... efter helgens bravader. Ikväll har jag inte gjort annat än legat på spikmattan och glott på tv. Ska på massage på fredag, men det känns väldigt avlägset. Vill ha massage nu! Jag är otroligt tacksam över att jag ges möjlighet att få gå på massage en gång i månaden via jobbet; det är inte alla förunnat!

Eftersom jag inte hunnit runt till er alla så vill jag här tacka för alla gulliga kommentarer som ni skrivit angående fotona. Tack, tack, tusen tack!! :o) Det var en fantastisk upplevelse. Eftersom jag hämningslöst(och utan att fråga först.. fy på mig!) lämnat ut massor av mobilnummer till The Studio så hoppas jag att just DU blir uppringd och att DU tar chansen att bli sminkad och fotograferad. Du kommer inte att ångra dig!! Jag håller tummarna! :o)

Förresten.. Vet ni vad jag upptäckt den sista månaden? Att jag inte kan läsa det finstilta längre. Om jag håller ett papper med text på ca 30 cm från ansiktet, så blir allt suddigt och nästan så att bokstäverna rör på sig. Tar jag pappret närmare eller tar av mig glasögonen så ser jag helt okey.. Men vad är det?? Jag är ju för tusan närsynt, då ska det väl ändå inte bli så. Det tycker jag är lite oschysst! :o( Måste nog göra en synundersökning snart.. Och börja använda linser istället för glasögon.



Nu ska jag sluta terrorisera er med bilder på mig. Hahahaha.. Istället säger jag "Hejdå Mac:en, vi ses i morrn!".

Efter vår fotografering åkte vi alla hem till oss. Maken hade fixat ädelostfylld oxfilé och fläskfilé samt potatisgratäng. Så det var bara att sätta sig till bords. Jag gjorde en 80-talsefterrätt, päronhalvor med toscatäcke. Mums!! Gästerna hade med sig champagne och ett set med fyra små skålar stående på en träbricka och de var fyllda med Ahlgrens bilar och nötter. Tackar så mycket!

Sedan tittade vi på våra bilder, pratade, lyssnade på musik och dansade lite. Och det blev inte jättesent, vilket på ett sätt var väldigt skönt för det ska ni veta, att vara modell tar på krafterna! Hahahaha...

Vaknade strax efter ett på natten av fruktansvärda myrkrypningar i bägge benen och ena armen. Attans, jag hade glömt att ta min Sifrol-tablett innan jag lade mig. Satt på balkongen, med fötterna på betongen och armen på järnräcket; allt i syfte att domna bort "nervsmärtan/myrkrypningarna". Till slut kände jag mig som Sickan i Jönsson-ligan; ni minns, när han blev inlåst i det där fryshuset.. bara cigaretten som rykte! Till slut kunde jag lägga mig igen och sov till nio ungefär. Har ont i benen och armen i dag, men så brukar det vara efteråt. Tack o lov så är det väldigt, väldigt sällan som detta händer eftersom jag är skitnoga med att ta tabletten varje kväll.

Nu ska jag prova vår nya skrivare. Har installerat programmet på datorn så nu ska jag leta fram fotopappret och testköra en bild. Det ska bli spännande!

... hos The Studio.. Återigen.. jag är verkligen en amatörbloggare.. inte ett enda mobilfoto från dagens photoshot.. Uselt! Hahahaha..

Nåja, det var ett väldigt fint ställe, snyggt stajlat, väldigt vitt.. Kändes lite som "ljusterapi" att komma in där! :o)
Vi var ju fem stycken så jag och döttrarna blev en egen grupp och Agge & Maria fick vara en grupp.

Jag har bett Maria att skicka mig ett foto som hon tog på mig direkt efter jag blivit sminkad. För mig, som i princip aldrig sminkar mig, blev det en chock. Jag kände mig som en deltagare i After Dark!!!! Men sminkösen övertygade mig om att 80% av allt smink "försvinner" vid fotograferingen. Och ja, det gjorde det. Här får ni ett smakprov:



Måste också lägga in bilder på mina fina döttrar. Speciellt kul att äntligen få se Carro framför kameran istället för bakom, som är det vanliga! :o)

Johanna


Carolina


Å så en till på mig.

Puh! Arbetsveckan är slut. Och jag liksaså.. Igår blev det träning direkt efter jobbet och sedan blev det bokläsning istället för dator.

Idag åkte vi till Mediamarkt för att hämta(öh, lösa ut!) vår skrivare-scanner-negativscanner(Canon Pixma MG8150) som vi väntat på i nästan två månader. Irritationen har varit hög eftersom maken varit där och efterfrågat den åtskilliga gånger och varje gång lovade de att höra av sig så fort de pratat med leverantören. Vilket de uppenbarligen inte gjort eftersom den apparat vi beställt aldrig skulle ha kommit; den säljs nämligen inte längre. Dah.. Undrar när vi fått reda på det ifall vi själva inte hört av oss till Mediamarkt??

Istället blev det en ny beställning på en nyutkommen modell från Canon. Men.. den fanns visst inte i Sverige än! Nähäpp.. Bara att vänta tills de hör av sig. Vilket de äntligen gjorde idag! Så här, med facit i hand, så gjorde vi nog en bra affär. Vi fick den nya, dyrare modellen för samma pris som vi skulle ha betalt för den utgångna modellen. Plus att vi fick 500 kronor extra rabatt pga all väntetid. Nu ska den testas!! Jag hoppas att den gör lika bra fotoutskrifter som den "lovar". Sen ska det bli jättekul att kunna scanna 35 mm's negativ och få in gamla fotografier på datorn.

Dessutom hittade jag ett laptopbord till Johanna på Blocket, så vi svängde förbi säljaren på vägen hem.

Bild lånad av IKEA

I morgon ska vi fotas på The Studio. Jag, tjejerna, Agge och Maria. Det ska bli skitskoj, även om jag inser att det kommer att kosta skjortan ifall vi ska köpa mer än en bild var. Suck! Men det är ju lite "once in a lifetime", sådant här kostar man inte på sig i vanliga fall.

Efter vår photoshot blir det middag härhemma. Då ska min duktiga kock(läs maken) fixa maten. Och har sällskap i köket av Agges och Marias respektive!! ;o)

Nu måste jag plocka fram mina outfits för i morgon!! Därför kör jag en snabb runda hos er ikväll, men den här gången hoppar jag över att kommentera. Hoppas ni har överseende med det!! <3

Tog en långpromenad med Bessie i morse. Det var underbart soligt och en hög, klar luft ute. När jag vände hemåt var det inte riktigt lika mysigt då jag hade den kalla vinden mot mig. Men eftersom jag klätt mig väl så var det helt okey.

Kom till dammen, som låg spegelblank, och tänkte: "jahapp, nu har de nog flyttat!". Tog upp mobilen för att fota då två fåglar landade med ett plask och insåg att: "nä, de var visst kvar!"



De var kvar, trots att halva dammen var täckt med ett tunt lager is!



Undra vad som gjorde att isen blev som en triangel just här?


Vackra löv med solljus i bakgrunden.


Å så en med den underbart blåa himlen som bakgrund.


En sista bild på en sniffande vovve.

Det är sådant tryck på ungdomarna idag. Att välja gymnasielinje är en hel vetenskap då det finns drygt 30 linjer och över 15 skolor att välja på. I allafall här i stan. Ju fler kurser du läser i skolan, t ex extra språk, så ger det dig extra poäng inför dina kommande studier på högskola och universitet. För det förutsätts nästan att du ska läsa vidare efter gymnasiet. Kärnämnena, svenska-engelska-matematik, är den viktigaste måttstocken i skolan idag. Teoretiska ämnen står liksom högst upp på prispallen. Det tycker jag är ensidigt och tråkigt.

Inte för att jag anser kärnämnena onödiga. Absolut inte. Och självklart finns det många människor som älskar att studera, som lär sig genom att läsa. Men sedan finns det många människor som faktiskt lär sig bättre genom att göra. Som presterar bättre när de får göra saker med händerna. Praktisk träning istället för teoretiskt lärande. Det måste finnas utrymme för bägge dessa grupper.

I ett önskesamhälle, där pengar inte vore något problem, skulle jag önska att ungdomarna fick testa 2-3 olika arbeten direkt efter 9:an. Att de som ville skulle få "prova på" ett yrke, t ex sköterska, frisör, polis eller mekaniker.

Och troligen finns det de som, liksom jag gjorde, hatar matte, kemi och fysik, men som egentligen har en stark önskan om att bli ex-vis veterinär. Men om de istället skulle få "umgås" med yrket i ett par månader så kanske förståelsen ökar till varför man måste läsa just dessa "hatämnena" och detsamma vad gäller motivationen.

Eller kanske funderar de på juristyrket, men blir avskräckt av alla "tunga" ämnen som måste läsas. Efter en längre praktik på en advokatbyrå så kanske ungdomen blir förvissad om att det är just detta yrke som gäller. Eller inte. Kanske visar det sig att de har naiva föreställningar om "glamouren" inom ett visst yrke.

Men, det viktigaste är ändå att alla får en möjlighet till ett yrke, oavsett vilken av ovanstående "grupper" de tillhör.
Och jag tycker att, oavsett om du är professor eller sophämtare, psykolog eller bartender, hjärtkirurg eller snickare, alla är lika betydelsefulla i vårt samhälle.

Om jag sätter mig i en bil och min medpassagerare säger "bäst att sätta på bältet ifall polisen stoppar oss" så blir jag upprörd! Det är väl inte för att göra polisen nöjd som vi sätter på oss bältet. Nej, det är väl ändå för att bältet kan vara  en verklig livräddare om olyckan är framme. Ännu mer ogillar jag kommentaren "att sätta på sig fegsnöret"!!

Förr om åren, då jag fortfarande var en aktiv vuxendövtolk och körde många mil i jobbet, fick jag möjlighet att åka till halkbanan varje höst via jobbet. Det var en jäkla nyttig upplevelse, kan jag säga. Även om vägarna kanske inte är riktigt jämnt såphala i verkliga livet så inser man ändå att farten har betydelse och vilken skillnad det blir att bara sänka hastigheten med 10 km/h. Dessutom fick vi också prova på att sitta bältade i en bil som vändes upp och ner. Hade jag inte suttit bältad så hade jag nog krossat min kollega som satt bredvid. I verkliga livet hade vi förmodligen haft ganska bra fart och kanske voltat flera gånger. Usch, jag vill inte ens tänka på vad som skulle hänt med oss om vi dessutom suttit obältade!

Förra året skulle maken köra PV:n ner till Töcksfors för att delta på en sommarträff. Då skulle Johanna och hennes kompis följa med. I bilen fanns endast bilbälten i framsätena, inga där bak. I en veteranbil så krävs det inte några bilbälten, men jag var stenhård med att maken var tvungen att installera bälten även i baksätet. För ni vet ju "elefanten i baksätet". Jag har en vän som råkade ut för detta. Det gav henne ett livslångt lidande! :o(

Därför hoppas jag att ni alla sätter säkerheten främst och alltid använder bältet i bilen! Please!

... var det som glappade.. alltså i den fastmonterade mobiltelefonen som jag skrev om i mitt förrförra inlägg..

I fredags eftermiddag kom Johanna hem från skolan och berättade att de fått träffa Hua Kui, en välkänd kinesisk konstnär, som typiska kinesiska tuschmåleriet. Han besökte många klasser, inte bara på Midgård. Eleverna fick även prova på att måla med tusch och sedan gick Hua Kui runt och tittade på allas teckningar. Han valde ut några, varav en var Johannas, som han ville ta med sig.

Igår tog vi oss en cykeltur in till stan, gick in på Folkets Hus där kulturfestivalen ägde rum. Ansiktsmålning, "få ditt namn skrivet med kinesiska tecken" och olika kampsporter fanns representerade. Blev lite besviken för jag hade förväntat mig fler utställare.

Vi hörde någon prata i ett rum bredvid, gick dit och då förstod vi att det var Hua Kui som hade en föreläsning om sin konst.

Tyvärr kom vi in precis i slutet, men jag tyckte att vi skulle ställa oss längre fram(vi hade ett par väldigt långa störar till människor framför oss). Vi smög oss närmare fram och då såg vi att Hua Kui tittade på oss, log stort mot Johanna och vinkade fram henne.


Via tolken så tyckte Hua att Johanna kunde demonstrera vad de lärt sig dagen i skolan dagen före. Fattar ni att han  kände igen henne? Han hade ju träffat massor av ungdomar de senaste dagarna.

Han drog fram en stol åt henne, bad henne sätta sig ner och måla något. Jag är så imponerad över min dotter. Att sätta sig och måla framför en mästare som Hua och med massor av folk som intresserat tittade på vad hon skulle göra; det var otroligt modigt gjort!

Huas egna konstverk ser ni bakgrunden på fotona.

Dessutom hade de med en egen fotograf som blixtrade med sin kamera om och om igen under tiden hon målade! :o)


Med något darrig hand och hög puls så blev resultatet en söt liten panda!


Hua Kui och Johanna


"Den mångsidige konstnären Hua Kui från Beijing är verksam som forskare på Kinesiska institutet för kalligrafi och måleri och professor på universitetet för distansutbildning i traditionell kinesisk konst. Hans konstverk har vunnit flera nationella och internationella priser, köpts in av olika museer, konstgallerier i Kina och utomlands".

Det är Tigerns år i år och nedanstående tiger är målad av just Hua Kui.

... var mobiltelefonen fastmonterad i bilen. MOBIL handlade mer om att den var rörlig endast när bilen rörde på sig!!!  Vi hade en sådan inmonterad i vår bil och vi var mäkta stolta över den. Det var en NMT 450(om jag inte minns fel), som jag tror hade den bästa täckningen i norra Sverige.

En fredag åkte jag och barnen för att hälsa på mamma och pappa i byn. Vi skulle stanna en vecka. Jag frilansade som vuxendövtolk vid den tiden och när jag var i byn blev jag uppringd av Tolkcentralen i Luleå som undrade om jag kunde ta ett uppdrag på måndag kväll i Pajala. En resa på ca 22 mil t o r; ja, det är väl bara ett stenkast i Norrländska mått mätt! ;o)

Det var senhöst och det började mörkna tidigt på kvällen. Jag åkte iväg, tolkade i ett par timmar med kollegan från Luleå. När jag, efter uppdraget, satte mig i bilen så var det sent på kvällen, kolsvart och dimmigt ute. Jag tänkte att det var bäst att slå en signal till mina föräldrar, så att de skulle veta att jag var på väg hem.

Jag lyfte mobilen, slog numret och hörde min mamma svara. Jag började berätta att jag var på väg hem, när jag avbröts av att hon sa "hallå?", "hallå!", sa jag, men insåg rätt snabbt att jag hörde henne, men hon hörde inte mig. Fasen oxå! "Lägger på" och försöker titta på den monterade delen av telefonen; var det någon fler knapp som jag var tvungen att trycka på, tro? Varje gång jag böjde mig ner så hamnade såklart kupéljuset på mitt bakhuvud, jag såg följdaktligen inte ett skit! Provade ringa igen, både till mina föräldrar och till maken, men allihopa hojtade de bara "hallå??" i luren. Jag försökte mig på tankeöverföring med maken.. eller egentligen försökte jag mig på att skrika de 47 mil som skiljde oss åt!! "ÄR DET NÅGON ANNAN JÄ*LA KNAPP JAG TRYCKA PÅ???".

Jag gav upp och började köra ut från samhället. Det var så tät dimma att jag såg knappt såg något. Jag bestämde mig för att stanna någonstans och låna en telefon. Efter en bit såg jag att det lyste i ett rött litet hus. Jag körde in på gårdsplanen och hörde singlet krasa under däcken. Jag stannade bilen, klev ut och lyssnade på den kompakta tystnaden. Om ni någon gång sett en skräckfilm så tror jag att ni kan föreställa er den "scenen".

Klev upp för trappan till huset och knackade på dörren som nästan genast öppnades av en gammal gubbe. Bakom honom dök en hund upp, en ettrig finsk spets. Jag bad att få låna telefonen och det fick jag. Ställde mig med ryggen mot väggen, slog numret och berättade för mamma att mobilen inte funkade och att jag var på väg hem. Tackade gubben för lånet och skyndade mig ut i bilen.

Det kröp i hela kroppen och när jag satte mig bilen så tittade jag i backspegeln. Så skärrad som jag var hade jag inte blivit förvånad om jag i den sett ett par ögon som inte var mina! ;o) Backade ut från gubbens gård och påbörjade hemresan.

Det var en sådan tät dimma; jag hade nästan ingen sikt. Plötsligt såg jag billjus i backspegeln och en stund senare blev jag omkörd av en bilist som måste haft "dimsyn"(i positiv bemärkelse) för han körde skitsnabbt. Tänkte haka på honom, men att köra i 90 knyck när man inte ser ett skit kändes inte som en speciellt bra idé.

Det tog väldigt lång tid att ta sig hem den kvällen, elva dryga mil. Allt gick ju bra, men det var nog en av de värsta bilresor jag någonsin gjort.

Startade dagen med ett uppvaknande vid halv sex på morgonen. En jädrans käke som bråkade illasinnat. En tablett senare iväg till Vasaplan för en busstur upp till sjukhuset. På plats kl 08.00 på Ögonmottagningen. Undersökning av tre "pluttar" vid ögonfranskanten. Ingen cancervarning, men bör opereras bort. Får kallelse om någon månad. Tack för det! Orkar inte anteckna något mer i almanackan för den närmaste tiden! ;o)


Halv elva ringde vännen Maria och bjöd med mig på en lunchföreställning på Folkets Hus. Moussaka med lammfärs bjöds det på innan själva föreställningen började.


"48 timmar liv", en monolog av Jörnsonen Ulph Nyström.

Jörn den 14 nov 1961
Ingegerd och Göte Nyström
Erik
Där hos barnens bäste vän
vi få bo i himmelen

Här börjar historien om Lars. När han dör, endast två dagar gammal.
I en tid när det inte fanns plats att sörja så kortvariga existenser.
En tid när inga pappor syntes till på förlossningen, och i en miljö där
det inte skulle pratas om vad som hänt.
Och minnet av Lars förbleknar, eftersom inga berättelser förs vidare om
hans 48 timmar av liv.
Snart är han bara skymten av en skugga, ett mörkt stråk i
familjehistorien, snart är det länge sedan man hörde hans namn.

Men drygt 40 år senare hörs ett oartikulerat vrål från Österjörns kyrkogård.
Plötsligt ropar han, Lars, från sin grav, om sitt olevda liv.
Är det en anklagelse? En vädjan? Svårt att höra på håll.
Han ropar efter sin berättelse - men har en som bara levt i två dagar
överhuvudtaget rätt till en berättelse?
Och har döda någon rätt att kräva finkläder?
Han ropar till sin lillebror.
Det är jag som är lillebror.
Det här är historien om Lars."

Föreställningen väckte verkligen känslor och funderingar uppstod. Tankar kring döden, livet.. Tankar kring hur livet kunde ha blivit.. Tankar kring mindre samhällen kontra större städer.. Tankar kring hur sorgen visade sig.. eller inte!

Vi som lever har en berättelse. De som levt en längre tid och sedan dött har också en berättelse. Men barn som, en väldigt kort tid, befinner någonstans i gränslandet mellan liv och död har kanske inte alltid en berättelse. Det känns viktigt att de får det!

Här en bild på vännen Maria och Ulph, taget efter föreställningen.


På vägen hem från Folkets hus handlade jag lite garn och några böcker på Röda Korset.

Igår blev jag uppringd av The Studio och då blev jag inbjuden till att fotograferas. Jag får ta med mig fyra vänner så den 16 oktober ska jag, döttrarna, Maria och Agge vara "Modeller för en dag"! Vi kommer att bli sminkade och fotade i tre olika outfits(egna kläder) och det ska bli fantastiskt roligt! Det kommer att ta ca 4 timmar. Efteråt blir det samling hemma hos oss för middag med våra äkta hälfter. Kul är bara förnamnet, liksom!

Idag var jag ledig, trots att det bara är tisdag. Jag hade lite väl många arbetstimmar efter att ha varit på resande fot med jobbet, så därför blev det en extra dag.

Jag har haft lite ångest hela dagen då jag hade ett tandläkarbesök inplanerat. Funderade fram och tillbaka, avboka eller inte, men till slut bestämde jag mig för att gå dit. Jobbigt, som alltid, att gapa stort och nu känner jag bedövningen släppa och värken komma. Hoppas, hoppas, hoppas att det inte blir samma djävulska värk som tidigare. *ryser*

Idag har jag ändå försökt skingra tankarna lite. Började med att lägga in hyllpapp i köksskåpen, där vi bl a har glas och muggar. Eftersom skåpen här i lägenheten är från 60-talet så är hyllorna inte direkt släta och målarfärgen börjar släppa. Men med hjälp av hyllpappen så gliiiiider glasen in i skåpet!! :o)


Jag har ett vackert linneskåp som har stått hos min mormor och morfar. Jag är så glad att jag fick ärva det!!


Och himmel så mycket man rymmer i det! Jag har sängkläder, handdukar, gardiner och dukar i det!


I skåpet finns ett hyllpapper som mormor satte fast på alla hyllorna. Visst är det vackert?!


Har ni hyllpapp i era skåp eller känns det "mormorsaktigt"?! ;o)

Vaknade till ett riktigt ruskväder och en himmel i ungefär 48 skalor av grått! Usch och fy! Men sådan tur då att det fanns en stor inneloppis på Nolia att tillbringa ett par timmar på!

Jag, maken och Carro åkte iväg dit och travade runt, stundtals var för sig. Träffade på vännen Kristina och hennes man; det var så kul att se dem! Hoppas de hittade allt de var på jakt efter. Själv var jag var ute efter gardiner till köket och en hylla till sovrummet, men ingetdera kom jag hem med. Däremot blev det några böcker.. same procedure as always!!!

Ett otippat inköp blev det! Björn Ranelid har jag nämligen aldrig läst något av och har alltid haft svårt för att höra honom prata på sitt "högtravande" sätt. Men efter att jag såg honom i Stjärnorna på slottet så har jag tänkt att jag ändå borde ge honom en chans. Gillar jag den inte så har jag i allafall inte lagt ut massor på den! Hahaha..





Under våra planeringsdagar med jobbet hade vi en bibliotekarie på besök. Våra hälsoinspiratörer hade en fundering om vi på jobbet eventuellt skulle starta en bokcirkel. Hon berättade då om den bokcirkel hon håller i. Mot slutet frågade jag henne vilka böcker hon hade på sin Topp-10-lista. Då nämnde hon bl a "Till Mervas" av Elisabeth Rynell. När jag nu hittade den på loppisen så tänkte jag att det nog var meningen att jag skulle hitta den! :o)


Strax innan vi skulle åka hem hittade vi en gammal skrivmaskin för 90 kronor. Väldigt fräsch, om man bortser från åratals av damm som fanns på den. Visst är den vacker?! Carro ska ha den på sitt skrivbord, så fort jag skurat den ren ;o)


Maken hittade en väggklocka som passar bra med resten av hans samling av radioapparater, termosar och plåtbilar.

Ja, ni får gärna nynna på den där sången för jag hoppas att ni alla har någon form av fredagsmys.

Idag slutade jag lite tidigare och jag kommer att vara ledig även på tisdag; det blev nämligen rätt många timmar "övertid" under resorna till Stockholm och Skellefteå. Men jag känner att jag behöver vila lite nu.

Har suttit med mac:en i knät, surfat runt, läst inlägg, kommenterat och samtidigt kollat både Doobidoo och Skavlan. Jag brukar inte titta Doobidoo i vanliga fall, men har ibland har jag kollat när det blivit dags för "Sista minuten". Det momentet tycker jag är skitkul att titta på. Ikväll var det ju ett par som knep 9 poäng och det hör definitivt inte till vanligheterna.

Nu ska jag lägga mig och fortsätta läsa i bok 2(Fatta eld) i triologin om Hungersspelen. Jädrars, vilka bra böcker och jag misstänker att det snart kommer ut en film baserad på dem. Bok 3(Revolt) har kommit ut på engelska, så snart är den nog översatt till svenska så jag kan köpa den. Vill inte ha två svenska och en engelsk bok; det stör min känsla för symmetri! Hahahahaha..

I morgon(och på söndag) är det storloppis på Nolia. Det ska jag gå på. Jag ska inte stressa utan strosa runt i lugn och ro och se om jag kan göra några fynd!

Må så gott, vänner! <3


© Pia Hagman

... innebär... ta-ta-ta... favorit i repris!! Alltså, det är ett av mina favoritinlägg och behöver naturligtvis inte vara ert!
Men vill du läsa det, tryck här!!!

Vill bara säga att det känns bra att läsa era kommentarer kring ämnet "göra slut med en vän"!

Det känns gott att de flesta av er inte automatiskt stämplar en SD-röstare som rasist eller nazist utan vill diskutera och argumentera kring "varför" de röstat som de gjorde. Jag tror nämligen inte att alla verkligen är främlingsfientliga utan röstat på SD av andra anledningar, därför är det viktigt att ta reda på vilka dessa anledningar är.

Skulle det vara så att vännen visar sig vara rasist eller nazist; ja, då blir läget ett helt annat. Då sägs bekantskapen upp. Det är vi många som skriver under på.

Jag vet inte var tiden tar vägen. Jag hinner verkligen knappt med att skriva ett eget inlägg, än mindre att besöka er. Och jag vill ju göra det, vill veta vad ni pysslar med, hur ni mår.. ja, vad som händer i ert liv!! Jag hoppas att helgen bjuder på lugn och ro så jag kan sitta med mac:en i knät och kunna läsa ikapp litet.

Kram!

Vill bara tala om att allt är okey här, men att livet(läs arbetet) tagit mycket tid den sista tiden. Först dagarna i Stockholm, sedan två dagar på Medlefors fhsk i Skellefteå. Frös som en hund nyss så jag duschade kokhett skitlänge. Ja, jag vet att det inte är miljövänligt, men jag var tvungen för att bli genomvarm. Klockan är bara åtta på kvällen, men nu lägger jag mig!!

Jag räknar dock med att vara pigg som en mört i morgon bitti! ;o) Kram på er!

Nej, jag har inte drabbats av någon märklig hudsjukdom; jag leker lite i Photo Booth! ;o)

Blev hämtad av en limousine(!) när jag skulle till flyget i onsdags. Blev dock lite putt över att det inte bjöds på någon champagne under resan! ;o)


Mrs Amatörbloggare glömde naturligtvis ta ett foto på mig och Yvette och pizzan jag åt under lunchen. Tur att Gun i allafall påminde mig om det när vi träffades och käkade italienskt. Jag vet att det inte ser så gott ut, men det var supersmarrigt!


Gun i egen hög person!


En bild från vandrarhemmet Bed & Hostel och från Hotell Birger Jarl!


Alldeles bredvid vandrarhemmet på Rehnsgatan ligger Observatoriekullen. Här kommer några bilder på vägen upp.




Nu tycker jag ju att samhället borde vara på ett sådant sätt att ingen tvingades bli hemlös. Men, tyvärr så är verkligheten annorlunda. Därför tycker jag att det här var en lysande idé som fler affärer borde ta efter.
Den här skylten fanns på ett kylskåp precis utanför kassan på en ICA-butik i Stockholm. Att man som konsument och bättre bemedlad faktiskt kan köpa en extra vara, ställa in den i kylen och så hämtar Ny Gemenskap varorna till sitt härbärge.




Och så avslutar vi veckan med det absolut viktigaste!

Läs fortsättningen på Sveket här. Finns det verkligen någon, oavsett partitillhörighet, som anser att man ska få lov att behandla människor på det här sättet. Den personen skulle jag i så fall vilja omyndigförklara!

Återigen, vi är många som fått det bättre med Alliansen. Absolut! Vi som jobbar, alltså!

Men vad alla borde fundera på är om vi verkligen vill ställa upp på dessa regler OM vi blir sjuka eller arbetslösa? För vad händer då? Har alla tänkt på det eller är det bara kortsiktigt tänkande "Jag har det bra med jobb och hälsan i behåll!"? Alla vet vi hur fort saker kan förändras genom olyckor och annat.

Det finns många exempel förutom Emelies mamma. Men egentligen spelar det ingen roll. Att en människa ens kan bli utsatt för detta är skamligt!

Jag har skrivit det tidigare, Alliansen har gjort en sak bra. De har satt eld i baken på myndigheter vad gäller att ge rehab och arbetsträning till de sjukskrivna och en hel del har fått arbete/arbetsträning. Alltså, toppenbra för de sjukskrivna som klarar av arbeta. Om de stoppat där, så hade det varit okey. Men att sparka på dem som är för sjuka för arbetsträning; skämmes ta mej f*n!

Det är definitivt en SOLIDARITETShandling när jag i morgon går till valstugan för att lägga min röst på de Rödgröna!