Rotade igenom en låda med papper i min jakt på Carros vaccinationskort. Se, vad jag hittade där!! :o)

När man vid midnatt får ett sms från dottern: "Allt är jättebra, om du undrade :o)", ja då blir man varm i hjärtat.


© Carolina Hagman

Igår morse kom fönstergubbarna. Då gick jag och Bessie ut på en promenad. Trots att det blåste och snöade(vilket inte syns på bilden!), så var det faktiskt rätt mysigt.




För hemma var det definitivt inte lika mysigt. Fönstergubbarna var dock snabba. 1,5 dag tog det att byta alla fönster i vår 4:a.




Städade tre rum. Fint blev det, men fy tusan så slut jag var.. Och resten av kvällen handlade om en varm dusch, Citodon, spikmatta och en underbar fotmassage av Johanna. Så här ska man inte göra, det vet jag. Men att sprida ut städandet på flera dagar gör ju att putsdammet sprider sig överallt, även till de redan städade rummen. Så, därför var det bara att köra på!


Vaknade i morse förvånansvärt mycket piggare än jag förväntat mig, men visst hade jag ont. Klockan tio i förmiddags hade jag bokat en tid för en timmes helkroppsmassage. Wunderbar!!! :o)

Nu ska jag ut med Bessie och underlaget därute kan väl sägas vara blött. Suck!! Sedan blir det sängen och möjligen en stunds tv-tittande.

... finns idag alla våra möbler. Idag är det så dags för fönsterbyte och enligt snickaren så "börjar vi i alla rum samtidigt"!! Nice.. not!! Definitivt inte nice för tjejerna som har ledig dag. Kanske får de "bo" i bilen på parkeringen utanför mitt jobb. Där ska i allafall Bessie hålla till idag. Tur att vi lyckats lokalisera kupévärmaren då det är hela 14 minusgrader ute.

Är ni snäll och håller tummarna för att de jobbar på bra här idag? Så vi åtminstone får våra sovrum klara till i eftermiddag. Vardagsrummet görs på onsdag och då har jag tänkt fly fältet till vännen Kristina.

Nej, något sömnpulver var verkligen inte Mia Skäringer igår. Hon var lysande; otroligt rolig och oerhört allvarlig på samma gång. Ungefär som Jonas Gardell. Humor med en underton av allvar. Ibland fastnar gapskrattet i halsen.

Fick inte fotografera i lokalen och Mia försvann direkt efter föreställningen. Det kan jag förstå då hon hade med sig både sin mamma och sina barn. Jag hade dock gärna velat tacka för hennes utlämnande föreställning och velat ta ett foto som jag kunnat visa er här på bloggen. Jaja, man får inte alltid som man vill! ;o)

Jag hade ju fått tag på biljett i sista stund, så jag hade ju ingen som följde med mig. Det kändes lite märkligt när jag kom till Folkets Hus igår. Alla kom i par eller i större gäng och så var det jag, ensam! Men när showen väl började så spelade det ju ingen roll. Enda nackdelen var att min plats var nedanför scenen, vilket innebar att jag tvingades titta lite uppåt hela tiden och det gillar inte min nacke speciellt mycket.

När jag kom hem så var jag tvungen att se "Så mycket bättre" på tv4-play. Oj, vilket suveränt program det är! Det måste vara väldigt intressant för "huvudpersonen" att höra hur de andra tolkat låtarna. Jag hoppas verkligen att de blir en ny omgång med nya artister och nya tolkningar. Släckte sänglampan vid midnatt.

Klockan ringde vid 7 i morse och halv 9 var jag på jobbet där jag mötte upp Karin och Marie. Vi packade bilen full med loppisgrejer och drog till Obbola Folkets Hus. En givande dag, då vi sålde grejer för drygt 1400 kronor. Det blir ett bra bidrag till skolavgiften för våra tjejer i Tanzania. Härligt!

Orkar tyvärr inte köra en besöksrunda idag. Men det kommer en dag i morgon också! C U!

Eftersom jag känner mig som ett stressat litet bi så undrar jag när jag kan gå i ide. Nä förresten, bin går väl inte i ide? Det är det väl björnar som gör. Jamen.. vad gör bina då? I vilket fall som helst så ska det bli skönt att få "gå i ide" hos mamma hemma i byn om två veckor.

Det här året har varit helt galet. Många saker har varit fantastiskt roliga, men en hel del har varit skitjobbigt. Husförsäljning, packning, tapetsera/måla i lägenheten, flytt, uppackning.
Fixa och pyssla, en riktigt rolig syssla.
Resan till London med jobbet var härliga dagar. Fyllda av "jobb", men som ändå kändes som rena semestern.
PV-träffen var också ett roligt avbrott i allt flyttande.
Arbetsrelaterade dagar i Stockholm och bloggvänssträffar. KUL!!!
Tandläkarbesök som både känts i käke och plånbok.
Stundtals högtryck, både på väder och i livet.
Fixande med intyg, läkarbesök, spruttagningar till Carro inför utbytesåret.
Dock en höst med lågtryck som inneburit värk och en själslig "blues".
Operation och omkullkörning som gjorde saken värre.

Det känns som om jag aldrig haft en så fulltecknad almanacka. På gott och ont. Många noteringar däri har varit roliga och otroligt givande. En hel del har, som sagt, påverkat mig negativt och gett mig mera värk.

Nu har jag en blandad kompott kvar innan året tar slut. Mest är det trevligheter, tack och lov!

På dagens datum står det: Mia Skäringer show. 19.00. Det ser jag fram emot, jättemycket.

I morgon har vi ett eget loppisbord på Obbola Folkets Hus. Kl 10-15 är loppisen öppen och ni är välkomna dit! Jag och Karin säljer grejer till förmån för våra fadderbarn i Tanzania. Två unga tjejer vars skolavgifter vi hjälper till att betala.

Två torsdagar på rad kommer jag att få massage. Första gången är det snart utexaminerade massörer som ger den. 150:- för 50 minuters massage. Och sedan ska jag till min "egna" massör Gertrud. Hon har masserat mig, i princip, en gång i månaden sedan 1998! Man kan lugnt säga att hon känner min rygg och mina axlar väldigt väl.

Sedan har jag ett hatfyllt besök hos tandläkaren i mitten av november. Då ska det putsas och ev göras ett avtryck till en bettskena. Jag bävar! :o(

I slutet av november är min lediga vecka i Norrbotten inskriven. Ursäkta att jag tjatar, men som jag längtar!! :o) Då ska jag också träffa tre gamla klasskompisar, varav en som jag inte sett på många, många år. Tackar Facebook för att vi fått kontakt igen!

Andra helgen i december åker hela familjen ner till Stockholm. Maken har styrelsemöte och vi kvinnfolk ska "göra stan". Dessutom ska jag förhoppningsvis träffa min kusin som jag inte sett sedan jag var jätteliten. Ytterligare ett tack till Facebook som gjorde att vi hittade varandra igen!

Efter resan till Stockholm är det slut på noteringar i min almanacka. Då står nämligen julen för dörren! :o)

Update:
Glömde ju nämna den kuliga dagen hos The Studio med photoshot och efterföljande middag med vännerna. :o) Det var en av höstens höjdpunkter!

Såg Uppdrag granskning igår. Det handlade om den gambiska flickan som adopterats av svenskar och som sedan lämnats tillbaka till Gambia.

Alltså, det finns så många saker i denna historia som upprör mig. Hur de s k adoptivföräldrarna fått för sig att de bara kan "lämna tillbaka" ett barn som de faktiskt är vårdnadshavare för. Hur de kunnat strunta i det faktum att de har juridiska skyldigheter mot detta barn. Hur de kan tro att man kan ha "öppet köp" på ett barn. Helt sjukt!

Och sedan har vi socialtjänsten. Som, efter att historien blivit känd, hävdade att de inte ville stöta sig med Gambia; att det var ett komplext ärende. Men en högt uppsatt gambisk advokat hade rapporterat att flickan betraktades som svensk och att Gambia inte gjorde några som helst anspråk på henne. Denna rapport gjordes på uppdrag av Sveriges regering. Men trots att socialtjänsten då visste att det bara var att hämta hem flickan lade de istället ner hela ärendet!

Hur kunde dessa människor, som hade hand om ärendet, sova på nätterna?

Det är inte så ofta som man får något roligt i sin brevlåda. Vanligtvis är det reklamblad eller tråkiga brev med fönster. Men häromdagen fick jag ett litet bulligt brev från en bloggvän. Kolla på den otroligt söta påsen och det superfina hjärtat som låg däri. Tack underbara Gun!





När jag var yngre så spelade jag fotboll under många år. Då blev man sparkad både här och där. Men jag har aldrig, ALDRIG, någonsin haft en sådant här blåmärke som jag numera ståtar med(efter omkullcyklingen).


Igår satte sig våra tjejer på bussen för en resa norrut, till deras "mommo". De har ju höstlov nu. I byn har de en jämnårig kompis så de lär nog hitta på en hel del tillsammans. Men himmel så tomt det är härhemma nu!

Efter jobbet, träffade jag Marie. En ung tjej som jag lärde känna på Träningsvärkstan; vi gick på samma afropass. I tre timmar satt vi på Café Station och pratade om allt mellan himmel och jord. Mysigt!

Idag är jag ledig. Nice!

Jag hoppas innerligt att inte städerskorna behöver knäskura golv längre. Och sålunda slipper få "skurgummeknän". Knäet som jag syftar på i rubriken är naturligtvis mitt!! :o) Fortfarande svullet och ömt, men det mår betydligt bättre nu än igår. Så här ser det ut nu:


Men, tillbaka till städerskorna. Det är många av dessa människor som ingen märker av. Ingen reagerar över att det kommer en städerska(alt städare) gående med sin vagn. Det är som om de hade en "osynlighetsmantel" på sig. Jag tror ju inte att de valt detta själva; att inte bli sedda. Tänk vilket viktigt jobb de utför. Och tänk hur illa det vore om de inte gjorde det!

Vi har en städerska på vårt jobb. En glad och trevlig kvinna som sitter och fikar med oss varje torsdag. Jag och hon småpratar med varandra när hon är i mitt rum och städar. Vi pratar bl a om böcker. För ett tag sedan bjöd hon oss på bullar. Det sistnämnda borde ju betyda att hon trivs hos oss! :o) Ja, vi trivs i allafall oerhört bra med henne och har hon varit borta(vilket är sällan, tack och lov!) får hon höra att vi saknat henne.

Vi tycker så bra om henne att en kollega klistrade upp följande historia på insidan av städskrubbsdörren. Fick glädjen att sedan höra ett gapskratt därifrån när hon läst den! :o) Håll tillgodo och se till att "din" städerska blir sedd!

"På en statlig myndighet har fem kannibaler anställts som handläggare. Första arbetsdagen säger chefen:

Möjligen har jag skrivit om detta förut. Orkar inte kolla upp det! Ni får väl hoppa över det här inlägget om det känns som ett repriserat ämne! ;o)

När det byttes regering så togs friåret bort. Det var synd, tycker jag. Även om kostnaden s a s blivit densamma, så hade det ändå kunnat ge en arbetslös möjlighet att få jobba i ett helt år och i och med det en större chans att "få in en fot" på en arbetsplats. Det handlar inte alltid om att få ersättning utan det handlar om att få känna sig värdefull, att få känna att man gör nytta och att få arbetskamrater. Det handlar dessutom om vikten av att underhålla sitt "hantverk", sitt yrkeskunnande.

Jag känner många som drabbats av de nya stämplingsreglerna. De regler som säger att om de tar ett jobb på två timmar så förlorar de en hel veckas stämplingsmöjligheter. De blir sittande hemma, trots att de är fullt arbetsföra och inget annat vill än att få jobba. I min enfald så trodde jag att det skulle premieras att jobba! Men det verkar inte så..

För att återgå till friåret. Vad hade jag gjort om jag fått möjligheten att bli "ledig" ett helt år?

Jag skulle gärna gå en Hantverksutbildning. Jag skulle gärna vilja lära mig alla möjliga hantverkstekniker; silversmide, vanligt smide, tovning, slöjd, målning, drejning.. ja, ni fattar! Jag skulle vilja gå den utbildningen för mitt eget höga nöjes skull!

Eller.. En fotoutbildning. Att få lära mig allt om fotografering. Allt från hur inställningarna på en digital systemkamera funkar och hur man fotar bäst i olika miljöer. Hur man använder reflexskärmar. Jag älskar ju att fotografera och tycker stundtals att jag kan få till rätt bra foton. Men hur redigerar man sina bilder på bästa sätt?

Jag har döttar som är duktiga på varsitt område, men det blir liksom inte att man håller en "utbildning" hemma. Det blir kanske lösningar för stunden, men kanske inte så mycket mer. Jag behöver ett mer organiserat lärande och gott om tid om jag ska kunna lära mig det ordentligt! Hahaha..

Vad skulle du göra om du fick ett helt år "ledigt"?


© Pia Hagman

Jag tog bussen upp till sjukhuset i morse. Det var dags att ta bort de där "bulorna" som jag hade på de nedre franskanten av ögonen. Bulorna kliade och var allmänt irriterande, därför ville jag ha bort dem.

Jag blev iklädd en söt liten mössa och uppmanades att sätta mig i "tandläkarstolen". Fick två droppar bedövningsmedel i varje öga. Oh, vad det sved. Sedan fick jag något som de kallade för "tandläkarbedövning" under ögat via två sprutor. Ursäkta uttrycket nu, men... SATAN I GATAN, så ont det gjorde! :o( Jag brukar kunna andas bort smärta, men se.. det gick inte den här gången..

Och märker ni temat härovanför? Ska jag aldrig slippa tandläkarrelaterade saker??!! Jag bara undrar..

Sedan skrapades och klipptes det! *ryser* Och sedan var det färdigt. Hejdå. 300 kronor för 20 minuter. Men hey, de var faktiskt fyra(4) personer inne i operationsrummet tillsammans med mig. Så.. inte speciellt hög timpenning per person!! Haha..

Tog ett foto på mig direkt jag kom hem. Bli inte rädda nu! ;o)



Med bortdomnade ögon tog jag mig ut till bussen och tillbaka ner på stan. Synen var det ju inget fel på, men ögonen var lite sega när det gällde att titta någon annanstans än rakt fram! ;o)

Hoppade på cykeln för att trampa hemåt. Jag kände att det var halkigt, men cyklade lugnt. Men när jag skulle korsa en väg vred jag troligtvis styret för snabbt och swisch sa det, så gled cykeln ifrån mig och jag dunsade rätt ner i vägbanan. Hamnade på knäna och slog i armbågen också. Snabbt som attan var jag dock uppe på benen igen. Alla som ramlat så där vet hur man tänker "Fasen, va skämmigt!!" och så vinkar man till alla som för att säga "det gick bra, det gick bra". Men ujuj, så ont jag hade i knäna när jag f ö r s i k t i g t cyklade hem.

Knäna, speciellt det vänstra, svällde upp ordentligt och började raskt anta tonen av skimrande blått!


I det här huset gillar vi alla hudfärger och min kropp verkar hålla med. Under ena ögat har vi den vackra "blåöge"-färgen och knäna uppvisar solgult, gräsmattegrönt och purpur med en stänk av midnattsblått.
Nästan som poesi.

Har inte vågat göra något annat än att ligga i sängen hela eftermiddagen. Vågade inte utmana ödet. Ni vet, olyckor kommer tre och tre.. Nu var operationen iofs ingen olycka, men ni fattar... ;o)

Skrev föregående inlägg igår, publicerade det och fick en kommentar på det! Fattar inte hur det gick till eftersom inlägget inte syntes när jag gick in på bloggen liksom "läsarvägen"!!

Idag såg jag den där lilla symbolen bredvid rubrikraden, klickade på den och såg att det stod 21 september där! Que?? Ok.. jag fattar att det är där man kan tidsinställa sina inlägg, men lite irriterande om jag måste klicka och välja i den VARJE gång jag skriver ett inlägg.. Eller har jag missuppfattat det?

I årskurs fem gjorde vi en sedvanlig synundersökning hos skolläkaren. Oops, det visade sig visst att jag var aningen närsynt. En vink om det var kanske att jag satt 1,5 meter från tv-rutan och aldrig hejade på någon som var 10 meter bort! ;o)

Här skulle jag satt in ett foto på mig med glasögon stora som Helges. Ni vet, ugglan på Hedvigs tak i barnprogrammet
A till Ö. Men de fotoalbumen är kvar nere i förrådet. Tacka er lyckliga stjärna för det!! ;o)

Åren gick, men storleken på glasögonen bestod! I 8:an hände dock något. Jag "glömde" plötsligt glasögonen hemma. Ärligt talat så vet jag inte varför. Det var ingen som retade mig eller så. Jag bara bestämde mig för att se kasst i fortsättningen! Hahahaha.. Att jag dessutom satt längst bak i klassrummet och inte såg ett skit av vad läraren skrev på tavlan, ja det var tydligen helt okey. Tur att jag hade kamrater vars anteckningar jag skrev av. Helt sjukt!

Under första terminen på Distributions- och Kontorslinjen klarade sig "Den närsynta bofinken Pia" rätt bra, men sedan blev det värre. Då skulle vi lära oss att skriva maskin och pappret vi skulle skriva av var placerad på en dokumenthållare bredvid skrivmaskinen. Tillräckligt långt bort för att jag mest skulle se svarta prickar istället för bokstäver. Insåg då att det nog var dags att kolla synen igen.

Ett besök hos optikern gjordes och någon vecka efter det hämtade jag ut mina nya fina, STORA, glasögon. Herregud, vilket glasögonmode det var då!

Det första jag reagerade på när jag kom ut från optikern med de nya "ögonen" på näsan var att världen var skarp och att jag plötsligt såg väg- och gatuskyltarna väldigt klart. Mötte en bil och kunde läsa registreringsnumret på långt håll! Wow! Där och då fattade jag hur vännen Carina kunnat hålla koll på de eftertraktade killarnas bilar!

När jag kom hem till min moster, där jag bodde under mina två gymnasieår, så upptäckte jag en märklig sak. Det var små blommor på hennes tapet!  Jag som alltid trott att den varit enfärgad! :o)

Ett par år efter detta hade jag linser och det var väldigt smidigt när jag spelade fotboll, men tills slut orkade jag inte joxa med dem och återgick till glasögon, vilket jag fortfarande använder. Om det inte vore så förbaskat dyrt, och läskigt, så skulle jag nog operera bort min närsynthet.

Har du glasögon eller linser? Har du kanske rent av låtit operera ögonen?

Det har varit mycket de senaste dagarna. Skolarbete som krävt lite assistans, intyg som ska skaffas och inscannas inför utbytesår och så en jäkla migrän på det. Jag känner mig lite stressad just nu och har inte haft ro att sätta mig ner för att skriva ett vettigt inlägg.. än mindre besöka er.

I morgon har jag ledig dag så då hoppas jag ha tid och ork att sitta vid datorn. Ta hand om er!!

Igår kväll tog jag cykeln till Vasakyrkan. Det blev två timmar fyllda av fin sång och musik av Bakers Cottage, Lovisa Laurantzen, Emma Örnberg, Anne-Louise Bäckström & Anna Sandström, Alice Lind & Rut Sandström, Amigos Plus, Lisa Eriksson och Kristina Sturk. Träffade mina vänner Kristina och Anders där, vilket var väldigt roligt. Efteråt bjöds det på ett riktigt gofika också.

Inne på kyrkans toalett hittade jag följande mobil ovanför skötbordet som verkar vara uppbyggd efter devisen "Man tager vad man haver"!!! :o) Det röda som har formen av en citron är faktiskt en liten badanka i plast!


När jag kom hem slog jag på tv:n och såg de sista tio minutrarna av programmet "Så mycket bättre". Insåg att det nog varit en väldigt bra avsnitt så jag letade fram det på tv4-play och fick se det i sin helhet. Strunt samma att det nästan är ett plagiat av "Stjärnorna på slottet"(om man bortser från deltagarnas tolkningar av huvudpersonens låtar).

Jag gillar verkligen dessa samtalsprogram där deltagarna tillåts prata till punkt och till och med fördjupa sig i något ämne. Häftigt också med en sådan spännande blandning av människor. "Stjärnorna.." är ett av dem, "Sommarpratarna" ett annat. Och det verkar som om jag nu fått ett tredje favoritprogram i "Så mycket bättre"...

I morse tog jag denna bild när jag och Bessie var ute på morgonpromenaden. Senare på dagen kändes det inte som om det var oktober. Nej, det kändes som härligt vårväder med takdropp och varm sol! ;o)


Tog en tur till Nolia-loppisen. Tjejerna följde med och de fyndade massor av dvd-filmer. Själv hittade jag ett "Gör  papper själv"-kit samt en hel del böcker..


Den här har jag tänkt köpa länge..


Så så några deckare.


Ikväll har jag hjälpt Carro med en bildanalys. Det var himla intressant, vi tolkade bilden rätt olika. Hon hade läst det finstilta i hörnet och det gjorde inte jag.. tack så mycket, jädra åldrade ögon!!! ;o) Men just det där med tolkningar är intressant. Hur olika man kan tolka t ex ett konstverk. Spännande!!!

Nu ska jag göra lite nytta i form av diskbänksrensning och pappersplockning. C U!

Här snöade det igår. Ordentligt snöade det. Igår låg temperaturen precis ovanför nollan. Från att ha varit sju minus på morgonen. Tydligen kom det så pass mycket snö att vägen blev plogad i morse. Eller så ville de bara träna lite och vänja traktorerna vid denna sortens nederbörd! ;o)


Snön gör att det blir väldigt mycket ljusare ute. Nästan så man blev snöblind när man drog upp rullgardinen i morse!

Maken har åkt till Ånäset med kompisen och tjejerna ska iväg på den sena bion. Vad ska en stackars Pia göra ikväll? Ja, jag passar nog på att besöka Höstgalan på Vasakyrkan. Vännerna Kristina och Anders ska vara där och det vore kul att träffa dem. Dessutom utlovas det goda bullar och fin sång och musik. Det är en insamling för Barn i alla länder (BIAL).

Nu lite lunch och sedan simhallen nästa för lite gymträning med tjejerna. Vad ska ni hitta på idag?

© Pia H

Kul att ni hade kul! Ni var en underbar publik också :)

Stor kram!
----

Karin har en teknikblogg, "av och för tjejer", tillsammans med några kompisar. Kika gärna in på Lilla gumman. Där kan ni får svar på allt ni inte ens visste att ni funderade på! ;o)

Jag bad ju om minusgrader och frost. Det fick jag. I en dag ungefär.
Sen blev det snö och 0,9 plusgrader!
Blää!
Snön hade funkat om det bara fortsatt att vara kring 5-7 minusgrader.
*surar*

Fotot nedan är tagen vid Hagaparkens damm igår kväll.
Ser ni månen som speglar sig i vattnet(eller snarare isen)?

En "cool" bild


Missade att berätta att det serverades choklad och vin på AMF-träffen.
Kanske glömde jag det eftersom jag inte dricker vin.
Men chokladen var god!! Hehehe..

Jag tog ju faktiskt en närbild av Hanna Hedlund oxå!! Här är hon!
En sprudlande glad kvinna, det där!!


Ikväll delar jag tiden mellan fåtöljen och tvättstugan.
Känns helt okey faktiskt!
Hoppas ni får en skön fredagskväll!
C U!

Ja, igår var det verkligen en tjejkväll. Jag och Agge träffades på stan strax före sex och tillsammans gick vi till Scandic Hotell Plaza. Där hade AMF ordnat en gratiskväll för en massa tjejer.. Det fanns några killar med under kvällen, men de var klädda i rosa skjortor så de räknades nästan som tjejer ändå! Hahahaha..

Vi blev bjudna på supergoda kycklingwraps och mineralvatten. Konfrencier var Karin Adelsköld, en ganska nykläckt komiker. I ca 2 år hade hon kört stå-upp. Hon förgyllde vår kväll med massor av roligheter. Speciellt när hon dök upp i dylika klädsel. Mysdress och raggsockor.


Hon bytte dock om till akt två.


Hanna Hedlund körde delar av sin show "Är man en milf nu.. eller?" med låtar från sitt album "Det är jag som är mamman".


Ja, just det.. det var faktiskt en kille till som var med den här kvällen. Hannas kusin Svante spelade.. cello tror jag det var.


Summa summarum; en riktigt kul kväll med lagom mycket pensionsinformation :o) Tack Agge, för sällskapet!

Det snöar.. blöt, äcklig snö! Min inre termostat är faktiskt inställd för minusgrader nu. Jag vill ha frost i gräset och hög luft, tack!

Tänk, den här tiden på året är det många som längtar utomlands, till solen och värmen. Men jag är lite eljest.. jag längtar ju efter gnistrande snö och kyla. I månadsskiftet november-december åker jag hem till mamma en vecka. De senaste två(eller är det tre?) åren har jag haft lyckan att få lämna plusgrader och regn och komma till riktig vinter och kyla. Jag hoppas att turen håller i sig och att jag slipper töväder.



Snart ska jag cykla in till stan och möta Carinne. Det ska bli trevligt att få visa henne var jag bor numera! :o)

Och ikväll har jag och Agge en "date" med AMF. Ja, det låter ju väldigt spännande med pensionsinformation, men blir man bjuden på wraps med tillhörande dryck, Hanna Hedlunds sång och stå-upparen/föreläsaren Karin Adelsköld så är det väl klart att man går. Hoppas att jag inte är en lika usel bloggare som tidigare utan att jag faktiskt kommer ihåg att ta några bilder! Hahahaha..

Ah, i skrivande stund verkar snöandet avta. Bra där, kung Bore! Nästa gång du skickar snö, se till att det står minus på termometern!

Ha det!!!

Jag skrev i ett tidigare inlägg om mina myrkrypningar och att jag missat min dagliga tablett. Vissa ville veta varför man får myrkrypningar, eller restless legs som det egentligen heter, och vilken medicin jag tar mot detta.

Jag började få "myrkrypningar" när jag var gravid för 17 år sedan. Då började det i ljumsken och spred sig nedåt mot foten. Året efter började problemen under foten och spred sig uppåt. Först börjar det liksom "krypa" i benet, det går inte att hålla benet still(restless legs liksom!). Sen börjar det göra ont, det känns som om nerverna ligger utanpå huden och byxorna "retar nerverna" fruktansvärt mycket. Efter det börjar blodet liksom "koka" i benet och en intensiv smärta uppträder. Allt detta tar ca 10 minuter, från svag till full styrka!

Det har alltid varit fruktansvärt ångestfyllt att åka bil, buss eller flyg, gå på bio eller föreläsningar. Speciellt om man sitter så till att det inte går att kliva upp eller sträcka på sig ordentligt. Det var alltid värre på somrarna och när vi var till Bryssel med jobbet så blev det plötsligt riktig högsommar. Det gjorde att jag på hemresan stod jag i flygplanet så länge det var tillåtet.

Jag har suttit med fötterna på kylklampar, haft benen i en fjällbäck tills de domnat bort och duschat benen i iskallt vatten på nätterna. Kylan gjorde att "nerverna" liksom domnade bort. Uj, så många tårar jag fällt vid dessa tillfällen.

En dag läste jag om medicinen Sifrol i en tidning om just restless legs. Jag kontaktade min läkare och sa att jag gärna ville prova medicinen. Det fick jag eftersom mina symtom klassades som svåra. Jag hämtade ut tabletterna och blev väldigt tveksam när jag läste om biverkningarna. Så tabletterna fick ligga i skåpet, orörda.

De fick ligga där tills jag vaknade en natt med myrkrypningar i bägge benen och höger arm. Det var fruktansvärt. Jag satt ute och försökte kyla ner mig medan tårarna rann. Jag tänkte för mig själv "biverkningarna kan f-n inte vara värre än detta" och svalde den första tabletten. Det tog två tabletter och sedan var mina "attacker" bortblåsta. Såvida jag inte missar att ta den dagliga dosen förståss, som i lördags! :o) Dock vet jag fortfarande när jag skulle ha haft en attack. Jag kan vakna av att benen känns kokheta, men tar jag bort täcket en stund så somnar jag om ganska omgående.

Angående biverkningarna så vill jag berätta nedanstående:

Inför en semesterresa söderut besökte vi Apoteket för att handla lite nödvändigheter och hämta ut min medicin.

Apotekaren: Funkar det här bra på dig? (Håller upp asken med Sifrol)
Jag: Ja, det är suveränt. Ett mirakelmedel!!
Apotekaren: Jag vet att många inte vill äta den pga biverkningarna. Har du haft några problem?
Jag: Visst var det läskigt att läsa om bl a hallucinationer och personlighetsförändringar, men jag har inte märkt något.
Maken(som stod bakom mig): Nä, kanske inte DU....

Vi tokskrattade allihopa och jag replikerade:
- Ja, men det är väl ditt problem. Jag har i allafall inte märk något!! ;o)


Lite fakta enligt FASS:
"SIFROL hör till en grupp läkemedel som kallas dopaminagonister, som stimulerar dopaminreceptorerna i hjärnan. Genom stimulering av dopaminreceptorer utlöses nervimpulser i hjärnan som kan hjälpa till att kontrollera kroppens rörelser.

SIFROL används för att behandla symtom på Parkinsons sjukdom och behandla symtom på medelsvår till svår primär restless legs (myrkrypningar i benen)."

Det kändes ju lite läskigt att käka Parkinson-medicin, men samtidigt är det ju ofta så att en medicin för en viss åkomma kan visa sig ha bra effekt på en annan. Det är väl så jag får tänka.. Och, som jag skrev tidigare, inga biverkningar kan vara värre än dessa myrkrypsattacker.

Det finns en klar ärftlighet för detta i mitt fall. Kanske kan rökningen öka symtomen. Jag blev dock inte av med myrkrypningarna trots att jag var rökfri i drygt två år. Men även om inte cigaretterna bidrar till besvären, så finns det ju andra fördelar att sluta röka. Absolut! Så jag ska lägga av med cigaretter. Vilken dag som helst!! ;o)