Tårar...
Ny målning av Johanna! Jag är en stolt mor, ja det är jag! :o)
Snöoväder och minnesstund...
Nåja, idag var maskinvaran plötsligt välkänd igen, bara så där.. Outgrundliga äro teknikens vägar! :o)
I onsdags hade vi ett väldigt oväder här, precis som det var på många andra ställen i Svergie. Men jag ville verkligen åka ner till Stadskyrkan för att närvara vid minnestunden för Förintelsens offer. Maken var snäll och skjutsade ner mig. Storgatan var inte plogad så det kändes som att åka på pucklar. Jag hade nyätit och började nästan må illa av allt gungande hit och dit!! ;o)
Jag hittade ingången till kyrkan. Det är synd att fotot inte kan visa hur snön verkligen vräkte ner, liksom vågrätt i blåsten.
Väl inne möttes jag av en varm och ljus stämning. Det hölls flera tal och en väldigt duktig Sara Steele stod för sång och musik.
Carinne läste upp en bön på hebreiska(här nedan en svensk översättning). Som avslutning tände vi alla varsitt ljus för att hedra Förintelsens offer.
Ovädret rasade utanför kyrkan och hukande tog jag mig till busshållplatsen.
När jag kom hem möttes jag av följande syn:
Och morgonen efter såg det ut så här:
Den här vintern har verkligen varit i min smak! Massor av snö och minusgrader. Det jag ogillar, och det har jag sagt förr, är när det blåser!
Lite synd tycker jag om skoter- och slalomåkarna. När det äntligen finns snö att åka på, ja då är det så kallt att ingen vill bege sig ut på spåren eller till backarna! Hoppas det blir mildare väder(dock ej tö, tack!) framöver.
Skriver kommentarer...
Jäkla skit.. nu när jag äntligen har tid att kommentera. Men jag har i allafall kunnat läsa era inlägg och det är ju positivt!
Bland det vackraste som jag någonsin läst...
Jag hittade följande berättelse "hemma" hos Magda och kände att jag ville att fler än jag skulle bli täppt i näsan och kanske rengöra sina tårkanaler en aning! ;o) Så.. ta fram näsdukarna!
This is one of the kindest things you may ever see..
It is not known who replied, but there is a beautiful soul working in the dead letter office of the US postal service...
Our 14 year old dog, Abbey, died last month. The day after she died, my 4 year old daughter Meredith was crying and talking about how much she missed Abbey.. She asked if we could write a letter to God so that when Abbey got to heaven, God would recognize her. I told her that I thought we could so she dictated these words:
"Dear God,
Will you please take care of my dog? She died yesterday and is with you in heaven. I miss her very much I am happy that you let me have her as my dog even though she got sick..
I hope you will play with her. She likes to play with balls and to swim. I am sending a picture of her so when you see her You will know that she is my dog. I really miss her.
Love, Meredith"
We put the letter in an envelope with a picture of Abbey and Meredith and addressed it to God/Heaven. We put our return address on it. Then Meredith pasted several stamps on the front of the envelope because she said it would take lots of stamps to get the letter all the way to heaven. That afternoon she dropped it into the letter box at the post office. A few days later, she asked if God had gotten the letter yet. I told her that I thought He had.
Yesterday, there was a package wrapped in gold paper on our front porch addressed, 'To Meredith' in an unfamiliar hand. Meredith opened it. Inside was a book by Mr Rogers called, 'When a Pet Dies..' Taped to the inside front cover was the letter we had written to God in its opened envelope. On the opposite page was the picture of Abbey &Meredith and this note:
"Dear Meredith,
Abbey arrived safely in heaven.
Having the picture was a big help. I recognized Abbey right away.
Abbey isn't sick anymore. Her spirit is here with me just like it stays in your heart. Abbey loved being your dog. Since we don't need our bodies in heaven, I don't have any pockets to keep your picture in, so I am sending it back to you in this little book for you to keep and have something to remember Abbey by..
Thank you for the beautiful letter and thank your mother for helping you write it and sending it to me.. What a wonderful mother you have. I picked her especially for you.
I send my blessings every day and remember that I love you very much.
By the way, I'm easy to find, I am wherever there is love".
Love,
God
En vit lögn...
När försäljare av olika slag ringer på telefonen, då har jag sällan några problem att säga "nej, tack". Sedan kan man ibland få säga "Vad var det du inte förstod när jag sa att jag inte var intresserad?" och ibland får man helt enkelt bara lägga på luren. Kan eventuellt tycka lite synd om de som sitter där och känner pressen att sälja(och få betalt) på provision..
Men det är ändå enklare än när en försäljare ringer på dörren istället. Då står man liksom öga mot öga med personen ifråga. Jag vill inget ha, men tycker ändå att det är trist att säga "nej, tack" för man ser ju hur besvikna de blir av att inte få kränga sin vara!
Men igår drog jag den bästa vita lögn jag någonsin dragit när en tunnbrödförsäljare dök upp. Och så fort lögnen flugit ut mellan mina läppar så önskade jag att den varit sann:
"Nej, tack! Jag brukar själv vara i bagarstugan så frysen är full av tunnbröd!"
Moahahaha.. jag som har aldrig bakat tunnbröd... eller ens sett en bagarstuga.. eller jo, det har jag ju visst det!!! På Gammliamuseet! ;o)
Ett snabbt inlägg...
Här har snöat utav helsike och vi drunknar snart! ;o)
Kvällen har gått i skolans tecken; därav den dåliga uppdateringen här. Sorry! :o(
Jag återkommer i morgon med förhoppningsvis fler ord än det blev just nu. Kram på er alla!!
PS. Fossingen mår sådär! :o/ Tack för alla uppmuntrande ord!
"Kreativ blogg"...
Med denna award följer lite måsten.
Man ska:
- Lägga in awarden på sin blogg
- Länka till den man fått den av
- Berätta sju saker om sig själv
- Välj sju bloggar att skicka den till
- Länka till dessa bloggare
- Lägg en kommentar i deras blogg om att dom har fått en award
Eftersom jag flera gånger tidigare skrivit upp en massa saker om mig själv så tänkte jag: "Hm, om man får en utmärkelse för sin kreativa blogg.. kan man inte visa upp sina kreativa alster då?". Jag bestämde att man kunde göra så så här kommer sju bilder som visar vilka intressen jag har.
(Klicka på bilderna för att göra dem större)
1. 
2.
3.
4.
5.
6.
7.
Jag vill gärna skicka den vidare till Gun med förhoppning att hon, liksom jag gjorde, visar upp sju av alla sina underbart vackra alster!! Pleeeze, Gun! ;o)Jag vet att du fått flera sådana här awarder(det är du värd!), men man får ta till sådana här knep för att få se mer av din vackra konst!
Detsamma gäller Cina som jag sett målar väldigt vackra tavlor.. Nog har du sju stycken att visa upp? ;o)
Jag skulle också vilja se sju av Lailas och Lottas vackra, handgjorda kort!
Sedan avslutar jag med tre duktiga fotografer: Ia, Lissen to och Marie. Svårigheten för er är nog att begränsa er till sju foton! :o)
Det är kul med awarder, men det är ett ufft jobb innan man fått ihop alla länkningar, speciellt om man dessutom glömmer att spara med jämna mellanrum. För om man i sin förvirring använder just sin "publishme-sida" till att gå in på någon annans blogg .. ja, då försvinner ju alla osparade länkningar man gjort och man får vackert börja om från början igen! Men nu är det klart!!! Puh!! ;o)
UPDATE:
Fick veta att Britt minsann tecknar och har en massa alster gömda i sin byrålåda. Fram med dem, Britt. Sju stycken vill jag se! ;o)
Förintelsen...
Om nu förintelsen inte ägt rum.. vad var det då som var så himla bra med Hitler??
Jag har fått foten...
Det började göra ont att stödja på foten för ca en vecka sedan. Trots ihärdig(och ljuvlig) fotmassage av dottern så har den bara blivit sämre och sämre.
Ni som ogillar fötter; blunda nu!!! Och scrolla ner.. :o)
Granne på jobbet är Citymottagningen; helt perfekt. Linkade in där och fick träffa tant doktor. Hon petade, böjde och vred på foten medan jag bet mig hårt i läppen! Inflammation i ett senfäste eller i leden, trodde hon, och skrev ut en dundermedicin som jag inte minns namnet på. Jag skulle fortsätta smörja med Iprensalva och bandagera in foten, i allafall på kvällarna.
Vill passa på att tala om hur otroligt dumt det är att Landstinget tagit beslut om att stänga Citymottagningen. En mottagning som går med vinst och som har massor av patienter!
Ett helt horribelt beslut!! *arg*
Maken är en snäll man så han åkte precis iväg till Apoteket för att hämta ut de där dundertabletterna.. Nu ska jag vila i kväll och i morgon har jag ju min lediga dag. Här ska det visst bli snöstorm så det passar ju bra att hålla sig stilla och inom fyra väggar. Ja, i allafall på dagen. På kvällen har jag tänkt åka in till Stadskyrkan för att minnas. Hoppas att ni också minns, oavsett var ni bor!
Däremot hoppar jag nog över fackeltågsvandringen, av ovan nämnda orsaker! ;o)
Barnet kallar...
Jag tackar er för fina kommentarer om min amatörmålning. Glada färger var det i allafall!! :o)
Jag hoppas att jag hinner besöka några av er litet senare ikväll.. har dessutom en award att hämta hos Petter-Nicklas. Kul!
En liten parentes () Jag undrar vad min man pysslade med när han var iväg på sin resa? Vaddå "kund på gatan"? Hmm.. ;o)
C U soon!
Bristen på fotografier...
Så... för att få in lite färg på bloggen kommer här en egenhändigt ihopmålad landskapsbild! ;o)
Haiti...
Jag sitter här i huset med mina två underbara ungar som inte behöver svälta. Som inte förlorat sina föräldrar. Som inte behöver få sina ben amputerade med hjälp av en bågfil. Som inte behöver ropa på en räddning som aldrig kommer. Som inte behöver lida brist på trygghet.
Jag lider med folket på Haiti och allra mest lider jag med barnen. Det är tusen och åter tusen barn som blivit föräldralösa. Det gör ont i mitt hjärta när jag tänker på dem. Jag skulle vilja ta allihopa i min famn och viska till dem att "allt kommer att bli bra"!
Jag stödjer organisationen Läkare utan gränser. De utför ett heroiskt arbete på många ställen i världen, men just nu är det naturligtvis stort fokus på Haiti. Ge dem Ditt stöd! Snälla!
Stöd vårt arbete!
LÄKARE UTAN GRÄNSER har som enda ledfackla att rädda liv och lindra nöd, oavsett var eller när. Vi är oftast först på plats - vår utrustning är redan packad. Men din hjälp behövs – vårt arbete är endast möjligt tack vare frivilliga bidrag.
Eftersom vi själva är på plats och ger hjälpen, vet vi att den når fram. Och ditt bidrag används alltid där det behövs som mest.
Tack för ditt stöd. Ditt bidrag gör skillnad!
Plusgiro: 90 06 03-2
Bankgiro: 900-6032
SMS: skicka ordet LIV till 72990 (50 kr)
Det är ingen avgift för de SMS som är avsedda som gåvor till Haitis svårt drabbade befolkning. Vanligtvis går ca 44 kronor till Läkare Utan Gränser av en gåva på 50 kronor
The wave - experimentet...
Samtal...
Dessutom såg vi på film och smaskade godis! Japp, det gjorde vi! ;o)
Glad att någon tog sitt förnuft till fånga...
Hur både Länsrätten och Kammarrätten kunnat ge Försäkringskassan rätt att ta hälften av Miriams skadestånd på 80 000 kronor övergår mitt förstånd! Och det genom att godkänna motiveringen: "Skadeståndet är att betrakta som pension för frivilligt arbete i gettot". Skämmes ta mej fan!
Glöm in Förintelsens minnesdag den 27 januari. En minnesdag som uppmärksammas på många ställen i världen. Här i Umeå hedras både offren och överlevarna med en minnesstund i Stadskyrkan kl 19.00. Det blir en stund med musik, tal och ljuständning. Anslut gärna först till fackeltåget som startar 18.30 på Rådhustorget.
Vi får aldrig glömma!
Det pågår folkmord på många ställen i världen och jag skänker en tanke även till dessa offer och överlevare.
Fred...
Fred är inte bara frånvaron av krig
Fred är inte endast ett tillstånd i världen
utan ett inre tillstånd,
ett medvetande,
en medvetenhet
där Du alltid tänker fred
där Du alltid lever fred
där Du är fred
Ty är man tänker fred,
kan man ju inte tänka på krig
När man lever fred,
kan man inte föra krig
När man är fred,
är krig omöjligt!
Freden börjar i Ditt inre, den börjar hos Dig!
Oj, så mycket klokskaper som fanns i min byrålåda. Även här är författaren okänd, tyvärr.
Tänkvärt...
- Om du aldrig varit utsatt för krig, fångenskap, tortyr eller svält - då är du mer lyckligt lottad än 500 miljoner människor i världen som råkar ut för detta.
- Om du kan gå till kyrkan utan att vara rädd för att bli förföljd, arresterad, torterad eller dödad - då är du mer lyckligt lottad än två miljarder människor i världen som lever med den rädslan.
- Om du har mat i kylskåpet, kläder att bära, tak över huvudet och en säng att sova i - då är du mer lyckligt lottad än 75% av världens befolkning som saknar detta.
- Om du har pengar på banken, pengar i din plånbok och lite växel i skrivbordslådan - då är du en av de 8% som tillhör världens ekonomiska toppskikt.
- Om du kan läsa detta inlägg - då är du mer lyckligt lottad av de två miljarder människor som inte kan läsa och som definitivt inte har någon dator.
Hittade denna text i min skrivbordslåda och vet tyvärr inte vem som skrivit detta.. men skrämmande är det... och tankeväckande!
Förbaskade huvudvärk!!!
... Nä, inget mer att tillägga! :o(
Öppet stadshus...
Jag läser också att det blir underhållning av bandet Appendix! Tydligen har de valt en annan association till ordet än jag! För inte hade då jag döpt mitt coola band till "Blindtarm"!!! ;o)
God morgon!
Hyvää huomenta
Good Morning
בוקר טוב
Buongiorno
доброе утро
Bonan matenon
Guten Morgen
Buenos días
Aloha kakahiaka
Sand art...
Men, va nu då?!!
Hur trött är man när man inser att man satt tandkräm på någon annans tandborste? Det hände mig i morse, men som tur var hann jag se det innan jag började borsta!! ;o)
Kroppen protesterade i morse, men jag ignorerade det så gott jag kunde(med hjälp av en tablett) och tog mig till jobbet. Där trivs jag, som alltid!
När arbetsdagen var slut promenerade jag till bussen och på vägen blev jag stoppad av en tjej, som såg ut att vara i min ålder. Hon sa plötsligt:
"Tjopp, tjopp, bara välj väg"
Jag såg ut som en fågelholk(vem skulle inte ha gjort det??) och mumlade:
"Va??".
"Jamen, tjopp, tjopp.. Välj en väg då!!", upprepade hon.
"Varför det?", undrade jag.
Då blängde hon på mig och utbrast: "Apa!".
"Meh, varför säger du så??", sa jag och började småfnissa och tänkte att "jag är med i typ Blåsningen".
Slutade dock fnissa väldigt snabbt när hon gav mig "onda ögat". Jag beslutade mig för att snabbt gå vidare för jag kände smockan hänga i luften!
Människor upphör inte att förvåna mig!! ;o)
När anfallet kommer...
Men.. Som alltid, så kör jag slut på mig! Skit också, att jag aldrig lär mig! :o(
En värktablett, en dusch och sedan en stund på en spikmatta = en bra idé!
Kul att läsa vad ni hittat på under dagen.. många har "åkt" skidor i allafall!! ;o) Det har inte blivit så många datorpauser som jag trodde det skulle bli, vilket betyder att jag inte besökt särskilt många idag.. Nåja, det kommer ju en morgondag!
Dansa vals...
Vad ska ni göra, denna helt vanliga söndag?
Project Runway...
I ett avsnitt gjorde de skitläckra kläder av tidningspapper; helt makalöst!
Jag tycker processen är rolig att följa: de får en utmaning, de tänker en "tanke", handlar tyget och får "tanke" och material av förenas.
Bild lånad från Google.
AFK...
Efter jobbet igår träffade jag vännen Maria och vi gick på Pipes of Scotland. Det är en jättemysig pub som serverar en supergod filé mignon. Det är ganska otroligt hur djupt vårt samtal blev, trots att vi bara träffats två gånger tidigare! Hon är en otroligt rolig, positiv och klok människa och jag är så glad för vår vänskap.
Efter att vi ätit så lyckades vi få tag i några ursköna fåtöljer i det lilla "glasannexet" där vi fortsatte vårt samtal. Där var det lugnt fram till strax efter elva då det vällde in massor av folk och ljudvolymen steg markant. Det var främst unga tjejer med pipiga röster som bidrog till detta "oväsen"! ;o)
Tanterna(ja, vi alltså) höll ut till kvart i midnatt. Då kände vi båda huvudvärken komma och tog det kloka beslutet att avsluta kvällen!! ;o)
Sov rätt länge i morse och vaknade med lätt huvudvärk. Men efter en sådan trevlig kväll är det en smäll man får ta! :o) Tog ut Bessie på promenad, men idag var det inte speciellt skönt ute. Motvinden gjorde att ansiktet stelnade à la Jokern i Batman! Då vände vi och gick hem igen.
Nu ska jag idka lite datortid. Avhållsamhet är inte bra i längden! ;o)
Orkar inte...
Mitt upprörda inlägg igår genererade, för mig, rekordmånga kommentarer. Det var roligt, men samtidigt blev jag beklämd när jag läste vissa av dem. En del är i eller på väg in i en utförsäkring och mår, av självklara skäl, inte så bra. Andra hade någon i dess närhet som befann sig i den situationen.
Men jag är också glad över att flera av er uppmärksammat detta ämne på era bloggar. Vi kan inte längre bara "knyta näven i byxfickan"!! Det måste bli en förändring av det här sjuka sättet att behandla våra medmänniskor!
Nä, nu blir jag riktigt upprörd...
Jag undrar om de tänker presentera Jesus också. Hur ska de annars förklara alla mirakler då människor plötsligt är helt friska och arbetsföra, i allafall enligt FK?
FK ska presentera vilka effekter regeringens politik har fått. Ja, en effekt är att Mari-Louise, 61 år, inte orkade mer och valde att ta sitt liv! Hon hade i många år kämpat med både psykiska och fysiska besvär och i början av 2009 skrev hennes läkare att hon inte var arbetskapabel pga kronisk sjukdomsbild.
På ett FK-kontor utreddes om hennes möjligheter att bli förtidspensionär och det lutade åt detta. Men.. på FK:s nationella försäkringscenter i Falun bedömdes hon istället inte vara sjuk nog för ens vanlig sjukskrivning!!! Hur är det möjligt att man på två kontor med samma regelverk kan göra så olika bedömningar?
Mari-Louise hittades död i sitt hem, omgiven av läkarintyg och brev från myndigheter. På ett papper hade hon skrivit "Förlåt mig!". Jag blir så otroligt upprörd, ledsen och förbannad!
Hur många av alla dessa tusentals människor som är eller snart blir helt utförsäkrade, kommer att försöka ta sitt liv? Hur många kommer att lyckas? För att de inte ser någon annan utväg.
Det finns definitivt en sak som jag skulle göra om jag fick styra Sverige för en dag:
Jag skulle, utan tvekan, avsätta den nuvarande regeringen!
De har försämrat för nästan alla "svaga" i vårt samhälle; de sjuka, de arbetslösa, de gamla! Men gett sänkt skatt för oss som arbetar! Jag betalar hellre mer i skatt om jag vet att våra skyddsnät upprätthålls! De som orkar jobba, ska jobba. De som är sjuka ska få en bra rehabiliteringsplan som är individuellt anpassad och som, utan tidspress, kan få dem tillbaka i arbete. Kroniskt sjuka, som inte kan rehabiliteras, ska få permanent sjukersättning(sjukpension).
Mina varmaste tankar går idag till Mari-Louises familj!
Att göra sig fin...
Fick en rätt söt historia skickad till mig i ett mejl och jag kände att jag måste dela med mig av den. Känsliga läsare ombedes sluta läsa HÄR!
"Jag hade tid hos gynekologen senare denna vecka för mitt årliga cellprov. Tidigt en morgon ringde de dock från doktorns mottagning för att tala om att de hade fått ett återbud och att jag kunde komma in tidigare, redan samma morgon klockan 9.30.
Jag hade precis fått iväg alla till skolan och klockan var redan kvart i nio. Det skulle ta minst 35 minuter att köra till mottagningen så jag hade lite bråttom.
Liksom de flesta kvinnor på väg till en gynundersökning ville jag ägna några extra minuter åt min underlivshygien, men denna gång fanns det helt enkelt ingen tid för en grundlig rengöring så jag tog bara den tvättlapp som råkade ligga vid tvättstället i badrummet och tvättade av mig lite snabbt "där nere" så jag åtminstone såg presentabel ut.
Då jag var klar kastade jag tvättlappen i smutstvättkorgen, slängde på mig mina kläder och hoppade in i bilen för att köra i ilfart till min undersökning.
Jag fick bara vänta i ett par minuter innan det var min tur att gå in till doktorn. Då jag, liksom alla kvinnor, har gått igenom denna procedur flera gånger i livet hoppade jag vant upp på undersökningsbritsen, tittade upp i taket och låtsades som om jag befann mig i Paris eller någon annanstans långt borta.
Doktorn kom in och jag måste säga att jag blev lite förvånad då han sa:
Oj då, idag har vi verkligen ansträngt oss!
Jag svarade inte och suckade av lättnad då undersökningen var över för denna gången och resten av dagen ägnades åt städning, handlande och matlagning.
Solan var slut för dagen och min 6-åriga dotter satt och lekte för sig själv. Plötsligt ropade hon från badrummet:
"Mamma, var är min tvättlapp?"
Jag sa till henne att hon kunde ta en ny från linneskåpet eftersom den gamla låg i tvätten.
Hon svarade: "Nej mamma, jag måste ha just den som låg vid tvättstället. Jag hade ju rullat in allt mitt glitter i den"
Typsnitt...
Hönsgård???
Idag började de flesta jobba igen efter ledigheterna och det genererade ett högljutt kackel i fikarummet! Hahaha.. Men det är härligt att alla är tillbaka. De är de bästa hönor kollegor som finns!! ;o)
Förändringens vindar???
Ikväll tänker jag ta till mig de skrivna orden i Petter-Nicklas kommentar!! De gjorde mig riktigt glad! ;o)
Jag tycker du ska satsa på att förundra världen genom att vara den fantastiska kvinna som du är, i ett helt år. Finns inget bättre utgångsläge för 2010 än det!
Eftersläntrare...
Har du något nyårslöfte? Och i så fall, har du brutit det än?
Nej, jag har inte avgett något nyårslöfte, men min målsättning är "En gladARE själ i en sundARE kropp".
Hur går det med avvecklandet av rökningen?
Jag satsar på välmående i år och då får vi se när tiden är inne för att ta fram boken "Äntligen icke-rökare" igen. Men tanken finns där och jag hoppas att den stärks för var dag som går.
Är du släkt med Larry Hagman(JR i Dallas)?
Nej, eftersom jag är född Wennström! Och min man förnekar allt släktskap med Larry. Tyvärr!! ;o)
I övrigt så sitter jag och klurar på Agnetas fråga: Vad skulle du göra om du fick styra landet under en dag? Snart kommer mitt svar!
Medley...
Jag har inte avgett något nyårslöfte(som någon ställde en fråga kring), men min tanke är att jag ska göra saker det här året som resulterar i "en gladARE själ i en sundARE kropp"!!
Morgonpromenaden var jättehärlig. Strålande sol, gnistrande vit snö och endast fem minusgrader! När jag klev ut blev jag fullständigt bländad av den härliga solen!
BRAVO juice...
//Språkpolisen
Och svaren kommer här, del I...
När jag loggade in i morse så insåg jag att ni ställt massor av frågor, trots att ni inte var så många som kommenterat. Jösses, bäst att börja svara på dem! :o)
Tycker du att ditt uttryckssätt i skriftlig form (alltså i blogg-världen) har ändrat sig? Varför jag frågar är för att jag själv upplever det så, att jag påverkas av sättet av skriva på (rättare sagt "sättEN" att skriva på).
- Ja, det tycker jag. När jag läser bakåt i min blogg så ser jag att mitt skrivande ändrat sig och till det bättre. Både rent språkmässigt, men framför allt innehållsmässigt. Jag tar mer tid på mig innan jag publicerar ett inlägg. Jag tänker, skriver, raderar, skriver igen och gör faktakontroller(både googlar och använder olika lexikon).
Har du något inlägg du ångrar och varför? Vilket inlägg är du mest stolt över och varför? Om du startade en ny blogg, vad skulle du gjort annorlunda och vad ville du gjort likadant?
- Det fanns ett inlägg som jag skrev, men som jag helt raderade eftersom jag missat att kolla upp väsentliga fakta. Annars så tror jag inte att jag ångrar något av mina inlägg, jag har skrivit massor som jag aldrig publicerat. Dessa skulle jag nämligen ha ångrat! Vissa inlägg tycker jag kanske är lite sämre skrivna, men nej, ingen ånger direkt.
- Hm.. mest stolt över?? Det var en jättesvår fråga. Jag är stolt över de inlägg där jag tagit ställning för olika saker(kategori allvar). Fast det är väl egentligen mig själv jag är stolt över då och inte själva inläggen! ;o)
- Jag har en "öppen" blogg där både namn och bild på mig syns. Men ibland skulle jag vilja vara anonym. Att kunna skriva ner mer mina innersta tankar. Men jag tror att det är omöjligt att hålla en blogg anonym, inte i längden i allafall!
Jag vill fråga om du vet var Fysikgränd i Umeå ligger? Jag bodde där när jag var åtta år.
Visst är du Värmlänning? Varifrån i Värmland i så fall?
- Japp, det ligger på Ålidhem. På "fel" sida om älven! ;o) Jag bor på Böleäng.
- Nej, det är min man som är värmlänning, Karlstadbo. Jag är från Norrbotten. Uppvuxen i en liten by(Yrttivaara) ca sex mil söder om Gällivare. Dock har jag bott ett år i Karlstad, men då bodde min man i Göteborg!! ;o)
Vad är du mest rädd för?
Vad skulle du göra om du vann en miljon? (förutom att antagligen bli glad, chockad och hoppa jämfota)
Vad har du för mål och drömmar i ditt liv?
Är du beroende av något?
Vad jobbar du med(om du jobbar, eller vad har du jobbat med?)
- Jag är mest rädd över att något negativt ska hända mina närmaste, främst barnen.
- Jag skulle(förutom att bli glad, chockad och hoppa jämfota!) betala av lån, åka på en långresa med familjen, ta tjänstledigt för att gå en Hantverksutbildning, betala skolgången för "mina" tjejer i Tanzania. Låta döttrarna få möjlighet att se världen(t ex utbytesår). Spara resten för kommande behov, typ tjejernas körkort och egna boenden.
- Mål och drömmar? Mycket hänger ihop med ovanstående fråga, alltså det handlar om pengar! ;o) Men mitt mål är också att komma igång med träning, att bli en glad människa i en sund kropp!
- Jag är beroende av mina barn; de är mitt allt!! Sen är jag beroende av cigaretter, men det hoppas jag ska ändra sig när jag nu ska satsa på den där "sunda kroppen"!!
- Jag jobbar som samordnare på Tolkcentralen för personer med dövhet, dövblindhet och hörselskada. Jag är utbildad Vuxendövtolk, men pga mina tum- och nackproblem jobbar jag numera administrativt. Har jobbat som barnskötare och läkarsekreterare, förutom sommarjobb inom kyrkan och på torvbrytning.
Hur gammal var du när du var full första gången? När började du tjuvröka?
- Hm... eftersom mina 16-åriga barn läser min blogg så får svaret bli: 27 år!!! ;o)
Hur många länder har du varit i? Hur många språk kan du? Har du fött dina barn "vanligt" eller med kejsarsnitt? Hade du kunnat tänka dig att adoptera? Har du åkt ambulans någongång? Varit inlagd på sjukhus? Har du kört moped? Har du blivit tagen av polisen? Hur många gånger har du flyttat i ditt liv?
- Jag är ingen globetrotter, men har varit i Finland, Norge, Danmark, Belgien, Bulgarien och Turkiet.
- Jag är bra på engelska. Teckenspråk. Förstår finska, men pratar inte det så bra. Mina föräldrar och bröder snackade sin byfinska(mienkieli?), men med mig pratade de alltid svenska av någon anledning. Förstår tyska rätt bra, men usel på att prata det. Har läst franska också, men minns bara några konversationsmeningar!!! ;o)
- Jag har fött mina tvillingar(3,3 kg + 3,4 kg) på VANLIGT sätt!!!
- Jag tror nog att jag velat adoptera ifall jag inte kunnat bli gravid.
- Nej, jag har aldrig åkt ambulans.. däremot har jag fått ringa efter ambulans ett flertal gånger!
- Jag har varit inlagd på sjukhus efter ett missfall och när jag sedermera födde mina barn.
- Ja, jag har kört moped, men hade aldrig någon själv. Undrar varför?? Det hade ju varit praktiskt!
- Stoppad av polisen och fått "blåsa", ja. Men inte haffad och inlåst! Öhh, om man inte räknar med den gången då de låste in mig i en cell under min praotid hos Polisen!!! ;o)
- Här är min "flyttrutt": Yrttivaara-Malmberget-Piteå-Karlstad-Holmsund-Umeå-Luleå-Umeå.
Tre saker på en öde ö?
Vad ville du bli när du var liten?
Vad blev du när du blev stor?
- En bok, tändstål, presenning. Men framför allt skulle jag ha velat ha min familj med mig!
- Jag ville bli frisör, pilot eller polis.
- Jag blev läkarsekreterare och sedermera vuxendövtolk.
Varför är vi nyfikna?
- Hur ska man annars få veta saker?! ;o)
Om du fick styra allt i landet för en dag, hur skulle den dagen se ut?
- Den här frågan vill jag spara och skriva ett helt eget inlägg kring!
Använder du din spikmatta dagligen eller mer sällan?
- Det beror på hur jag mår, men ett par gånger i veckan blir det nog. Jag använder mest den "böjbarare" delen av spikmattan, i nacken.
Tack för alla era frågor! Jag hoppas att ni orkat läsa ända hit.
Ställ lite frågor...
1."Var har du köpt dina heta solglasögon?"
2. "Är du känd men låtsas vara helt okänd?"
3. "Tjänar du nåt på din blogg?"
4. "Hur mycket äter du per dag?"
5. "Hur mycket kostar din nagelförlängning?"
6. "Var köper du din hårfärg?"
7. "Vad hände med din bröstförstoring?"
8. "Hur många gosedjur har du i sängen när du sover?"
9. "Varför förstorade du läpparna?"
10. "Varför är du så elak mot andra?"
Mina svar:
1. Öhrlings Optik, solbrillor med rätt styrka för mitt synfel. Tänk "Närsynta Bofiken Knut"!!
2. Typ näää, vad skulle jag uppnå med det?? Jag är väl hellre en okänd som blir känd!! Hehe..
3. Jag tjänar massor... massor av vänner!!!
4. Vi går inte in på sockerberoendet, va?! Vi släpper den frågan! Bra!
5. Det borde jag skaffa, men jag oroar mig för toabesöken efteråt! ;o)
6. ICA duger till mig. Sist blev det ingenting så det var välinvesterade pengar.. not!
7. Jaaa, vad hände??? Typ ingenting!
8. Tre stycken som hänger på sänggaveln och samlar damm!! Men mjuka och söta är de!
9. Äsch, mina läppar råkade ju bara stå i vägen när någon spelade Wii-tennis! Tror det var en backhand.
10. Är jag väl inte.... eller??!!
Nu är ju inte jag någon storbloggare precis, men upplever en viss bloggtorka och tänkte att kanske kan era, lite mer nyanserade(!), frågor eller inläggsförslag trigga igång tantens skrivarlust igen! ;o) Så kör hårt!
Ungdomens hus...
När jag klev upp vid nio imorse kikade jag in i Carros rum och såg att hennes säng var tom!! Jag öppnade dörren till Johanna, men där fanns både hon och Julia. Under en millisekund fick jag för mig att Carro var försvunnen, på riktigt! Men när jag kom ner så hittade jag henne sovandes i soffan och Jenny liggandes i fåtöljen. Puh! ;o)
Vid tvåtiden dök fyra kompisar till upp och under kvällen kom även Johannas pojkvän, så det har varit full rulle med massor av skratt och prat där uppe på övervåningen. Ett "ljud" som jag gillar, välkomnar och blir varm i hjärtat av!!
Mina senaste inlägg har handlat mycket om vänner!! Men de är ju så viktiga! :o)
"Vi ska sy och vi ska tråckla"...
Jag hade nämligen fått en symaskin(!) i julklapp av mina föräldrar. "Öhh?!", tänkte jag, som hade en svaaaag 3:a i syslöjd när jag gick i skolan! Maskinen var, enligt mina mått mätt i allafall, en väldigt avancerad apparat med massor av knappar och rattar.
Jag lyckades få till raksöm och sicksack, så gardinerna blev ju fållade och även ett par byxor nu och då. Men sedan fick jag ett anfall av hybris och anmälde sålunda mig till den där "sykursen".
Jag var skitnervös när jag skulle dit första gången. "Tänk om alla andra redan kunde sy dubbelsömmar och knapphål"!
Ja, alla andra var skitduktiga och gick kursen bara för att få hjälp med att t ex sy kavajer med innerfoder i! Vi pratar avancerad sömnad här! Och så var det jag. Den "fula ankungen" som ville få hjälp med att sy ihop ett par joggingbrallor!
Min "fröken" tyckte att de andras funderingar var betydligt roligare att svara på än mina simpla frågor, så hon mer eller mindre ignorerade mig. Bad jag henne om hjälp så sa hon "det är snart fikadags, jag hjälper dig efteråt", men efter fikat var det ändå de andra som fick hjälpen.
Dagens Pia skulle aldrig ha tolererat ett sådant beteende av en lärare, men dåtidens Pia hade inte det "skinnet på näsan" än. Jag är imponerad av att jag gick dit tre hela gånger innan jag gav upp.
Därför så står min fina maskin i förrådet och används endast vid simpla sömnader, såsom fållning av gardiner eller byxor! Jag står liksom kvar på ruta 1! :o(
Onsdag... eller kanske söndag???
I slutet av december och i början av januari är det hemskt lätt att bli dagvill, speciellt om man dessutom är ledig en massa dagar! Man vaknar upp, som idag, och onsdag visar sig vara söndag! ;o)
Nu gör jag en EM och skriver:
God morgon på er!!!
Nya vänner...
Men som jag skrev häromdagen, under 2009 har jag fått så många nya vänner, främst via bloggen. Vissa har jag kontakt med utanför bloggsfären och speciellt mina "Annor" betyder extra mycket för mig!
Men jag har ju också hittat en ny vän på det lite mer traditionella sättet=via en fest! Vi har haft kontakt via FB och mejlen efter festen och vid lunchtid idag träffades vi på stan. I fyra timmar satt vi och pratade om "allt mellan himmel och jord". Om hon inte haft en parkeringstid plus klipptid att passa så är ju frågan om vi hade slutat prata än! ;o)
Tack för en supertrevlig eftermiddag, Maria!
Symboler...
Har inte riktigt samma äventyr gällande symboler som i Dan Browns bok "Den förlorade symbolen", men jag jagade ju efter en förklaring till den lilla rullstolssymbolen vid verifieringsrutan..
Fick lösningen av en av mina kära läsare:
"....symbolen med rullstolen betyder att sidan även är tillgänglig för synskadade.
Klicka på den så får du det som står där uppläst...!"
Då kommer ju självklart följdfrågan:
Varför en rullstol om det gäller synskadade??? ;o)
Freestyle motorcross...
Ibland kunde jag behöva denna dryck...
Förresten.. Varför är det en symbol av en rullstolsburen vid verifieringsrutan??
Jag har sponsrat Via idag...
Den senaste är en riktigt bra torkplats förresten. Vi har nämligen en luftvärmepump där som blåser ut varm luft! Allt torkar på ett kick! :o) Hatthyllan är dessutom bara "för syns skull"! Ingen hänger sina ytterkläder där; dessa hänger i förrådet som vi har för jackor och skor. Får vi besök så går alla automatiskt in i förrådet och hänger av sig.. Vi har tuktat våra gäster väl!
Btw, igår kväll kom tjejernas kompis Julia hit och stannar till fredag. Hon bor vanligtvis i min hemby. Det är kul. Nu har vi tre ungar som halvligger i fåtöljerna och i soffan, med datorerna i knät, mobilerna i händerna och ögonen stundtals på tv:n!! ;o)
De har i och för sig rört på sig litet idag. De har varit nere på stan ett par timmar. På tisdag kväll är det planerat bio, Avatar i 3D! De har det skönt, ungarna. De bryr sig inte ett dugg om några tvättkorgar.. knappt så att de får dit smutskläderna! ;o)
I morgon blir det mjukstart på jobbet, 8.45-12 både måndag och tisdag. På tisdag eftermiddag ska jag träffa en nyfunnen vän, Maria. Vi träffades första gången på Volvos aktiefest och vi hade en skitkul kväll tillsammans med våra äkta hälfter. Efter den kvällen har vi haft kontakt via Face Book och mejlen. Det ska bli skitkul att träffas igen.
Det är något som jag betecknar som väldigt positivt med 2009. Alla nya vänner jag fått, både IRL, via bloggen och Face Book. Och det är faktiskt rätt många av mina gamla vänner som jag återfunnit och knutit "ny" kontakt med!
Ni har lyft mig så oerhört mycket, gett mig massor av feedback och goda råd. Jag är så tacksam att jag har er! Tack!
Träning av bl a vadmuskler...
Har jag sagt att jag gillar den här vintern?? ;o)
Stjärnorna på slottet...
Jag har varken läst hans böcker eller lyssnat på någon av hans "föreläsningar", men har haft ett instinktivt motstånd mot hela hans uppenbarelse. Den solariebruna kroppen, pomadalockarna, det otroligt högtravande språket och hans "sågningar" av andra författare. Men, egentligen har jag inte haft speciellt mycket att grunda min åsikt om honom på.
När programmet började så sa jag till mig själv: "Tänk inte på något annat än vad han säger, inget annat!
Och jag kan säga att jag nästan gjort en s k kovändning. Att höra honom berätta om sina föräldrar, sina läppoperationer, mobbningen, sitt skalltrauma som orsakat en plågsam tinnitus och allt skitsnack som skrivits och sagts om honom. Stämmer ens hälften av det han påstår är lögner så är det rent för jä*ligt! Och att höra att hans barn blivit indragna; då blev jag rent arg! Oavsett vems barn det än gäller!
Nu när jag lyssnat på honom i en timme så tycker jag att han verkar vara en ödmjuk solariebrun man med pomadalockar och med ett ibland högtravande, men oftast väldigt poetiskt språk. Jag har aldrig hört honom "såga" någon, jag har bara läst det i kvällstidningarna. Men med tanke på de lögner som Ranelid påstår att dessa tidningar skrivit om honom så börjar man ju fundera..
Nåja, oavsett om "kvällstidningstexterna" är falska eller sanna så har jag definitivt fått se en helt annan sida av Björn Ranelid. En positiv sådan. Tror banne mig att jag ska låna en av hans böcker, bara för att bilda mig en egen uppfattning om honom som författare..
Se där.. Skenet kan bedra ibland! ;o)
Något positivt...
För det är jättebra om de som känner sig friska nog att arbeta också får göra det! Men de som inte orkar arbeta pga sin sjukdom ska inte kastas ut i kylan.
Dock kan jag inte nog poängtera vikten av rehabilitering, för alla och en lugn upptrappning av den ev arbetsträningen!
Så här skrev Maria:
Maria om Jag tänker på...:
"Jag tycker också det är synd för de människor som kanske verkligen inte kan jobba eller som inte får någon hjälp tillbaka utan som bara kastas ut.
Dock så är jag, för MIN EGEN del, glad över de hårdare reglerna. Jag har haft FK så länge och under alla år så har dom bara struntat i mig trots att jag velat ut och haft mål och drömmar med mitt liv. Men nu äntligen händer det saker. För första gången så har vi en långsiktig planering för hur jag ska bli självständig. Har aldrig mått bättre!
Men det är dessvärre alltid människor som hamnar i kläm."
Jag tänker på...
Rehabilitering och sund arbetsträning är jättebra, men det är ju där felet ligger. Människor får ingen möjlighet, att i sin egen takt, ta sig in i arbetslivet igen. Det är liksom allt eller inget som gäller!
Jag tänker också på de människor som har deltidsarbete eller som går på timlön. Där gäller också allt eller inget. Att jobba lite premieras inte; nej, det är heltid som gäller. Och om inte det går, ja då ska det stämplas på heltid.
Våra skyddsnät blir glesare och glesare, klyftorna mellan rika och fattiga ökar.
Det görs skattesänkningar för oss som har jobb. Alla vill vi väl gärna ha en hel del kvar i våra börsar efter att skatten är dragen, det är väl inget konstigt i det.
Men det jag motsätter mig mot är att det ska ske på bekostnad av ovanstående människor. Det är att "sparka på dem som redan ligger". Jag kan klara mig utan dessa sänkningar; jag har ju i allafall ett jobb att gå till och har en 25%-ig sjukersättning som, än så länge, inte dragits in.
Allt är inbäddat i vitt...
Någon som vill ut på en cykeltur? Inte??
Fikaminnen...
Blogspot...
Snälla, söta, rara.. Kan ni inte se över era kommentarsinställningar? Som läget är nu, hos flertalet blogspot-bloggar, så krävs det tålamod(och tid!) för att kunna lämna en kommentar. Det är klicka hit och klicka dit, upprepade gånger. Det finns vissa bloggare som har blogspot där kommentaren registreras på en gång; tyder det på att det är en inställningsfråga??
Jag kommer självklart att fortsätta läsa era härliga bloggar, oavsett om ni ändrar på detta eller ej! Men jag håller tummarna för att min önskan går i uppfyllelse! ;o)
Dan Brown...
Igår köpte jag mig en nyårspresent. Dan Browns "Den förlorade symbolen". Idag är en perfekt dag att bara ligga och läsa. Inga måsten. Ingen stress. Bara lugn och ro.
Hoppas ni alla har en lika skön dag!
Årsslutet...
Andra dottern hade lite svårt att få ordning på var hon och hennes kompisar skulle vara. Det slutade med att de ville vara härhemma och åka ner på stan till tolvslaget. Så jag, maken och hunden hoppade i bilen och åkte och våldgästade Agge & company. Men vi var snälla och väntade tills de hade ätit nyårsmiddagen klart! ;o) Själva åt vi fläskfilé med ädelost och potatisgratäng. Mums, så gott det var!!
Vi hade en riktigt trevlig kväll med prat och skratt. Roligt var det också att träffa en del som vi inte sett på länge.
Strax efter midnatt ringde Johanna och meddelade att de var på väg hem och Carolina ringde ungefär vid ett och bad om hämtning. Vilka underbara ungar vi har!
Nu är det alltså 2010 - undra vad det här året för med sig? Det ska bli spännande att få se.
