I morgon kommer mina tankar att finnas hos min fina vän Kristina. Hon skall opereras. Igen. För den där eländiga sjukdomen cancer kämpar för att få ha övertaget i hennes kropp.

Men vi är många som gör allt vi kan för att ställa oss i vägen för den. Sjukvårdspersonalen och deras medicinska behandling. Men också familjen, släkten, vännerna. Som håller tummar, som ber till högre makter, som skänker pengar till forskning. Som, precis som Kristina själv, vägrar ge upp utan har bestämt sig för att det kommer att gå bra. Något annat finns liksom inte på kartan.



Så fort jag anstränger mig, pratar en längre stund eller skrattar, ja då börjar jag hosta som tusan! Är ju egentligen inget att klaga över, med tanke vad jag skrev om tidigare i inlägget, men nog så irriterande! :( Kör med slemlösande och luftrörsvidgande. Hoppas på att kunna köra zumba i morgon, saknar det så mycket!

Nu är det dags för sängen. Ta hand om er!

Jag har nog alltid tittat, med ett halvt öga och öra, på Melodifestivalen. Har väl haft mina åsikter om låtarna.

Men i år var det på ett annat sätt.

För så fort jag hört Loreens låt Euphoria var jag såld! Jag minns inte om jag någonsin blivit så förälskad i en låt. Den satte sig i bröstet på mig, den fanns kvar i mig i flera dagar efteråt. Och jag förstår inte riktigt vad som händer i kroppen när jag hör den sången.

Så, med det sagt, så kan man lugnt säga att mitt inre var i uppror innan röstningen var klar och Loreen stod som vinnare. Jag har aldrig någonsin blivit skakis av att titta på en poängutdelning. Men det blev jag ikväll. Och jag tror att jag skulle ha blivit helt förstörd om det visat sig att Danny fått de flesta rösterna. Är inte det märkligt? Det är ju bara en sång, ett uppträdande.. Jag fattar det inte!!

Men det känns underbart just nu. Loreen som segrare och Ranelid på sista plats. Heja Svenska folket och Europeiska juryn!

Det betyder att jag fyllde 45 år igår. Eller??!! Facebook säger tydligen att jag fyller 44 år.. och, som ni vet, allt som skrivs på FB är ju sant, så... Hahahaha...

Det kändes konstigt att, på sin födelsedag, inte ha sina tjejer härhemma. Ganska ledsamt faktiskt! :( Även om vi inte brukar ställa till med något större firande så saknar jag dem.. Eller kanske är det just därför jag saknar dem, vi är alltid så få som firar våra födelsedagar, så är någon av ens kära borta.. ja, då märks det ju. Vi har så långt till släkten, både i norr och söder.

Men jag har en fin make som kom hem med en söt, lagom stor, tårta och ett presentkort på Hud.nu. Han visste inte att jag hunnit handla ingredienser till en tårta som Anna och Xime Na glatt fixade till på eftermiddagen. Men tårta är ju gott! :)




Av Anna fick jag ett par fina träningsskor. New Balance. Hennes pappa jobbar på företaget som gör dem! :) Och kolla vilken färg de hade på sig! De blir perfekta gymdojjor.

När man legat däckad ex antal dagar så är det tungt att börja jobba igen. Att säga att det kändes trögt på morgonen är väl ingen överdrift! I morse skulle jag också följa Johanna till busstation då hon skulle ta bussen upp till byn. Det var en lätt kallsvettig och darrig Pia som anlände till jobbet vid halv nio!

Dagen har varit lång, men gått bra. Några hostattacker har undvikits genom att telefonsamtal har avslutats genom en enda låååång utandning. Men jeeeez, vilken hosta så fort luren lagts på och inandning kunde ske! :)

Jobbade fram till halv sex. Stämplade ut och cyklade förbi en smörgåsbutik. Köpte en toastad kycklingmacka. Tog med mig mackan till kyrkan.

Temat på pysselkvällen på Vasakyrkan var Luffarslöjd. Det var verkligen jättekul att få lära sig lite och få prova på olika saker.

Här kommer mina alster:

Tre par ringar


Bokmärken


Som funkar typ så här


En fjärilskrok


En annan krok


Nu är jag jättetrött, så det är sängen nästa. Ha det gott, vänner! Kram!

Ojoj, här var det länge sedan det uppdaterades. Men har inte riktigt haft inspiration eller ork. Flunsan slog till.
Först ut var Anders och sedan jag, Anna och sist Johanna. Anders har nu piggnat till, så det finns hopp för oss andra.

Igår tyckte jag att jag var riktigt pigg, så Anna och jag fick skjuts in till stan av Anders. Där gick vi i solen och kikade på alla snöskulpturer. Vi passade på att vila lite då vi tog en fika på Åhléns. På hemvägen fotade vi de fina konstverken. Här ser ni några bilder. Temat var "Umeå by night".

Den här skulpturen var skitcool. "Nattmat" var namnet och den hade otroliga detaljer, som sesamfröna och alla tillbehör mellan hamburgerbröden.


Men nedanstående var min favorit. "The moon resting in Ume river". Jag fick en härlig inre bild av hur månen guppar fram, som en lampa mitt i älven! :)


"Under månen i natt" gillade jag också. Den var genial i sin enkelhet! Tror faktiskt att det var denna skulptur som fick de flesta rösterna.


Minns inte namnet på följande skulpturer.








Här poserar Anna med sin favoritskulptur, "Nattens beskyddare".


Väl hemma gick luften ur Pia, kan jag säga. Det blev nog lite för mycket ansträngning för tidigt :( Sov ett par timmar och sedan var det date med tvättstugan på kvällen. Puh!

I natt har jag hostat som en galning! Känner mig helt slut i kroppen. Jag bara hoppas att jag ska orka jobba i morgon. Är lite tveksam för tillfället! :(

Jag vill också berätta att Carro och de andra mår bra därborta i USA. Det känns väldigt skönt! Det har figurerat tornados därborta, men hon bor i Hocking Hills. Enligt Lori, värdmamman, så är det sällan tornados eller orkaner når dem. Bergen stoppar visst deras framfart! Men de kan få ordentliga åskväder istället.

Nä, nu ska jag vila lite..

Vid midnatt i lördags, när jag var på Droskan, tog jag upp telefonen för att kolla klockan. Och då fick jag en ingivelse att gå ut på Facebook.. Snacka om att jag fick en chock när jag fick se statusuppdateringen som Carro gjort. En bild på en krockad bilfront och så har hon på engelska skrivit typ.. "Jag är alldeles skakis. Bilen är kraschad". Jag bara.. what???

Blev inte fullständigt hysterisk eftersom hon faktiskt varit pigg nog att ta ett foto på bilen och skrivit på FB! Hon, värdpappan, värdsystern och systerns kompis hade åkt med i bilen och alla levde. Det var ju det viktigaste!l Men började ju naturligtvis tänka på vad som kunde ha hänt, tusentals mil bort. De hade kommit körande på motorvägen när en kvinna plötsligt kör rakt ut, framför deras bil! Herregud!


Klev upp jättetidigt på söndag morgon. Blev lycklig när värdmamman vid lunch skrev på min FB-sida att alla låg och sov. Att de blivit undersökta av läkare och att de fått piller som var både muskelavslappnande och antiinflammatoriska. Puh, då kunde jag andas ut lite grann. Men helt lugn blev jag inte förrän jag på kvällen kunde prata med Carro direkt.

Läkaren hade sagt att de fått en whiplash, men det finns ju olika grader av det och nu gäller det bara att hålla alla tummarna för att hon(och de andra) inte ska få några bestående men.

Min svåger skrev följande ord på FB, innan han ens visste vad som hänt. Men det var liksom så klockrent!

"Kör inte fortare än din skyddsängel flyger"

För att fördriva tiden i söndags gick jag och Johanna ner på stan. Anna stannade hemma för att baka. Det var soligt och fint väder, men blåsten var inte så mysig. Tog lite bilder i borgen som finns på Renmarkstorget.

Här en del av labyrinten


Hästar och en stol gjorda i is (klicka på bilderna så blir de större)


En fin grillplats med en tomte som övervakar elden


Staden hade storfrämmande - Batman och Robin :)


På kvällen framkallade Anders och Johanna en av de svartvita filmerna med bilder bl a på PV:n. Så nu har Johanna egna negativ att förstora! :) Förresten, jag vet inte om jag skrivit här om det. Men Johanna har fått tag på en förstoringsutrustning och ska alltså framkalla film och förstora dessa negativ till svartvita foton. Det är hennes "examensarbete". Roligt är när hon fotat med den analoga kameran för då kommer reflexen att vrida på kameran för att kunna se hur bilden blev! Men det går ju inte.. :)

I morse vaknade jag vid fyratiden.. av värsta migränen. Förmodligen var gårdagens stress som släppte. Klev upp, tog en Citodon och hoppades att värken skulle vara borta när det var dags att kliva upp för att gå till jobbet. Men, icke.. Det var bara att meddela jobbet att jag inte kunde komma. Somnade, tack och lov, om och vaknade först efter lunch.

I eftermiddag har jag haft kontakt med Explorius ang försäkringar o dyl. De skulle kontakta USA för att se vad som behövs göras. Vi vet ju att en whiplashskada kan ge symtom precis när det hänt och sedan kan man vara smärtfri i flera månader innan symtomen återkommer. Det sistnämnda hoppas jag innerligt inte händer, men om det skulle vara på det sättet.. ja, då vill jag att alla papper och försäkringar ska vara i ordning.

Många klagar på Facebook. Många gånger så är det de som inte har Facebook klagar på Facebook! ;) Det är lite intressant, tycker jag. De har bara hört några säga om vad som skrivs där och då har man bestämt att det är "bara skit"!

Och visst finns det en del skit på FB, absolut. Men det mesta kan man ignorera och skippa. Jag använder FB för att:
- hålla kontakt med vänner som är utspridda över hela landet
- för att kunna uppmuntra vänner som behöver det
- att få stöttning, peppning och uppmuntran när man själv går igenom jobbiga saker. Fick väldigt många fina kommentarer då vi var tvungen att låta vår fina Bessie somna in.
- att läsa roliga, sorgliga, inspirerande, upprörande och glädjande saker som mina vänner postat
- spela Words with friends (lite som alfapet, men på engelska)
- bli funnen av nygamla vänner eller släktingar
- söka och finna nygamla vänner eller släktingar

Och just det sistnämnda har precis skett. Jag har hittat min kusin som bor i Brooklyn, New York. Inger, som hon heter, blev jätteglad att höra ifrån mig och nu skickar vi meddelanden fram och tillbaka.. för att lära känna varandra. Det är så roligt! Och.. av en händelse så var det visst New York vi ska till i maj! :)

Vill ni umgås på FB, sök upp Pia Hagman(f d Wennström)! Då blir jag glad..

Läste hos MammisPammis om Självutnämnda elitister och började fundera..

Varför låter man en grupp människor utnämna sig själva till "eliten"? I skolan eller på arbetet. Och varför tycker man att de är lite ballare eller lite duktigare än dem själv? I skolan tillhörde jag inte den grupp människor som kanske skulle kunna omnämnas "det coola gänget". Jag var noll intresserad av smink och mode. Spelade mest fotboll på rasterna tillsammans med killarna och likasinnade tjejer. När jag blev äldre satt jag ofta på festerna och surrade med grabbarna, medan alla tjejer trängdes på toan för att sminka sig! :)

Tänkte vidare.. och kom att tänka på tv-programmet Big Brother. Jag tyckte att det var ett otroligt spännande socialt experiment.. Och nu menar jag det allra första Big Brother(det utan en massa sprit och knul..de i livesänd tv).

Att bli instängd med ett gäng okända människor utan input utifrån. Jag hade gärna varit med, men inte velat att det sänts ut live på tv. Däremot hade jag gärna velat se mig själv på film, se hur jag betedde mig och vilken plats jag skulle fått i hierarkin därinne. Jag hade säkert kunna lära mig massor om mig själv och andra. Förmodligen hade vissa av mina mer oangenäma sidor också visats upp, då jag troligen inte kunnat "hålla masken" i alla dessa dagar.

Jag tror att mycket handlar om en själv, sin egna självkänsla, vilken människoattityd och vilka fördomar man har. Och, sist men inte minst, hur man låter sig behandlas av andra.. Ibland är det lätt att "skylla" på andra när man egentligen borde rannsaka sig själv! Men det är en svår och jobbigt resa att göra. Precis som Angelica Freij gjorde i BB. Vilken resa hon gjorde, den clownarbetande sexbarnsmamman som vann allt och kom ut efter 100 dagar!

Men hursomhaver så är det ett otroligt intressant ämne som jag skulle kunna läsa mer om och som jag älskar att diskutera kring.. Kanske skulle jag göra som en kollega gör, ta och läsa en kurs i psykologi.. helt enkelt för att det är ett så spännande ämne! :)

Här har det varit, och är fortfarande, ett otäckt väder. Stormvindar och blöt äcklig snö. Skulle ha behövt dra med fönsterskrapan på UTsidan av fönstrena som blivit igentäckta av det eländiga vita.


Jag föredrar dock en något kallare variant av det vita! Bilden tagen i Yrttivaara.


Tog en tur till fina Kristina, som jag inte träffat på flera månader! Oj, vi hade mycket att avhandla! Och jag köpte ett jättefint armband till mig själv! Hon är så himla duktig på att göra fina saker med pärlor.


Och jag insåg att det passar ihop med mitt örhänge. Färgen på örhängets pärlor är nästan identisk med pärlorna i armbandet.


För Anders, Johanna och Nina gällde "Kalldragé". Umeå Veteranbilsföreningen hade sitt årliga vinterrally. Johanna och Nina fotade och Anders var funktionär. Tur att värsta ovädret drog igång först på eftermiddagen. Anna åkte till en kompis på sleep over och kom hem i morse.

Just nu är Anders och Johanna i källaren för att försöka framkalla en film. De har gjort tre förstorningar av färdiga negativ som vi fått av Nils-Harald, vår framkallningsmentor! :) Så här blev bilderna, varav det "randiga" är en testbild(olika exponeringstider.. tror jag!):


Själv ska jag försöka tota ihop en top till mig. I ett liknande tyg som jag sydde Johannas klänning i. Har inget mönster så här improviseras hejvilt. Har dock lärt mig en viktig grej av kära mor. "Alltid stryka sömmarna så fort de är sydda". Jopp. Så mycket enklare vissa saker med klänningen hade blivit om jag "plattat" till sömmarna med järnet först! :)

Ja, jösses... finns det något som kan uppröra så många människor här i Sverige som när "fel låtar" väljs i Melodifestivalen :) Gårdagskvällen fick i allafall upp min puls en aning, när Herr Ranelid röstades vidare till Globen.

Man kan ju tycka vad man vill om bidraget. Att han inte sjöng(jo, förlåt en gång sjöng han tre ord..) och att Sara Li bara sjöng typ två ord, "Kärleken" och "Mirakel"..

Många av orden som Ranelid reciterade är ganska fina ord. Jo. Men.. och här kommer det stora MEN:et.. Ska inte allt material som är med i Mellon vara outgivet material??

Orden som "att simma från stranden jag till stranden du i havet vi", "Kärleken är världens första atombomb" och "Om hon säger nej till mannens säd räknat från idag och sextio år framåt, dör hela mänskligheten ut" finns med i texten till Mirakel. Det är ord som finns på Ranelids egna hemsida och som jag hört honom recitera på tv:n förut.

Märkligt!

I måndags blev det ett entimmespass på gymmet, ett stenhårt sådant. Och när jag var skulle gå hem så upptäckte jag att klockan var tio i åtta. Det var alltså bara tio minuter tills zumbapasset skule börja. Jag tänkte "äsch, jag är ju liks här".. och så blev det. Jag kan säga att jag var lite darrig i benen när jag gick hem. :)

I går bestämde jag mig för att bara pyssla. Att inte använda lediga dagen till att tvätta eller städa. Utan vila. Vila i pysslandet.. Så jag gjorde ståltrådshjärtan, ca 4-7 cm höga. Sådana som man t ex kan hänga i ett fönster..

Ber om ursäkt för att bilderna inte blev så skarpa, men..








Klockan fem var det dags för Terapibadet och vattengympan. Det var jätteskönt och perfekt tillfälle att strecha ut kroppen.

Idag har jag zumbat och tränat på gymmet. Känner mig väldigt nöjd över mig själv! :)

Jag saknar Bessie. Mycket. Det är så många tillfällen som det blir uppenbart att hon är borta.. och då hugger det i hjärttrakten. Så klart. Konstigt vore det ju annars.

En f d grannfamilj har hamnat i precis samma situation som vi. Deras fina Nikita fick samma diagnos som Besise och igår lät de henne somna in. Det är så sorgligt! Men, både Bessie och Nikita har det bra nu. Där i himlen.

Nu sitter jag och tittar på Once upon a time som går på 5:an. En jättebra serie som handlar om nutiden men dagens människor är egentligen karaktärer från sagans värld. En jättekul idé och serien är otroligt välgjord.

Det gör man, förslagsvis, på något sätt än på det sätt jag gjorde det på. För gör man mannagrynsgröt på full effekt i mikron, ja då ser det ut så här:


Tack och lov var jag i allafall klok nog att ha ett lock på skålen!

Det var fantastiskt väder idag. Då kändes det helt rätt med en skidtur i I20-skogen. Här en bild på Anna i sin Sverigemössa! :)


Älskar vinterträd i solsken

Bessie mår inte bra. Hon vill inte ens äta korv. Och äter hon inte korv, då vet man att något är fel :(

Hon har haft lite problem med typ vaginit, men det har vi behandlat med vagitorier(Lactal balans) och C-vitamin. Svullnaden försvann och så också det ständiga kissandet.

Men, eftersom hon nu är rätt hängig och inte äter så har det troligen gått ner i livmodern och blivit inflammerat. Ska ta henne till veterinären halv sju i kväll. Han frågade mig, när jag ringde i morse, hur jag ställer mig till operation om så krävs. Det sa jag nej till.

Bessie är snart 12 år. Det blir väl dryga 80 år i hundår räknat. Hon har levt ett långt och väldigt friskt liv. Vill inte låta operera henne när hon är så gammal. Nej. Är det så att penicillinet inte hjälper, ja då får vi ta det tuffa beslutet att låta henne somna in. Men åh så mycket jag hoppas att penicillinet ska funka! Håll tummarna!





UPDATE torsd 9/2: Det visade sig att hon hade gulsot och en tumör i levern :( Så ikväll, vid 18-tiden, var vi hos veterinären och lät henne somna in för sista gången. Det gick lugnt och stilla, hon var så fin, så fin. Nu hoppas och tror jag att hon springer omkring däruppe i himlen. På gröna gräsmattor, schasande bort alla pippifåglar. Vår älskade Bessie!! <3

Igår morse stod det -29 grader på temp-mätaren. Brrr! Kung Bore har verkligen slagit klorna i Sverige. Han har t o m slagit till i vårt skafferi!


Tog en tur upp på Röda Korset som hade utförsäljning, alla kläder, skor och textilier för endast 20 kr/st. Paula, Nina och Johanna letade kläder som de ska ha på en fest där de visst ska vara utklädda till något som börjar på samma bokstav som deras namn! Kul grej! Anna hittade bl a en Sverigemössa och jag hittade bl a en kort trasmatta till köket.

Igår kväll var det inte mycket annat att göra än att titta på Melodifestivalen. Var otroligt glad över att de jag hejade på, Dead by April och Loreen, gick direkt till Globen. Hade seriöst kreverat i fall Thorsten och Sean gått till final.

Vaknade tidigt idag och upptäckte att vi nästan hade blidväder, endast -18!! ;) Var ut en sväng med Bessie och sedan kom jag på den briljanta idén att sy en klänning till Johanna. I somras hittade jag ett nämligen ett jätteläckert tyg. Ett glansigt, men nästan sammetsaktigt tyg med vackert blommönster på.


Och detta blev resultatet: En halterneck-klänning.


Klänningen tog nästan hela dagen att göra, men jag är sjukt nöjd.. och det är dottern också!


Men det har följdaktligen inte blivit så mycket annat gjort idag! :) Och nu är klockan över nio så.. det är nog lika bra att hoppa i säng. God natt!

... och kommer aldrig tillbaka! Det gäller att leva livet med så lite ånger som möjligt! Det finns ett talesätt vars slutkläm är något åt det här hållet, "...man ångrar det man inte gjorde". Kanske är det så. Men hur lätt är det att alltid göra det man vill göra?

Igår såg jag på TED Talks (älskar för övrigt det där programmet med korta föreläsningar av otroligt inspirerande människor) och det handlade om en kvinna som varit gravt synskadad hela sitt liv, men som först som ung vuxen blev informerad om att hon såg så dåligt. Hon var uppväxt utan etiketten "synskadad". Och himmel vad hon hade gjort mycket i sitt liv, saker hon egentligen inte "borde" ha gjort!! :) Tyvärr minns jag inte vad hon hette så jag kan inte länka till hennes "föreläsning".

Från det ena till det andra. Nu är biljetterna bokade. Biljetterna till Staterna. För att hämta hem älskade ungen.
Den 18 maj bär det av från Stockholm till New York. Den 20:e åker vi vidare till Columbus och hyr där en bil som ska ta oss till Logan. 25 maj är Graduation och sedan åker vi, alla fyra, tillbaka till NY den 27:e. Den 29 maj bär det av hemåt igen. Och maken följer med, vilket är glädjande! Det är tufft av honom, flygrädd som han är.



Jag känner en skräckblandad förtjusning. Jag längtar efter att få krama Carro, längtar efter att få träffa dem som varit Carros familj i så många månader, längtar efter att få se Manhattans skyline, längtar efter att få familjen fulltalig igen, längtar efter att få shoppa. Det jag är däremot nojjar för är flygplatserna. De där amerikanska myndighetspersonerna är inte att leka med och tänk om jag blir stoppad för något?! :(

Men, inget att hetsa upp sig för redan nu.. Istället ska jag lägga mig och läsa New York-guiden! Måste ju planera utflykterna lite grann, hahaha..

Så var det då premiär för Club 40. Dans till pop/rockmusik från förr och nu.

Agge och Christer kom hem till oss innan och vid 19-tiden tog vi taxi till Droskan. Där fick vi en trevlig pratstund under tiden vi åt riktigt god mat. Senare under kvällen fylldes lokalen med massor av människor. Kända och okända. Bra musik, massor av dans, massor av kollektiv skön(?)sång, massor av prat och många glada skratt! :)

Råkade hamna bredvid arrangemansansvarige i baren och vi pratade lite om att det inte finns så många ställen att gå på här i stan om man, som jag, inte gillar "styrdans". Jag skulle beställa två öl, till mig och Agge, men han blev så glad för mina synpunkter att han betalade dem till mig. Jag bara "Va? Öh, tack!". När kvällen började lida mot sitt slut råkade jag få syn på honom igen och passade då på att komma med ytterligare synpunkter. Som tack fick jag tre fribiljetter till sista lördagen i februari! :)

Men ansvariga på Droskan, hur tänkte ni när ni har TVÅ toaletter på Damernas och TRE toaletter OCH en "ränna" på Herrarnas? Inte konstigt att tjejer försökte smita in på herrarnas, där det ALDRIG var någon kö!

Och förresten, på dörren till tjejtoan hittade jag nedanstående skylt:



Jag förstår att "Maja, Meta eller Lina" ska symbolisera olika droger, men jag skulle faktiskt känna mig lite kränkt om mitt namn var ett av de uppräknade. På Herrarnas dörr stod det ungefär likadant och jag minns att ett namn var "Affe".

Summa summarum, en fantastiskt rolig kväll. Även om jag just nu, dagen efter, har lite ont i halsen av den där högljudda allsången!!! ;)

Köpte tulpaner häromdagen och såg då att en blomma hade dubbla färger! Hur kan det bli så? :)



När vi var på Maxi och handlade igår eftermiddag hittade jag en ny bok av Mitch Albom. Jag älskar hans böcker. "Tisdagarna med Morrie", "Ge mig en dag till" och "Fem personer du möter i himlen" har jag stående i bokhyllan. De är helt klart "Spara"-böcker. Och nu har jag en bok till att lägga till samlingen.

Det blev inte någon vattengympa med Agge förra onsdagen, men väl idag.. Träning i badkarsvarmt vatten. Härligt!

I dag har jag annars mest uppehållt mig i tvättstugan. Hade turen att få även passet innan mitt och passade då på att tvätta både täcken och kuddar från våra sängar. Åh, så skönt det ska bli med renbäddat ikväll!

En egobild! Kanske skulle börja använda linserna lite mer.. Men.. då måste jag ha läsglasögonen med mig HELA TIDEN!! Orka! Hahaha..

På lunchen i fredags gjorde jag några ärenden på stan. Kikade då in i snöborgen på Renmarkstorget. Det är ett kul initiativ(och bättre i år då den inte ligger nere vid kajen=troligen fler besökare i år). Hoppas minusgraderna håller i sig länge så borgen inte "saggar ihop" av plusgrader! :) Inne i borgen finns en rutschkana för barnen och ett torn där en tjej stod och sjöng så fint. Där finns också en fin isstol(en tron!), men ville inte fota den då det satt utländska turister där om vartannat! Hahaha..

En fin tomte vakar över denna grillplats


Och för att kunna elda behövs...


Och lite här och var brann det härliga eldar


På lördag eftermiddag kom Marie förbi. Vi satt och stickade i flera timmar. Grytlappar, eller pannlappar som jag alltid kallat dem! :)


Den färdigstickade pannlappen, men det ska virkas ett varv till med svart garn runtom innan den kan anses helt klar!


Till middag blev vi bjudna på nyårsmiddag. Det kinesiska nyåret alltså! Dags för Tigerns år! Anna gjorde egna vårrullar och stekt ris. Det var fantastiskt gott, men som den dåliga bloggare jag är så glömde jag naturligtvis bort att ta ett foto på det!! :(

Idag, söndag, blir det en sväng på loppisen på Umåker. Sedan vill Anna prova på längdskidåkning så I20-skogen lär få sig ett besök!

Fotot taget med mobilen vid 20-tiden igår kväll.. bildkvaliteten är alltså inte den bästa. Men.. jag älskar hur alla träd ser ut nu, fulla med snö. Det är så vackert!

Efter middagen cyklade maken och jag in på stan. Fick tag på Agge och Christer på Lottas krog. Satt där i en dryg timme och snackade med dem. Kvart över åtta var vi tvungen att lämna vännerna och ta oss ner till SF och bion.
Vi såg den nyaste "Sherlock Holmes"-filmen. Den var bra, men en aning för lång.. och stundtals komplicerad. Eller så ger jag detta utlåtandet bara för att jag är otroligt trött efter en busy arbetsvecka med ett migränanfall under gårdagen.

godnatt.nu :)

Håller tummarna för sådana här dagar.. Bilden är tagen genom bilrutan på förra årets Vinterrally, "Kalldraget".