Valborgsmässoafton...

Undrar om det är den vanligaste rubriken på ett inlägg idag?! ;o)

Tjejerna ska hem till en kompis ikväll; de ska grilla på gården tillsammans med ett gäng andra. Jag och maken åker hem till några vänner på fika.

Vi slutade med majbrasefirande för många, många år sedan. Att stå där, kokhet på framsidan och iskall på baksidan av kroppen, lyssna på en "sisådär" kör och höra trötta ungar gnälla att de inte orkar stå.. Nej tack!

Oj, så negativ jag var nu.. Men faktum är att det hade varit skillnad om vi bott i en by, där alla kände alla, men här i stan är det inte riktigt på det sättet.

Nu ska vi äta inomhusgjord fläskfilé och potatisgratäng. Mums!!!

Ha en underbar Valborgsmässoafton, oavsett vad ni hittar på!!

SÅLD!!!

Så kan vi då äntligen pusta ut! Besiktningen är gjord och kontrakten påskrivna. Nu kanske min hjärna kan skruvas fast på huvudet igen, efter att ha suttit under armen i flera veckor! ;o) Och.. vi kan börja tänka framåt! 

Tack, tack, tack till er alla som upplåtit era tummar för oss!! Love ya all!


© Johanna Hagman


Sexhandel...

Kikade in hos Britt och läste hennes kloka inlägg om "Den lyckliga horan".

Jag håller med henne om att sexköp ska vara förbjudet och att många män har attityden att kvinnan är en "handelsvara". Trafficking är ett otäckt tydligt exempel på just det.

Men prostitution är ett symtom på något annat. Man kanske skulle fokusera på varför en kvinna överhuvudtaget prostituerar sig.. Drogberoende, ekonomiska problem, psykiska problem?

Om kvinnorna skulle må bra(psykiskt, fysiskt, ekonomiskt) så skulle de troligtvis inte behöva sälja sig och de kåta männen skulle inte ha möjlighet att köpa sex. Dessutom finns det även män som säljer sex till både kvinnor och män. Och det är lika tragiskt det!

Det är alltså långt innan dessa människor blivit prostituerade som jag anser att problemen börjat. Någonstans har det gått riktigt fel.






What a wonderful world...


Civilkurage...

Det finns en människa i min närhet som verkligen visat vad hon anser om kränkningar och hot, barns rättigheter och kvinnofrid. Min vän C!

Jag varken kan eller vill skriva något om vad det gäller förutom att det handlar om en otroligt utsatt människa som har två barn. Men tro mig på mitt ord när jag säger att under följande rader kunde mycket väl min väns namn stå som exempel på följande:

Att ha Civilkurage innebär att ha mod att stå för sin mening även när det innebär en personlig risk, förmågan att stå upp för sina värderingar, trots vetskap om öppet eller latent motstånd från omgivningen.

Vad är civilkurage för dig? Har du gjort något som krävt civilkurage?


Ja, en positiv dag...

... blev det idag! Och jag är säker på att det till stor del är er förtjänst; att så många har tänkt positivt kring vår husvisning och försäljning. Det har betytt oerhört mycket för mig! Tack till er alla!

Men.. först på torsdag eftermiddag vet vi 100 % säkert.. så jag sparar mitt jublande till dess allt är klart! Men, så här litet i smyg, nog är vi glada! ;o)

Det har varit en galen dag. Arbetat, besökt mäklaren och pratat i telefon med mamma. Vi har lämnat en massa bilgrejer på ett ställe och köpt begagnade kartonger på ett annat. Kvällsprommis med hunden.

Dock missade jag ett av mina favoritprogram ikväll, Top Model och inte har jag hunnit med att äta någon middag heller! Så något måste jag få i mig nu innan jag tuppar av.

C U!


Swosch - så var det söndag igen...

Men hörni, visst tar väl helgen slut alldeles för fort?? Nyss var det sköna fredag och nu är det plötsligt söndag eftermiddag. Hrmff! :o(

I morgon hoppas jag att vi får ett positivt besked angående huset; i annat fall blir det en öppen visning på onsdag. Jag tackar för alla hållda tummar och har ni tid och lust så kan ni väl fortsätta hålla dem även på måndag! ;o) 
Nu vill jag bara ha det här klart! Det tär på en att gå och bara vänta. Livet är liksom i "stand-by"-läge nu. 

Jag glömde ju berätta att samtalet till England gick bra. Vi har haft mejlkontakt så det kändes riktigt kul att få höra hennes röst. Hon var lätt att förstå och jag gjorde mig förstådd även om jag ibland sa "ja, ja" med någon sorts konstig tysk brytning!! Hahahaha..

När jag ursäktade mig över min engelska så sa hon att min engelska var "excellent" och det tänker jag suga åt mig, trots att jag naturligtvis vet att hon överdrev en smula! Jag är bara otroligt stolt över att jag överhuvudtaget vågade ringa henne! :o) Vad detta samtal handlade om låter jag vara oskrivet så länge. Tids nog får ni veta! ;o


Roast på Berns...

Jag har sett små snuttar av programmet Roast på Berns tidigare, men alltid zappat vidare till något mer intressant. Men igår tänkte jag att "nu ska jag se ett helt program" och den här gången var det Babben som var huvudpersonen som alla skulle roasta.

På kanal 5:s hemsida står det: "Elak, men kärleksfull hyllning av kända svenskar. I Roast på Berns kommer en panel med några av Sveriges vassaste komiker roasta några av Sveriges största kändisar. Den som blir roastad får från hedersplatsen på Berns scen i Stockholm åtnjuta hur man driver med honom eller henne när den svenska komikereliten tar till det allra grövsta humorartilleriet. För i Roast får man skoja om vad som helst...och mer därtill. I slutet av varje roast får hedersgästen en chans att ge igen om de vill. Och det vill de."

Vassa komiker?? Komikerelit?? Seriöst, är det verkligen någon som tycker att det är ett roligt program? Om det här är det bästa vi har i komikerväg blir jag mörkrädd. 

Jag tycker det verkar mer som att alla komiker(eller komikerwannabes) tänker "äntligen har jag min chans att trycka till en kollega utan att den kan ta illa upp eller bli sur.. för det här är ju bara på skoj"! Och det syns på alla "offrens"(inte bara huvudpersonens) ansiktsuttryck att det där s k skämtet "tog där det skulle".  

Jag satt i allafall i fåtöljen med "skämskudden" framför mig nästan hela programmet och kommer aldrig mer att slösa bort en timme av min dyrbara tid till detta skitprogram.

Vad skrattar ni åt(eller med)?

Tralalala... ut och fiska...

Den här historien tillägnar jag Gun med tanke på hennes mans förehavande vid sjön idag! ;o)

Det var en kille från Norrland som flyttat till Sydney och gick till det stora varuhuset för att söka jobb.

Föreståndaren undrade om han hade någon säljerfarenhet och killen svarade att han varit försäljare hemma i Sverige.
- Okej, sa föreståndaren, som gillade killen, du kan börja i morgon på prov. Jag kommer ner efter stängningsdags och kollar hur det gått för dig.

Efter att affären hade stängt kom föreståndaren ner och frågade killen hur många kunder han haft under dagen.
-En! svarade killen

-BARA EN ? skrek föreståndaren. Normalt har våra säljare mellan 20 och 30 kunder per dag. Hur mycket köpte kunden för?
- 201 237.65 dollar, svarade killen.

- 201 237.65 dollar! Vad sålde du till honom?

- Först sålde jag en liten fiskkrok, sen en rulle metrev, sen en stor fiskkrok, sen en fiskeutrustning. Sen frågade jag vart han skulle åka och fiska och han sa att han skulle ner till kusten, så jag sa till honom att då behöver han ha en båt så vi gick till båtavdelningen och jag sålde en CrisCraft med dubbla motorer. Då blev han osäker ifall hans Honda Civic skulle orka dra den båten så jag gick med honom till bilavdelningen och sålde honom en Nissan Pajero 4x4.

-Du menar att en kille kommer in här för att köpa fiskkrok och du säljer en båt och en bil till honom? frågade föreståndaren förvånat.

Till svar får han:
-Nej, nej nej! Han kom in för att köpa tamponger till sin fru, men då sa jag till honom att eftersom helgen ändå är förstörd så kan du lika gärna åka och fiska!

En bit av Tanzania...

... kom hem till oss igår. Marie fixade supergod mat och vi fick titta på härliga bilder från hennes halvårslånga vistelse i Tanzania och Dar es Salaam. 

Dumt nog skrev jag ju inte ner vad alla rätter hette och vad som ingick, men här kommer det jag minns i allafall. Och jag är ju glad över att jag faktiskt kom ihåg att fota allt innan det var slut! ;o)

Kyckling med röd lök, vit lök(?),ingefära, tomater.. Och vi skippade besticken och åt maten med händerna. Det var en annorlunda upplevelse! :o) 


En "salt" sallad bestående av tunt skivade tomater, morötter och röd lök.


En "söt" sallad gjord på riven vitkål och morötter som stektes.


Ris med en speciell krydda från Tanzania. Nästan så att det doftade kanel om den.


Till allt detta åt vi chapati; ett supergott bröd!


Här sitter Johanna och Marie.


Och här har vi Carolina, som inte ville vara med på bild så hon drog huvan över huvudet!


Tack söta Marie för en supertrevlig kväll. Det ska bli så roligt att snart få träffa din man IRL!!! :o)

Heja Posten...

Idag kom det ett brev till Johanna.. från Posten och brevbäraren som körde på henne!! :o) 





Hon har litet ont i armen än, men det blir bättre för varje dag. Och hon tyckte att ovanstående var ett helt okey "plåster"! :o)

Kuckeliku, klockan är fasen inte ens sju!!!

Tidigt, arla, bittida, i ottan. Ja, det finns många fina namn att välja på för det som även kan kännetecknas som morgon. Men att vakna 5.30 av att kroppen har ont är inte kul. Det är tur att det finns tabletter mot det onda, så nu känns det mycket bättre. Jag har dessutom en massagetid idag och det ska bli underbart!

Visst var bloggen Dagens goda nyhet bra! Det behövs mer sådant; saker som kan göra oss glada istället för uppgivna.

På fredag kväll ska jag och mina döttrar få en VIP-kväll med Marie. Hon ska visa fina Tanzaniabilder och laga till god mat. Det ska bli jättekul! Maken missar det för han är ute och far, som vanligt får man nästan säga. Han åker ner till Stockholm på fredag vid lunch, är på styrelsemöte på lördag och kommer hem sent samma kväll.

Fram till den 25 april kan man rösta på bilder i Norrmejeriers fototävling. Jag promotar Carros bild igen; gå in och kika på den och tycker du att den är fin - ge den en röst! Och jag passar på att tacka er som redan gjort det.

Ha en riktigt bra dag, ni underbara människor därute!!

Dagens goda nyhet...

... är en blogg som jag vill tipsa om! Många saker i världen blir faktiskt bättre, även om man ibland tvivlar!

Kommentar till "Lever vi liv efter liv?"...

Min kära vän Anna svarade på mitt inlägg i sin egen blogg. Gå in här och läs hennes tolkning! Intressant!

Flanerat runt Haga...

Igår blev det nästan en timmes promenad runt på Haga; snart min nya hemmaplan. Åh, vad jag längtar! Det var så roligt att gå runt, i parken och gata upp och gata ner. Bessie var smått lyrisk av alla nya lukter!

Men man undrar ju om Haga är motsvarigheten till Los Angeles. Nu snackar jag ju inte storlek utan...



Det satt en liten dam vid dammen och med tanke på att vattnet fortfarande var fruset så förstår jag ju varför hon sitter som hon gör...

(Dålig kvalité då jag var tvungen att välja på att stega ut på isen själv eller försöka zooma in henne!)


Det blir nog mysigt att gå här när det grönskar.. Jag älskar vatten..



... nästan lika mycket som jag älskar träd.. Här en combo!



Igår fick maken tag på chefen på Umestan(Posten). Brevbäraren hade anmält detta som ett tillbud(bra!!) och chefen tyckte att det var toppen att maken hörde av sig för då fick de in Johannas namn och personnummer på rapporten. Brevbäraren ringde också upp maken senare på dagen för att höra hur hon mådde. Det finns hopp om mänskligheten!! :o)

I morse klev jag upp tidigt för att skjutsa tjejerna till Midgård. Det hör inte till vanligheterna, men Johanna skulle ha med sig en målarduk på 1 x 1 meter.. Känns ju sådär att släpa den på bussen.

Och nu ska jag ta ut Bessie på morgonpromenad. En Bessie som för övrigt var helt slut efter gårkvällens(öh, heter det så??? Det såg konstigt ut!) promenad. Nya stråk, nya lukter, massor av människor och bilar.

På fredag har vi en visning; yippie! Håll tummarna nu!


Promenad...

Ska skjutsa dottern och hennes kompis till badhuset. Själv tar jag med mig Bessie och promenerar i omgivningarna tills de tränat färdigt. Återkommer senare..

Påkörd...

Johanna blev påkörd av en postmoped idag. Eller rättare sagt, brevbäraren välte nästan med mopeden och den stora lådan träffade Johanna på armen. Han stannade och frågade hur det gick och Johanna sa att det gick bra, men nu värker hennes arm. Inget verkar vara brutet eller krossat så troligen var det bara mjukdelarna som fick sig en "kyss".

Men jag tänker kolla med Posten om brevbäraren anmält tillbudet; har efter mycket om och men fått ett nummer till chefen för postterminalen på Umestan. Men naturligtvis är hon på tjänsteärende till klockan 17 idag. Det blir till att ringa i morgon istället.

Själv mår jag bättre i skallen och det känns skönt. På torsdag är det dags för min månatliga massage och den längtar jag till. Andra massörer kan vara nog så bra, men Gertrud på Massörduon är "the best", så är det bara! :o)

Imorgon ska jag göra något pirrigt; jag ska föra ett samtal på engelska via telefon. Jag är rätt bra på att skriva engelska, men pratar det väldigt sällan. Så.. gulp!!! Vad samtalet gäller får ni veta senare; det är en hemlis än så länge! ;o)


Sådana här repriser kan jag vara utan...

Dagen idag har varit en repris av en annan dag, bortsett från att solen faktiskt visar sig. Jag känner mig bättre nu. Eller så är det "tabletterna som talar"!!



Tack för att ni gick in och röstade på Carros bild; hon blev jätteglad! :o)


Give a vote...

Snälla, söta rara människor därute; gå in här och rösta på min dotters bild. Pleeeeze!!! Den är jättefin!

Jag är ju i allafall väldigt snäll som lägger in det här önskemålet här och inte på era bloggar!!! Det borde ju vara värt en röst.. eller hur?! ;o)


Uppe med tuppen...

Vaknade halv sju. Ont i kroppen. Klev upp. Tog tablett. Röjde i köket.
Nu är klockan kvart i nio. Jag är trött! ;o)

Ishotellet i Jukkasjärvi...

Tänk, så inspirerad man kan bli av att läsa andras bloggar. Den här gången var det Ulrika som i sitt inlägg inspirerade mig att visa några bilder på temat is.

Bilderna skulle vara fotade på ishotellet i Jukkasjärvi och skulle visa de skulptrerade rummen som fanns då vi besökte stället. Jag letade som en galning efter bilderna och till sist kom jag på att de ligger på en extern hårddisk. Suck!!! Jag har IQ 0,00 när det gäller sådana saker och behöver assistans, så det får bli en annan dag.

Men kika gärna in på ishotellets hemsida.. Det är definitivt värt att lägga ner några minuter på att surfa runt där!

I brist på isbilder...

Sveafestival och shopping...

Jag och Johanna tog bussen ner på stan på jakt efter en skinnjacka till henne. Vi betade av en affär i taget, men som det nästan alltid brukar vara så hittade hon finaste jackan i den första affären vi besökte! ;o)

Jag handlade några pocketböcker, tre stycken närmare bestämt. Första boken blev en deckare av Anna Jansson. Jag har nog de flesta av hennes böcker i bokhyllan; jag gillar hur hon skriver. Den här boken hette "Först när givaren är död".

Den andra boken är skriven av Pelle Sandstrak och heter "Mr Tourette och jag". Det ska bli intressant att få inblick i den sjukdomen och hur den kan påverka en människa och dennes omgivning.

Den tredje boken jag hittade var "Rapsbaggarna" av Karin Brunk Holmqvist. Hon skriver så roligt om vardagliga saker, ofta äldre människor, och hennes böcker "Potensgivarna" och "Sirila gentlemän sökes" var riktigt bra.

Sedan shoppade vi bl a nya jeans till maken; han hade skickat med en lapp med vilket jeansmärke och vilken storlek det skulle vara på dem! Det märks väl att han inte direkt gillar att shoppa?! ;o)

Å så blev vi hungriga! Då blev det Wayne's och kycklingtoast. Stärkta av toasten gick på Sveafestivalen på Folkets Hus.



I pub Freja var det intervju med Anna Hamilton som är sångerska och dietist. Det blev mycket matprat och vill man veta mer så kan man gå in på hennes blogg, Matvett.

Sedan hade vi tur att vi fick uppleva en dryg timmes stand up-comedy med Ann Westin och Yvonne Skattberg.
Två väldigt roliga damer som gav upphov till många igenkänningsskratt! :o)



  

Som vanligt ber jag om ursäkt för bildkvaliteten; orkar inte ta reda på hur jag ska ställa in mobilkameran för att kunna få hyggliga inomhusbilder. Dessutom satt stod vi längst bak så jag var tvungen att zooma in dem!

Sammantaget en väldigt bra dag. Kvällen blir lugn med Millenium på tv:n. Jag har inte sett sista filmen, trots att jag har den hemma. Jag väljer att följa tv-serien då den bjuder på mer "inspelad tid" än själva filmen.

Hoppas ni alla får en riktigt skön lördagskväll!


Sushi - 寿司...

Idag har de afterwork på jobbet. En tvättäkta japan ska visa dem hur man fixar till den bästa sushin och det blir säkert smaskigt.. för dem som gillar fisk på det sättet. Som ni kanske förstår, eftersom jag skriver ett inlägg just nu, så är jag inte med! Jag har nämligen svårt för fisk som inte är grillad, rökt eller stekt. Gillar inte inlagd fisk som sill, anjovis eller surströmming. Jag kan äta gravad lax, men det är nog det längsta jag kan sträcka mig vad gäller "icke tillagad"(=rå) fisk! ;o)

Men.. jag är uppvuxen på fisk; det är nog därför jag är så smart!!! Hahahaha.

Vi brukar skoja och säga att det säkert var pappa som fiskade ur Linaälven; det sägs att det är tämligen tomt på fisk där nu. Han tog sitt metspö med sina egenhändigt ihopknåpade drag och åkte iväg. Inte långt efteråt kom han hem med en ICA-kasse full med fisk. Gissa vem han brukade lämna kassen till? Just precis, till mig! Fasen, så mycket fisk jag rensat i mina dagar.

Men oj, så gott det var när fisken, insvept i folie, legat ett tag i grillen. Det vattnas i munnen på mig bara jag tänker på det! :o)

Här är pappa i sitt esse! Men den handrullade cigaretten i munnen, skepparmössan på huvudet och metspöet i händerna. Saknar dig, pappa!



Är det vår... eller inte???

Det var fantastiskt roligt att läsa om ert troende.. Det blir nog fler djupdykningar i det ämnet, men ikväll är jag alldeles för trött för att ens orka tänka.

Så här ser det ut i Umeå för tillfället.

Ej vår rabatt, men väl en vårrabatt! ;o)


Öhhh, VÅR???

Lever vi liv efter liv???

Inspirationen till det här inlägget fick jag hos Sara med bloggen Glitterögon.

Ja, jag tror verkligen att vi lever liv efter liv här på jorden. Jag vet inte om det är så, men jag har valt att tro att det är på det viset. Endast döden kan bevisa om jag har rätt eller fel!

Jag tror att jag dog under isen i ett av mina liv. Jag har, ända sedan jag var litet barn, varit rädd för isen på sjöar, älvar och hav. Min rädsla är också väldigt specifik. Min fasa är nämligen att jag ska hamna under isen, kunna stå på botten och ha vatten upp till halsen, men inte kunna ta mig upp eftersom det är en kompakt is ovanför mig. 

Jag har frågat mina föräldrar och andra släktingar om jag någonsin ramlat i en vak eller dylikt, men det har jag inte. Och jag tror nog att alla skulle ha kommit ihåg en sådan sak om det verkligen hade hänt. Så var kommer denna rädsla ifrån?

En annan sak som jag också förundras över är mitt enorma intresse av att läsa böcker skrivna av överlevare från koncentrationslägren. Startskottet var Anne Franks dagbok, som jag läste i mina tidiga tonår, och efter det har jag läst otaliga böcker skrivna av både kända och okända överlevare. För några år sedan var det en kvinna som gjorde reikkihealing på mig och hon sa plötsligt att hon såg mig stå i ett led framför ett koncentrationsläger.

Betyder det här något? Är det bara tillfälligheter eller var det verkligen på det sättet som ett av mina liv ändades? Återigen, jag vet vad jag tror, men jag respekterar andra som vill vifta bort det som "humbug".

Jag är inte rädd för döden; däremot är jag rädd för hur jag kommer att dö. Ingen vill väl dö i plågor utan alla vill vi nog bara somna in, lugnt och stilla, när det är dags. Självklart vill jag också att den dagen ska dröja länge för jag vill vara kvar här, i detta livet, en lång tid framöver!

Jag har ju också haft kontakt med flera på "andra sidan", bl a min kära pappa. Det har gjort mig än mer förvissad om att jag inte behöver vara rädd för döden. Min tro är att jag ändå kan se mina barn och andra nära och kära. Att jag kanske kan bli någons skyddsängel tills det är dags för ytterligare ett liv här på jorden. Det känns betydligt bättre att tro på detta än att bara tänka sig att jag bara blir nedgrävd och that's it liksom!

Ytterligare en sak som övertygar mig om att vi lever liv efter liv är möten med andra människor. Det har funnits tillfällen, ganska sällsynta, när jag mött en okänd människa och jag instinktivt känt "dig tycker jag inte om!". Vid de flesta tillfällena har det dock varit den totala motsatsen då jag istället kunnat känna att "åh, dig gillar jag verkligen". Hur kommer det sig? Ingen av dessa personer har betett sig på något speciellt sätt, men den negativa eller positiva känslan kom direkt vid första ögonkastet.

Är det tillfälligheter eller kan det vara personer som vi haft en dålig respektive bra relation till i ett tidigare liv?
Är det därifrån "kärlek vid första ögonkastet" kommer? :o)

Har någon av er förresten upplevt déjà vu? Då ni känner att den nuvarande "situationen" har ni redan upplevt en gång tidigare? Att ni är på en speciell plats för första gången, men plötsligt vet att ni varit där tidigare? Sådana upplevelser tycker jag är märkliga.. och intressanta! :o)

Jag tror också på karma. Om dina handlingar, ord och tankar är goda; då får du gott. Motsatsen kan ni ju räkna ut själva.
 
Jag vet inte om det jag skrivit om stämmer; jag är ingen vetenskap. Däremot tror jag och är därför en troende människa som valt ut specifika goda saker ur olika religioner att tro på. Jag växte upp med Svenska kyrkans tro och när jag konfirmerade mig så hade vi en präst som bara mässade om "synder, straff och helvetet". Jag minns att jag, 13-14 år gammal, satt där och tänkte: "Sådär är i allafall inte min Gud". När jag blev äldre så förstod jag att alla präster inte fokuserar på samma saker som min konfirmandpräst!

I 25-årsåldern läste jag boken "Samtal med Gud" av Neale Donald Walsch och den var verkligen bra. Precis så, som det beskrivs i boken, hade jag uppfattat Gud. En gudomlighet som ger oss verktyg och det är upp till oss hur vi vill förvalta dessa verktyg.

Min tro idag är nog en blandning av kristendom, buddism, spiritualism och en stor dos sunt förnuft! Jag kan se hur ni skeptiker höjer ögonbrynen och tänker: "inte har jag då läst något som visar på sunt förnuft i det här inlägget!!", men faktum är att jag kan tvivla och kräva bevis i olika situationer och frågor. Det gäller speciellt i kontakten med "andra sidan".

Det finns så många "sökare" därute som hittar en viss "gren" i det här trädet som kallas TRO och som sedan litar blint på allt som sägs. De frågasätter inte, de argumenterar inte, de känner inte efter om detta verkligen är det rätta. Det tror jag kan vara farligt och kan göra att man kanske hamnar i sektliknande organisationer, som kan vara fruktansvärt svåra att ta sig ur.

Är du troende?

 




"Tänk om det var män som blev våldtagna"...

Jag satt på bussen och läste dagens Aftonbladet. Kom fram till debattsidan och läste denna artikel. Den var så oerhört klokt skriven. Jag fick verkligen en "inre bild" av hur det skulle vara om det var männen som blev antastade, som var tvungna att berätta om sitt sexliv i rätten och som inte blev trodda utan fick höra att han varit för berusad eller att han "bett" om det. 

Tråkigt nog så finns det även män som blivit antastade, slagna och våldtagna. Dessa män tror jag definitivt kan ha haft svårigheter att bli trodda. Va?! En man som inte kan freda sig mot en kvinna! Men, trots detta, så är majoriteten av kränkningarna riktade mot kvinnor.

Ingen, vare sig man eller kvinna, borde någonsin behöva uppleva detta. Jag förstår inte att vissa människor anser sig ha rätt att kränka andra genom att ta till våld på endera eller andra sättet. Vilken ynkedom!  

De skulle förpassas in under en sten, som de usla kryp de är!


Litt-fest...

I fredags var jag förbi Folkets Hus där Litt-festen pågick. Där fanns massor av bord med olika litteratur och jag plockade på mig en hel del gratismaterial. Jag hade tyvärr inte tid att bevista några föredrag den dagen. Tänkte att jag skulle åka ner på lördagen för att lyssna på bl a Katarina Mazetti, men det blev inte av. (Slöfock!)

När jag tittade igenom allt gratismaterial som jag fått med mig hem hittade jag tidningen VI läser - En tidning för dig som älskar böcker. Den var full av boktips, recensioner och intressanta artiklar. Den tidningen kommer jag att köpa varje gång den kommer ut(4 ggr/år) eller så börjar jag prenumerera på den.



Jag har rätt länge funderat på att göra en bok av min blogg. Det skulle vara så roligt att ha alla inlägg samlade på ett ställe. Att ha något som man kan sitta och bläddra i. Som en minnesbank. För jag vet inte hur det är med er, men det är tyvärr inte så ofta jag tar mig tid att läsa bakåt i min blogg. Ibland har jag gjort det, men då har syftet oftast varit att se om jag utvecklat mitt skrivande eller ej. 

Jag har förstått att jag måste kopiera hela bloggen till ett worddokument eller liknande och hur tidsödande är inte det! På vissa ställen har jag youtube-klipp och de kan ju liksom inte följa med till boken, vilket betyder att jag bör plocka bort just de inläggen alternativt ändra inlägget så att det funkar även utan "filmen". Puh!! Om jag hade tänkt på den här möjligheten redan i början av mitt bloggande hade jag ju kunnat kopiera inlägget till "sparadokumentet" direkt efter det skrivits.

Skulle du vilja göra en bok av din blogg?


Ytterligare talanger...

Struntar fullständigt i om Bert visste om dessa två talanger i förväg.. för de var väl värda att vara med och visa upp sig i Talang. Så himla bra de var!

Att samtala långt in på natten...

Jag har ju tidigare berättat om Maria, en tjej som jag träffade för första gången i november. Då var jag och maken på aktiefest via Volvo och till bordet hade vi Maria och hennes trevliga man. Jag tackar dessutom Face Book för att vi fortsatte vår kontakt efter den kvällen; utan FB hade det nog "runnit ut i sanden".

Den kvällen kände jag att "den här tjejen kan bli en vän för livet" och så känns det definitivt fortfarande. Varje gång vi träffas så blir vi sittade timme ut och timme in och bara pratar och pratar. Samtalsämnena är otaliga och djupa.

Igår var inget undantag. Vi åt ost och kex, drack vin och öl, åt snacks och pratade "hål i huvudet" på varandra! ;o)
Tyvärr är jag ingen bra bloggare för jag glömmer alltid att fota förtäringen! Hahhahaha!

Men.. jag fick en söt liten present:



Inne i muggen står följande:


Enligt synonymer.se betyder from:
gudfruktig, gudaktig, gudlig, varmt religiös, rättfärdig, helig; andäktig, innerlig, hängiven; beskedlig, mild, god, blid, saktmodig, fromsint, stillsam, änglalik

Jag undrar verkligen vilket av ovanstående ord skulle ni använda för att beskriva mig? ;o)

Tjejkväll...

Maken har åkt till Falun på PV-klubbens årsmöte och jag ska umgås med vännen Maria. Tjejerna har bestämt sig för att hålla sig hemma så kära mor inte behöver oroa sig! Vill inte ha dem ute på "byn" när jag inte har någon bil och när jag kanske dricker en cider till de där goa ostarna och kexen som står framdukade!

Vad ska ni hitta på en kväll som denna??


Det är precis det här som jag menar...

... när jag säger att bloggandet ger mig så mycket! Vilket utbyte av erfarenheter!!

Tack för era rader kring mitt förra inlägg om hedersuppdrag. En del har fått uppdraget att vara gudfar/gudmor, andra tärnor eller toastmaster på bröllop och många har, på begravningar, läst en text eller sjungit en sång. Vissa har sina hederuppdrag framför sig.

Det viktigaste är inte hur "stort" uppdraget är, det handlar ju mer om hur man känner sig efter att ha blivit tillfrågad. Om man känner sig utvald, men också stolt och ödmjuk inför den kommande "uppgiften".


Hedersuppdrag...

Det finns många hedersuppdrag som man kan tilldelas, t ex att bli brudens tärna eller gudmor till någons lilla sötnos.

Mitt största hedersuppdrag var dock på en sorgligare tillställning än ett bröllop eller dop. Det var jordfästningen av min mormors syster. De flesta begravningar som sker ute i byarna inkluderar även gravsättning på kyrkogården. För att bära en kista krävs sex personer och det är i regel män som har det uppdraget, inte minst beroende på tyngden.

Men eftersom mormors syster var "liten som fågel" när hon gick bort så beslutades det om sex kvinnliga kistbärare istället. Jag blev en av dem. Vi var sex starka kvinnor som, bokstavligt talat, förde denna underbara människa till sin sista vila. Det var stort och jag kommer alltid att bära med mig den upplevelsen.

Vilket är ditt största hedersuppdrag?


Freddy Amigo...

Jag bara älskar sådana här tillfällen, då en människa slår i underläge. Före uppträdandet skrattar alla ÅT honom för att tre minuter senare få skämmas för sina förutfattade meningar! :o)

En blandad kompott...

Så var man hemma igen. Påskhelgen gick alldeles för fort, men samtidigt är det skönt att vara hemma igen. Det är märkligt att talesättet "borta bra, men hemma bäst" så ofta stämmer. I allafall för mig.

Vi har haft det gôtt däruppe i byn. Umgåtts, promenerat, ätit och druckit gott, löst korsord och skrattat massor! Vad mer kan man begära? Ja, bortsett några dagar till! :o)

Här är min älskade mamma, kisande mot den starka vårsolen!


Bessie fick ju vara med, så klart! Ser ni henne inte?? Titta längst ner till höger.. ;o)


Samma himmel, olika kvällar!




Btw, så här ser ASSA:s "bylås" ut!! ;o)



Påskdagen...

Det blev faktiskt en promenad efter skoterleden igår; en lång sådan eftersom vi inte kunde vika av upp mot byn där vi tänkt(för mjuka spår)!! Puh!! Men bra motion var det..

Gårkvällen blev trevlig tillsammans med bytjejer, moster och mamma. Många glada skratt blev det! :o) Även en liten påskkärring kom på besök och det var kul. Förr om åren var det tjejerna som tillsammans med Julia gick runt både under påsken och Halloween.

Här är underbart vårväder idag. Strålande sol, flera plusgrader och takdropp. Jag, mamma och Bessie tog en promenad efter "storvägen" och det var härligt att se att asfalten var framtinad. För tillfället är tjejerna på skotertur inkluderande korvgrillning. Maken har varit ute på byn och fått sig lite kaffe.

Ikväll är det dags att packa väskorna igen för hemresa i morgon. Fasiken, vad dagarna går fort!! :o(


Påskafton...

Igår kväll var tjejerna ute och körde skoter. De är ju riktiga stadsungar så lån av bättre skor och dylikt var nödvändigt. Sådana saker krävs inte i stan! ;o)

Idag är de på skotertävling i Sammakko, en by någon mil härifrån. Jag och mamma ska strax ge oss ut på promenad. Ingen sol, tyvärr, men det blir nog trevligt ändå.

Ikväll kanske det blir tjejträff; håller tummarna!! :o

Tar mig tid att sitta vid datorn för att skriva ett inlägg, uppdatera litet på FB och kolla min mejl. Men besök hos alla mina favoritbloggare får jag försöka få in senare i eftermiddag..

Ha en underbar Påskafton, vänner!!


Framme i byn...

I tjock dimma tog vi oss norrut och landade i byn vid niotiden igår kväll. I förmiddags begav vi oss till byns skidtävling och hejade på de tappra åkarna. Själv fick jag nog av en sådan "nära-döden"-upplevelse vid förra årets tävling! ;o)

Här är det takdropp och solen vill försöka ta sig igenom molntäcket. Jag har naturligtvis glömt kabeln till mobilen hemma, vilket gör att jag inte kan lägga in några bilder, tyvärr! Och här finns det definitivt snö så det räcker och blir över.

Ikväll ska jag ut på en prat-promenad med några bykompisar. Det blir väl till att gå efter "storvägen" för skoterspåren är det inte lönt att försöka knata ut på; där sjunker man ner till knäna. Tyvärr.. Det finns inget mysigare än att gå ner mot myren och följa skoterleden.

Sådärja.. ett litet livstecken från mig. Hoppas ni alla har det bra nu under påsk. Kramar till er alla!

Ett barn...

Ett barn som kritiseras

lär sig att fördöma 

Ett barn som får stryk

lär sig att slåss 

Ett barn som hånas

lär sig blyghet 

Ett barn som utsätts för ironi

får dåligt samvete

 

Men…

 

Ett barn som får uppmuntran

lär sig förtroende 

Ett barn som får beröm

lär sig att uppskatta 

Ett barn som möts med tolerans

lär sig tålamod 

Ett barn som får uppleva rent spel

lär sig rättvisa 

Ett barn som får känna vänskap

lär sig vänlighet 

Ett barn som får uppleva trygghet

lär sig tilltro 

Ett barn som blir omtyckte och kramat

lär sig att känna kärlek i världen



RSS 2.0