller petar mig näsan. Eller kanske finns det folk som bryr sig om det. Men jag är i allafall inte tillräckligt intressant för att hamna på ett foto i tidningen! Tack och lov för det!!