Jag har två äldre bröder, Mats-Ola och Robert. Jag är alltså minstingen i familjen! :o)

Mats-Ola är så pass mycket äldre än mig så har vi knappt vuxit upp tillsammans. Det skiljer tolv år mellan oss. När han flyttade till samhället för att gå på gymnasiet så var jag bara fyra år. Och sedan flyttade han liksom aldrig hem igen. Efter skolan var slut så blev det lumpen och sedan arbete i Aitikgruvan. Jag var i tonåren när han byggde sitt egna hus, blev sambo och något år senare även pappa till två fina grabbar. Den ena har dessutom numera en egen son och har därmed gjort Mats-Ola till farfar.

Sen har vi min andra bror Robert, som jag kallar "brorsan", eftersom han fanns hemmavid under min uppväxt. Jag kan väl inte påstå att vi hängde med varandra speciellt mycket, men jag minns att vi lekte "Kurra gömma" tillsammans med alla ungarna i byn. Jag tränade ju gymnastik, som jag skrev om tidigare, och gjorde tappra försök att komma ner i spagat. Men jag kom inte riktigt helt ner. Tills min kära bror satte händerna på mina axlar och tryckte. Då kom jag ner de sista centimetrarna! Det var tyvärr inget jag bett honom om.. så aj!!!! :o)

Även Robert jobbar i Aitik. Han har också två fina barn, en tjej och en kille. Bägge två har också fått egna barn, så brorsan är både morfar och farfar!

Mina bröders personligheter är väldigt olika, men de kompletterar varandra väl. Jag vet att de finns där för mig och jag älskar dem oerhört mycket! <3

Min bästa vän heter punkt fem i min lista.

Jag har inte en bästa vän utan jag har ett par stycken som jag anser vara mina verkliga vänner. Som jag kan prata med om det mesta i livet.

Ibland kan jag dock sakna den där "bästisen" som jag hade som ung. Den man satt i telefon med, timme ut och timme in. Den man tillbringade kväll efter kväll med. Den okomplicerade vänskapen innan allt vuxenansvar dök upp. Innan alla "måsten" uppenbarade sig. Då livet var "här och nu och eventuellt festen i morgon"!! :o)

Efter grundskolan, som låg i byn bredvid min by, flyttade jag in till samhället för att gå på gymnasiet. Jag hängde fortfarande med bykompisarna. Men sedan flyttade jag till Piteå för att gå läkarsekreterarutbildningen. Fick en del nya kamrater, men nu började det också märkas att avståndet till de gamla kompisarna ökade, av förklarliga skäl. Ett år senare flyttade jag till Värmland och Karlstad. Återigen, dags att bygga upp ett nytt kompisgäng. Jag hade dock fördelen att ha min mångåriga brevkompis boende strax utanför Karlstad. Det blev naturligt att lära känna hennes kompisar.

Träffade min nuvarande man och vi flyttade till Holmsund, där vi inte kände en enda människa. Nu blev det mer så att vi lärde känna andra par istället för enskilda personer. Sedan fick vi barn och började umgås med de andra barnens föräldrar. Jag tror att många kan känna igen sig i min beskrivning. Och det är dessutom inte alltid så lätt att hitta nya vänner. Det är ganska svårt ibland att bli "insläppt" i vissa grupper, man kan nog känna sig som en inkräktare ibland för att man inte är s k "infödd".

Den senaste tiden har jag haft nöjet att träffa flera av mina barndomsvänner. Vi har fortfarande långa avstånd mellan varandra, men kommunikationen har ökat markant då vi nu har fler sätt till att hålla kontakten än förr om åren. Det känns jättekul och det verkar som om cirkeln är på väg att slutas!!

Till mina vänner, ni vet vilka ni är: Love you!



*********************************************
Igår promenerade vi till Gammlia och julmarknaden. Härligt vinterväder gjorde att allt såg ut som en julkort! I ett av stånden stod min gamla bästis, bykompisen Kicki. Hon sålde fina och supervarma skinnprodukter. Vill ni inte frysa om händer och huvud, ja då är detta hantverk något för er! Kika gärna in på hennes hemsida här!

Vi köpte en fin krans till ytterdörren, eucalyptus-honung och munkar.Dottern gick runt och fotade, så därför tog inte jag ett enda kort med mobilen! Men, än har jag inte fått några bilder av henne..

Vid middagstid kom Kicki hem till oss. Det blev en trevlig kväll med massor av prat och skratt.

Rädsla är ju ett ganska vitt begrepp.

Att vara rädd för att det blir krig. Sannolikheten för att jag ska tvingas uppleva det är, tack och lov, ganska liten. Men många lever redan i ett krigshärjat land och andra står på tur.

Att vara rädd för att miljön förstörs mer och mer; vilka effekter får det på våra liv? Naturkatastrofer ödelägger länder, torka och översvämningar. Och i spåren av dessa ser man bl a svält, smittsamma sjukdomar och föräldralösa barn. Läste t ex om att allt bistånd som USA och många andra länder(inkl Sverige) lovat har inte kommit fram till Haiti. Varför inte?

Men sedan finns den mer "personliga" rädslan. Den största av dem alla.

Att något ont ska drabba mina barn. Det är nog varje förälders största fasa. Oavsett om det är pga sjukdom, olyckor eller kränkningar och övergrepp. Jag skulle gå genom eld och vatten för mina älskade ungar. De betyder allt för mig! Min kärlek till dem är så stor att det nästan gör ont! Love!

Det här inlägget ska handla om mina föräldrar. Det finns otroligt mycket jag skulle kunna berätta, men jag kommer att berätta vissa specifika saker om dem.

Min älskade pappa blev sjukpensionerad när jag var liten. Han hade arbetat som skogsarbetare i alla år och bl a hans nacke var kaputt. Jag minns att han fick ligga i en sträckbänk där halskotorna liksom drogs isär. Ibland skulle jag önska att jag fick ligga i en sådan. Speciellt då det känns som om huvudet sitter fast direkt på axlarna. Men, jag tror i och för sig inte inte att den behandlingen är speciellt nyttig!! Men det betydde att jag alltid hade minst en förälder hemma. Jag gick inte på dagis eller i "lekskolan", som förskoleklass hette på den tiden.

Jag och pappa blev ibland väldigt godissugna och åt, i brist på annat, bl a upp mammas mörka(läs: inte speciellt goda) blockchoklad, som var tänkt att användas vid bakning. Vad gör man inte för att slippa åka två mil t o r till kiosken?

Min pappa var en storfiskare. Vi brukar skoja och säga att det är han som "fiskat ur Lina älv". Han använde inga "fjantiga" saker som flugor utan han använde ett metspö, vars drag han gjorde själv. Det var en väldig procedur att göra de där dragen, men det var värt allt pysslande. Han stod ofta långt ut i älven i sina vadarstövlar, med många flugfiskare på sidan om sig. Men det var pappa som håvade in alla harrar och laxöringar! Och gissa vem som fick rensa alla dessa fiskar?? Jag ansåg att jag, ständigt och jämt, skar upp buken på dessa firrar som pappa släpade hem.. men jag misstänker att det inte är helt och hållet sanning :o)

I många, många år efteråt skulle jag aldrig ha kommit på tanken att beställa fisk på restaurang. Jag borde egentligen vara överintelligent efter all fisk jag ätit! Rökt, kokt, stekt och grillad fisk. Idag kan jag tänka "så lycklig jag var som fick äta färsk fisk flera gånger i veckan"; det var och är inte alla förunnat!

Min älskade pappa, "Storfiskar'n", 1927 - 1998. Saknar dig!


Min älskade mamma är oerhört viktig för mig! Hon ställer alltid upp för mig och mina bröder. Hon är stark och har energi som en Duracell-kanin, trots att hon faktiskt är över 70 år. Vi har så roligt ihop när vi ses, men tyvärr blir det alltför sällan, då det skiljer 50 mil mellan oss. Hon brukar komma ner hit två gånger per år, men bussresan på 8 timmar är skitjobbig för henne.

Hon är duktig på korsord och väldigt allmänbildad. Jag är dessutom imponerad över att hon haft viljan att lära sig hur en dator fungerar. Men utan kaffe(inkl socker och grädde) så funkar hon inte. Det blir många koppar varje dag!

Hon har haft tuffa arbeten under sitt yrkesliv. Hon har jobbat som skogsarbetare, asfalterare och truckförare. Det sistnämnda var i Bolidens gruva i Aitik. Trucken hon körde var enorm, drygt 6 meter hög! Hon jobbade treskift och mestadels män fanns i hennes skiftlag. Än idag har hon kontakt med arbetskamraterna där. Många av dem är betydligt yngre än henne.

Ovanstående hårda arbeten har gett henne kronisk värk i kroppen, men trots detta så ser hon till att gården är klippt/skottad samt att källare och uthus är fulla med ved.

Mamma sitter längst ner till vänster. Tror att det här fotot är taget under skogsarbetartiden.


Här är hon några år yngre än idag. Såg ut som en filmstjärna.


Med solen i ögonen. En dag vid Särkijärvi.

Min älskade mamma är ungefär som min dotter Carolina. De gillar inte att bli fotade. Och eftersom min ömma moder läser min blogg så är det inte värt att jag sätter in några fler foton utan hennes godkännande :o)

Jag får lov att tillägna ett helt inlägg till "anonym" som hade en fråga kring ett inlägg. Visste inte om jag skulle svara under samma inlägg eller här.. och som ni ser så blev det här! :o)

Inlägget med hyllningen till de underbara människor som städar alla lokaler i vårt samhälle hittar du här!! Printa gärna ut den till din städerska, men du kan ju radera mitt fula knä först!! Hahahaha...

En sak ni inte vet om mig! Det kanske inte är den mest spännande hemligheten, men so be it!!

Jag har gått 182 steg, i ett svep... på händer! Den enda som förmodligen minns detta är kompisen Petra. Vi gick i 6:an, tror jag, och hade bestämt oss för att gå 200 steg på händer. Vi tränade gymnastik bägge två, men Petra var den duktiga av oss två. Men gå på händer, ja det kunde jag.

Fram och tillbaka i korridoren travade vi på, med handflatorna mot golvet och fotsulorna mot taket. Som jag skrev, jag klarade 182 steg och sedan var huvudet så blodfyllt att jag höll på att tuppa av.

Om jag inte minns fel så tror jag att Petra kom upp i 198 steg och skulle med lätthet klarat alla 200 om inte en av killarna i klassen knuffat omkull henne. Shit, så arg hon var på honom då!!! :o)

***************************************

Nu börjar julhetsen för många. Det ska bakas, städas och pyntas. Grisfötterna, som ingen människa vill äta, ska köpas och Janssons ska göras. Adventskalendrar ska fyllas med 24 skitdyra småpaket och önskelistor ska bockas av. Julklapparna ska slås in och sedan rimmas på.

Till er som vet med er att ni fastnar i denna julstress; läs nedanstående och ta till er det! För så enkelt är det!

"En man for på blixtvisit ut på landet till sin far som levde där med sina katter.
- Jag stannar inte länge här, jag har ont om tid idag, det snurrar runt mest hela tiden. Jag sliter, men får inget gjort. Jag är ett nervvrak närsomhelst. Säg, varifrån får du din stillhet?

Den gamle lutar sig tillbaks.
- Lyssna nu på mig en stund, för det är faktiskt ganska enkelt.

"När jag sover, sover jag. När jag vaknar, vaknar jag. När jag tänker, tänker jag. När jag äter, äter jag. När jag jobbar, jobbar jag. När jag drömmer, drömmer jag. När jag talar, talar jag. När jag lyssnar, lyssnar jag"

- Säg, vad är det för prat? Jag gör ju likadant som du, men ändå når jag ingen stillhet.

Den gamle lutar sig tillbaks.
- Lyssna nu på mig en stund, du gör det mesta annorlunda.

"När du sover, vaknar du. När du vaknar, tänker du. När du tänker, äter du. När du äter, jobbar du. När du jobbar, drömmer du. När du drömmer, talar du. När du talar, lyssnar du. När du lyssnar, sover du. Men...

När jag sover, sover jag. När jag vaknar, vaknar jag. När jag tänker, tänker jag. När jag äter, äter jag. När jag jobbar, jobbar jag. När jag drömmer, drömmer jag. När jag talar, talar jag. När jag lyssnar, lyssnar jag"

Kram på er!

UPDATE: Enligt Ylva glömde jag, i föregående inlägg, att tala om hur lång jag är. Jag är inte lång. Jag är kort. Närmare bestämt 156,5 cm kort! :o)

Fick en lista på Facebook som var på 30 dagar. Men jag gjorde om den lite och vips blev det 24 dagar istället. Det blev liksom en sorts adventskalender! Sno den gärna!! (Om inte annat så får man viss hänvisning till vad man kan blogga om.. hahaha).

Dag 01 – Vem är jag? Basic fakta liksom.
Dag 02 – En sak ni inte vet om mig.
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Mina rädslor
Dag 05 – Min bästa vän
Dag 06 – Mina syskon
Dag 07 – I min handväska
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Platser jag besökt
Dag 10 – Min dag
Dag 11 – Min första kärlek
Dag 12 – Vad är kärlek?
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Min favoritplats
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Det här saknar jag
Dag 19 – Min barndom
Dag 20 – Mina ambitioner
Dag 21 – Det här får mig att gråta
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Ett sista ögonblick

Så då börjar vi väl med dag 1, den 1 december 2010! Vem är jag?

Jag är en 43-årig kvinna vid namn Pia. Är gift med Anders och har tvillingdöttrar på 17 år, Carolina och Johanna. I familjen ingår även en hund, Bessie, som kommit upp i den aktningsvärda åldern av 10 människoår. Jag jobbar 75% på en tolkcentral för döva och hörselskadade. Förutom familjen, så är fotografering och bokläsning två stora intressen. Bloggar sedan april 2008 och har kommit upp i 1 471 inlägg. Är uppvuxen i Norrbottens inland, men bosatt i Umeå sedan 1988(med ett kort avbrott då vi bodde i Luleå 1993-94). Sålde nyligen huset och bor numera centralt i lägenhet istället. Har ett diskbråck i nacken, vilket ställer till problem ibland. Är därför en spikmatteanhängare av rang.

Har jag glömt något, tro?! :o)

Jag anser att årstiden vår uppträder när snön ligger kvar, men vårsolen börjar värma min frusna, norrländska kropp. Den här historien utspelas just en sådan vår. Det var otroligt varmt i solen så jag lade en renfäll på snön, tog på mig bikinin och lade mig ner för att sola. När jag blundade så kändes det som på sommaren; så varmt var det faktiskt.

Efter ett bra tag så kom min pappa och utmanade mig. "Du får hundra spänn om du kastar dig ut i snön". Hundra spänn! Det kan jag säga att hundra kronor var mycket pengar för en tonåring som mig.. på den tiden detta begav sig! :o)

Så.. jag reser mig upp och kastar mig ut i djupsnön. I min enfald hade jag trott att det skulle vara mjuk, fluffig snö. Men upptäckte istället att det var sylvassa, ihoppackade iskorn som jag landade i.

Pappa borde ha gett mig minst tusen spänn för det där snödoppandet. Jag såg nämligen ut som om jag hade slagits med katt när jag skrikande tog mig upp ur snön! :o)

Fick ett mejl från blogg.se där det stod att man kunde gå in på WeBlogstore.com och fixa en tidning av sin blogg.
Det verkade ju vara en cool idé. Någon som provat??

Jag skulle jättegärna vilja ha ut min blogg i tidnings- eller bokform. Att kunna bläddra bland alla inlägg och foton. Det är så sällan som jag läser "bakåt" i min egna blogg. Det är nu och "framåt" som gäller.

Hittade en bild på mig, sittande i trappan hos min mormor och morfar. Visst kan man få lov att tycka att man var ganska söt som liten?! ;o)

... vi fick när Carro plötsligt fick ett meddelande på datorn om att hennes ansökan till utbytesåret var avslagen!!!
Har aldrig sett min dotter se så tillintetgjord ut! :o(

Men, så visade det sig att vi bara glömt att scanna in en kopia på hennes pass!!! Puh! Man kan ju få hjärtsnörp för mindre ju! :o)

Förresten, "Pensionärsjävlar".. vad är det egentligen för ett program?! Har snart sett ett helt avsnitt och jag tycker att det är skitdåligt. Rent av löjligt. Man kan väl klart säga att det definitivt inte är min sorts humor.

... s k "Coca-cola"-tomtar. Alltså dessa rödklädda män med svart bälte runt den, milt sagt, trinda midjan. Jag ryser i hela kroppen när jag ser sådana tomtar, fusktomtarna.

Nej, "min" tomte har möjligtvis en röd luva på sig. Resten av klädseln går i grått, grönt eller brunt. Vi snackar alltså skogstomte, den riktiga tomten! :o)

Jag är alltså allergisk mot rött överhuvudtaget. Julen är m a o inte någon favorithögtid om man ser till allt det röda. Jag har en röd duk på bordet på julafton men sedan åker den bort. Idag hängde jag upp mina julfavoriter, mina tomtegardiner. Fyra panellängder för 100 kr, köpta på Dollarstore. En av längderna blev en finfin duk! :o)



Strax ska vi iväg för att inhandla ett stycke stor pappstjärna att hänga i fönstret. Jag har haft ljusstakar(i rött, ve och fasa) i alla år, men nu åker de till återvinningen. Har aldrig tyckt om dem, men när vi bodde i huset så kunde jag inte riktigt motivera varför jag skulle kasta dem och köpa en massa nytt. Men här i lägenheten har vi inte lika många fönster, så nu såg jag min chans! :o)


Nu har jag också lyckats få in bilderna från mobilen. Så här kommer ett litet potpurri med bilder från den gångna veckan.

Först beviset på att jag faktiskt fotade Britt minuten innan jag skulle hoppa på bussen:


Lovade ju också att jag skulle sätta in bilden på det snygga renarsel som jag fotade på vägen till Gällivare.


Här lite fler renar..


Och av renar kan man få till gott kött och blodpaltar. Svorskan, det här ser typ lika gott ut som din tonfiskröra!! Hahahahaha...


Morgonpromenaden idag bjöd på 15 minusgrader och solsken. Härligt!!


Tycker synd om den stackars damen som sitter vid dammen, oavsett årstid. Hon verkade lite stelfrusen, faktiskt.


Nu iväg till affären. Må ni ha en fortsatt skön 1:a advent!

I går kväll träffade jag tre tjejer som jag gått i grundskolan med. En av dem hade jag inte sett på drygt 17 år! Och jag tackar Facebook för att vi återfick kontakten!

Det blev en toppenkväll med massor av prat, gamla minnen och om vad som händer i våra liv just nu. Vin, cider och massor av ost & kex. Många glada skratt blev det också.

Så, tack tjejer för den härliga avslutningen på min vecka i byn.



(Av hudfärgen att döma så har en av oss uppenbarligen varit någon annanstans (läs Thailand) än i Sverige de senaste veckorna!! Gissa vem?!)

Japp, det var alltså avslutningen på ledigheten. I förmiddags hoppade jag på bussen med destination Umeå. Åtta timmars resande, inkl en timmes väntetid i Luleå, innan jag var framme. Puh!! Men skönt att komma hem redan idag. Att få somna och veta att det är söndag i morgon.

I morgon blir det adventspyntning. Ja, om jag hittar kartongen det vill säga! Men den är väl "någonstans" i förrådet!!

Hoppas få tid till en rundtur hos er i morgon. Misstänker att jag ligger väldigt efter bland inläggen hos er! Hahaha.. Men det har också varit skönt att inte sitta vid datorn så mycket under veckan hos mamma. Har prioriterat andra saker då.

Igår åkte vi in till Gällivare, jag och mamma. En klädaffär, "Spara & Slösa", har slagit igen och hade nu utförsäljning i en stor lokal. Vi gick in där och 2,5 timme senare gick vi ut! Affären innehöll dyra märkeskläder både från den senaste säsongen, men också från 80- och 90-talet. Hon tömmer ju även lagret! :o) 80 % rabatt på allt! Yihaaa.. Jag är definitivt ingen sådan som måste följa trenden. Jag har på mig det jag tycker är snyggt och bland mina inköp finns säkert plagg som är "ute" enligt dagens mode. Misstänker bl a att de korall- och ljusblåa topparna inte tillhör 2000-talet! :o)

Med hjälp av ägarinnan Siv hittade jag 16 plagg och fyra smycken. När hon räknade ihop allt så blev summan drygt 14 000 kr!!! Jag fick en chock! Och som det mattegeni jag är.. not!, så trodde jag att det skulle bli 4000-5000 kr efter att rabatten blev avdragen. Började då fundera över vilka plagg jag skulle plocka bort från högen som låg där på disken. Döm om min förvåning när hon sa att summan blev 2840 kr!!! Wow!!  

Nu är det så att jag passade på att handla en del arbetskläder som jag ska lämna in för tryck. Annars skulle jag nog inte köpt så pass många plagg.

Men det var lite av en "once in a lifetime"-upplevelse! Att bara gå där, ta ett plagg, prova det och sedan lägga det på disken, utan att kolla på prislappen först. Jag kan lite grand förstå hur det kan vara att ha ett "guldkort"(=vara rik!). Att bara plocka de kläder man vill ha utan att behöva bry sig om vad det kostar! Hahahaha..

Här kommer några bilder på både nutida och "dåtida" kläder. Jag vet dock inte vilken jädra inställning jag hade på kameran, för färgerna överensstämmer inte direkt med verkligheten. Speciellt bruna plagg fick en tendens att bli gråa istället. Strange!!

Vänster: Två bruna(ja, de är inte gråa!) byxor och en svart bomullströja med rutmönster överst.
Mitten: En lång kavaj i svart, blankt tyg(heter det jaquardvävt?)
Höger: En lång silvergrå tunika och halslänkar i svart och silver

   

Vänster: Två toppar, korall och ljusblå. Tror att de innehöll mohair.
Mitten: En korallfärgad långärmad top och en brun väst.
Höger: En kofta med skitcoola detaljer.

   

Vänster: En illgrön top och en tunn, svart yllekofta med spetsdetaljer.
Mitten: En brun(japp, inte grå!!!) härlig långkofta, delvis i mohairgarn. Gosig!
Höger: En fiskbensmönstrad kort kappa.

   

Vänster: En halsduk och basker i vitt.
Höger: Två silverringar

 

Sådärja, nu har jag fyllt min klädkvot för något år framåt!! ;o)

När jag skrev om detta på facebook så fick jag en kommentar från min man:
- Okey! Vems börs hade du?
Då skrev jag tillbaka:
- Som den lyxhustru jag är antar jag väl att det var din börs, älskling!
Hehehehe...

Igår kväll hälsade vi på en granne och på vägen hem fotade jag månen. Den hade två haloringar runt sig. Öhh, halo och ring är kanske samma sak?? Skitsamma, jag orkar inte googla.. Det var alltså som två ringar i olika färger runtom månen. Rätt läcker och mamma påstod att när det såg ut så där, då skulle vädret bli mildare. Hon hade rätt i det. Idag var det bara 21-22 grader kallt i jämförelse med gårdagens 26-27 grader! :o)



Idag har jag promenerat med Anita med efterföljande tedrickning. Har tagit det väldigt lugnt idag. Löst lite korsord, läst och myst med mamma. Nu är det bara en dag kvar; åker hemåt på lördag förmiddag. Längtar hem, samtidigt som jag gärna hade stannat här en vecka till!!!

I morgon kväll hoppas jag det blir en träff med mina gamla klasskompisar Carina, Maud och Petra. Det är längesedan jag umgåtts med någon av dem, så det blir nog mycket prat! :o)

Träffade alltså Britt igår i Luleå. Det var fantastiskt roligt! Vi hade två timmar tillgodo innan min buss skulle gå och vi gick till en närbelägen kinarestaurang där vi käkade lunch tillsammans. Swisch, swosch så hade de där två timmarna gått. Man kan säga så här: vi hade nog lätt kunnat sitta och prata rätt länge till!!

Jag var den första bloggkompis som hon träffat. Jag känner mig ärad!!! Och ja, Britt är precis som på sin blogg. Rak, ärlig och jävligt rolig!! :o) Och jag är så glad över att hon hade tid att träffas. Det lär inte ha varit sista gången..

Amatörer som vi är så kom vi på att ta foto på varandra först när vi skulle säga hejdå. Inga matfoton blev det heller.. Fy på oss, Britt!! ;o)

Försökte ladda över bilder från mobilen, men inte tusan lyckades det. Får försöka igen ikväll. Men nu ska jag göra mig i ordning för en resa till stora(!) samhället Gällivare. Där ska vi träffa släkten och mamma ska få en överraskning, en julklapp i förväg. Jag har inte velat skriva något om det tidigare, eftersom mamma läser min blogg. Men nu spelar det ingen roll för innan hon läser detta så har hon fått presenten av mig och min bröder, hennes alldeles egna nyinköpta laptop! :o)

Vi hörs senare, vänner!!

Så är jag äntligen framme i byn! En lååång resa blev det, men nu ska jag bara njuta i en hel vecka. Här är precis som jag önskade: minusgrader, klar himmel med stjärnor så långt ögat når och en stor mäktig fullmåne.

Lunchade i Luleå med Britt - no comments!!!

Nu ska jag käka en macka och titta på Så mycket bättre. Vi hörs i morgon!!

Efter en lång arbetsdag så är det så äntligen fredag och min ledighet är här. Det var en vän i Norrbotten som skrev till mig på Facebook och menade att "tyvärr så har de lovat kallt".. Vadå tyvärr?! Ni som känner mig vet ju att det är just kylan jag vill ha. Den och gnistrande snö och helst en klar himmel där stjärnor, norrsken och månen syns tydligt och klart.

Ikväll ska väskan packas och bussläsningen är inköpt. En som innehåller roliga korsord, en som innehåller skvaller,  och en som innehåller intressanta saker om böcker. Det gäller att hålla hjärnan i trim!


Kommer att blogga från byn, men i morgon lär jag vara totalt osynlig här i bloggsfären! Om ni inte minns det, så tar min resa sammanlagt tio timmar!! Men däremellan lunchträffen med Britt!

Ha en underbart skön helg, vänner! Ta hand om er!

Avslutar med ett foto som jag tog på en dörr på jobbet idag. Solen träffade något som resulterade i detta vackra utropstecken. Coolt, va?!

Igår eftermiddag hade jag ju besök av finaste Kristina. Hon hade med sig de örhängen som jag beställt, ett par underbart söta, ljusrosa änglar.



Det är hon som gjort mina absoluta favoritörhängen, de turkosa...


Hon är fantastisk duktig på att göra pärliga smycken! :o) Det är synd att jag inte använder halsband, för hon har även gjort hängen i glas!

Nedräkningen har börjat. En dag kvar innan ledighet i en hel vecka. Gissa om jag längtar!!! Och trots att min resdag blir fruktansvärt lång med sina tio(ja, TIO) timmar, så får jag i allafall en paus i Luleå. Gissa vem jag ska träffa då? Jo, jag ska luncha med bloggkompisen Britt!! Det ska bli så himla roligt att få träffa henne IRL!!! :o)

Det finns en tjej här i stan som jag var lite bekant med sedan tidigare och som jag lärt känna mer genom våra bloggar. Men jag har också en bloggvän till här i stan och två stycken som bor ungefär tio mil härifrån.. Ingen av dem har jag träffat på riktigt än. Istället har jag träffat flera stycken som bor skitlångt ifrån mig!! Lite konstigt, egentligen!

Nog börjar det bli dags att dra ihop en liten bloggträff här i Norrland snart. Vad säger ni, brudar??!! ;o) Finns det fler norrlänningar, som jag inte känner till, tro?! Meddela er! :o)



Nej, nu ska jag inte sitta här och skriva. Istället ska jag skriva ett brev till Carros värdfamilj(den som hon kommer att få snart). I det brevet ska jag beskriva hennes svagheter och styrkor och hur hon är som person. Så ni förstår att jag inte har tid att blogga mer ikväll! Hahahaha...

Ha det gott allihopa!!

Robert Gustavssons "Från vaggan till deadline", Morgan Allings "Kriget är slut" och Cajsa-Stina Åkerströms "Du och jag, farsan". Någon som har läst dem?

På nattduksbordet har jag Mikael Nyqvist "När barnet lagt sig".

Hm, det verkar som om jag fått dille på böcker av typ memoarer! :o)

Idag har jag haft en mysig eftermiddag med min kära vän Kristina. Mycket prat och gott fika. En bra ledig dag!

Har varit trött, oinspirerad och upptaget av livet utanför datorn. Men ett litet livstecken kan jag ge ifrån mig i allafall!

Hej, hej, hemskt mycket hej!!! :o)



Idag har jag kämpat med ett par bångstyriga gardiner.. När jag skulle nåla dem så var de ömsom för korta, ömsom för långa.. Höll på att bli tokig. Dessutom var tyget så sabla glansigt.. Men fint blev det.. till slut!!




I morse visade mätaren:


Men nu är det faktiskt ännu kallare, -12 grader! Och alldeles vitt ute. I love it!!!