Läste häromveckan lite i HSB:s tidning. Den handlade mycket om barn och barns boende.


En artikel handlade om en familj som skilt sig och nu bodde barnen varannan vecka hos respektive förälder. Mamman och pappan verkade ha en bra relation och hade sina lägenheter i närheten av varandra. Det är ju toppen. Jag menar, kan man inte fortsätta leva ihop så är det ju bra om man ser till att förutsättningarna är de bästa för barnen.

I artikeln stod det:


Intressant är dock kommentaren från Åsa om att de valde att sälja och flytta till varsin lägenhet eftersom det till slut blev så komplicerat för de vuxna, eftersom de "bodde i en väska och var aldrig hemma någonstans". Lite märklig kommentar eftersom det kan vara fullt möjligt att barnen kände precis likadant, då de plötsligt fick två hem istället för ett!

Jag tyckte dock att det var toppen att de faktiskt försökt leva på det sättet, att ha barnen kvar i huset och själva alternera. Men hur i himmelens namn hade de råd med tre boenden?

Tomten det syftas på i rubriken är jag. En "tomte" som varit vaken sedan halv fem i natt i morse.
Orsak: hostande dotter.

Carolina tar naturligtvis medicin och sånt utan assistans av mig, men jag vet hur deppigt det är att sitta uppe ensam och må dåligt. Så jag klev upp och satt och pratade en stund. Nackdelen är att jag nu är klarvaken! Att säga att jag är pigg skulle dock vara en överdrift, så det är en himla tur att jag är ledig idag.



Igår var det tänkt att vi skulle zumba, men precis som förra tisdagen kom det ett sms om att det var inställt pga sjukdom. Jag vet att det är ett I-landsproblem, men fasen så besviken jag blev.. igen! Men det var ju ingen idé att hänga läpp för det, så jag och Johanna drog till simhallen.

Förutom träning inne på själva gymmet gick jag 2,5 km på sidesteppen och rodde 1 km. Avslutade med att öka nivån på sidesteppen och körde 3 km i närapå springfart. Måste ju träna lite inför Blodomloppet, hahaha.. Jag törs inte springa på löpbandet med de kassa dojjorna som jag har nu, vill ju inte få problem med benhinnorna, vilket jag kände av direkt när jag provsprang förra veckan. Kanske blir det skoinköp idag och har jag riktigt flyt så hittar jag både nya springskor och innedojjor.



Det blir nog en lång dag idag, med tanke på det tidiga uppvaknandet. Halv elva ska jag till naprapaten Michael på Umeå Rygg- och ledklinik och klockan två har jag Johannas utvecklingssamtal på Midgård.

Nu dags för lite frukost för både mig och Bessie. Sedan ut på promenad. Stegmätaren sitter i linningen numera. Vi har startat en stegmätartävling på jobbet så det gäller att knata på!! :o)

Min lunch häromdagen.. Se, ibland kommer jag ihåg att fota mat! Kanske var det bara för att uppläggningen påminde om Musse Pigg! :o)

Fredag natt:

Carro kom hem i förtid från musikfesten Umeå Open pga andnöd, hosta och feber. Troligen hade de där rökmaskinerna förvärrat hennes hosta. Var lite orolig för henne först, men efter hon fick lite att dricka, febernedsättande och hostmedicin så klingade andnöden bort. Men eftersom maken var i Hedemora tvingade jag henne att sova i vårt sovrum. Då kunde jag ha koll på henne under natten.

Hon orkade nästan hela fredagskvällen/natten, men tvingades gå innan Håkan Hellströms uppträdande var över. Det tråkiga är att hon längtat som tusan efter den här helgen efter att hon fick biljetterna i julklapp. Tyvärr orkade hon inte gå dit överhuvudtaget på lördagskvällen. Stackare!

Lördag:

Fortfarande hängig dotter, men febern hade sjunkit. Jag och Johanna skulle cykla in på stan för att handla lite på ICA. Men då var det punktering på hennes cykel. Typiskt! Det var bara att ta apostlahästarna och knata iväg. Regnet hängde i luften och motvinden var hemsk. Gick förbi en loppis i Sagagallerian; hittade bara två trähjärtan för 10:-.

På kvällen såg vi Körslaget. Heja Team Lisa!! Men jag håller på att bryta ihop av all reklam. En låt, reklam, en låt, reklam, en låt, lotto, reklam.. and so on.... Helt sjukt!

Söndag:

Vaknade halv sex av att Carro hostade. Klev upp och gav henne medicin och vätska. Hon hade ingen feber, så det går åt rätt håll. Men i morgon bitti ska jag boka en läkartid på Citymottagningen till henne. Det är nog bra om någon lyssnar på henne, så hon inte har fått lunginflammation.

Det var ingen idé att lägga sig igen, så jag kollade datorn, gav hunden mat och sedan blev det en längre morgonpromenad. Det var tio plusgrader ute och helt vindstilla. Härligt, trots att molnen nästan låg på trädtopparna och jag hade huvudvärk.

Jag har mest suttit här i vardagsrummet idag. Antingen med datorn i knät eller med fjärrkontrollen i handen. Kunde inte ens njuta av den slöa dagen; satt bara och funderade på vad jag borde göra istället för att häcka i soffan. Suck!

Just nu väntar jag på Mästarnas Mästare. Missade första delen förra veckan så jag såg den på svt play idag. Jag hejar på Stenmark och Ljungberg. Men måste säga: All heder åt Evy Palm! Vilken kvinna! Wow!

Ha det gott allihopa!!!

Nu är jag anmäld till Blodomloppet. Jag hävdar med bestämdhet att jag blev tvingad till det. Agge svor på att hon skulle anmäla mig om inte jag gjorde det själv. Vi ska tydligen springa 5 km. S P R I N G A??? Herregud, jag får ångest bara jag tänker på det. 

Men det är en folkfest. Det försöker jag i allafall intala mig. Och att det är en mingelfest som vi vanliga dödliga kan få komma på. Man får visst små goodiebags, en t-shirt och en matkasse efteråt. Ja, jag tror t o m att man kan få en medalj. Man kan visst vara med i olika tävlingar och vinna massor av priser. Speciellt om man heter Karin och är duktig på slogans!

Jag har varit med på Vårruset och Blodomloppet förut. Alla gånger utom en har jag varit med i Gå-klassen. Men en gång var jag alltså lite crazy och körde det klassiska "Årets enda träning och tävling på samma dag". Otroligt dumt! Clabbe var där och hetsade och redan efter uppvärmningen var jag fullständigt slut, men när startskottet gick så sprang jag iväg med alla andra galningar. I 5 km sprang jag och trodde seriöst att jag skulle dö, eller i allafall hamna på sjukan med syrgas i näsan. Det sorgliga var att jag, som vid tillfället var över tio år yngre än idag, trodde jag sprang, men hur fort det egentligen gick är tveksamt eftersom en hurtig kvinna i 60-årsåldern med raska steg gick förbi mig!

Jag får åtminstone försöka få förutsättningarna för denna galenskap så goda som möjligt. Därför måste jag införskaffa nya springskor. Nya tighta träningsbrallor har jag redan införskaffat. Frågan är bara: måste jag ha långkalsonger under dessa? Har ens snön smält till den 19 maj?

Eftersom Blodomloppet går av stapeln på I20-området, så har jag krypavstånd hem efteråt. Das is gut. Jag tror t o m att det finns sjukvårdspersonal på området under kvällen. Måste utreda var de håller till och pricka in platsen på min mentala karta. Så där ja. Känns som om jag är förberedd på det mesta nu.

Har ni sett filmen? Jag har inte riktigt bestämt mig än. Om jag tyckte om den eller inte.

Den var snyggt filmad. Dramatisk på sina ställen. Där fanns "hoppa-till-i-stolen"-moments. Natalie Portman var suverän i rollen som den hallucinerande dansaren Nina. Men, till syvende och sist... Den var nog lite för märklig för min smak.

Hahaha, jag var nog rätt tuff igår, boxandes och kickandes som en galning på Body Combaten.. Idag är jag dock inte lika kaxig. Möter jag någon som jag känner idag så kommer jag nog inte ens att orka vinka åt dem! :o)

Strax ska jag ut med Bessie och sedan bär det av upp till sjukhuset. Ser fram emot bion ikväll.. C U!

På gymmet igår körde jag bl a 7,5 km sidestep och 1 km löpning; tränade nedre delen av kroppen. Idag blev det den övre delen som fick sig en ordentlig genomkörare.

Carro är jätteförkyld, så det blev bara jag och Johanna som åkte till badhuset för att testa Body Combat för första gången. Åh jösses!! Trodde inte att man kunde bli så trött av ett träningspass, men alla dessa boxingslag och sparkar.. shit, va jobbigt det var! Men otroligt roligt var det! En toppenledare som peppade alla på ett himla bra sätt. Man blev mera taggad att orka fullt ut och kände inte för att slå honom på käften!! ;o)

I morgon blir det vila från träning. På förmiddagen följer jag med Johanna till Hand- och plastikkirurgen. Dags för Botoxinjektioner i tummarna. Efter lunch blir det jobb och halv sju på kvällen ska jag och Johanna på bio. The Black Swan ska vi se. Carro kommer att befinna sig i på Umeå Open både fredag och lördag. Massor av artister under samma tak. Anders och hans två kompisar bilar ner till Hedemora och PV-klubbens årsmöte på lördag.

Nu är jag fullständigt slut i kropp och själ. Funderar på om jag kommer att ta mig ur sängen i morgon bitti! ;o) Nåja.. vi får väl se. Ha det gott, vänner! <3

I min julkalender så skrev jag om en barndoms sommardag i Muddus nationalpark. Min moster påstod då att jag ramlat ner i en myrstack, vilket jag i så fall förträngt :o) För jag minns vistelsen där som helt underbar! Moster skickade några bilder som var tagna då.

Här har vi stannat till för en liten rast och det är jag i mitten, i röd träningsoverall á la 70-tal!! ;o)


Min fina morfar


Det mäktiga Muddusfallet

... av träningen. Kanske inte så himla mycket vad gäller vikten, om man bortser från det där 10 kg's viktraset som blev i februari!! Hahaha! Däremot har jag tappat 3 cm i omkrets på både midja, höfter och rumpa. Har alltså tightat till mig lite! Me like! Och jag har inte ens hållt på i två månader.

Jag har haft ett hemligt mål också. Det var att vara med i skidtävlingen hemma i byn i påsk. Fick ett nytt skidpaket av maken (en tidig födelsedagspresent) i början av februari. Men nu fick jag tyvärr veta att den blir tidigarelagd. Ett väldigt smart beslut med tanke på hur sen påsken är i år, men lite trist känns det att inte få möjlighet att åka.

Men, jag har ju verkligen inte tränat förgäves! Det var en väldigt bra motivation för att komma igång med skidåkningen igen. Jag tycker att det är så roligt att åka. Jag tävlade i längdskidor i många år när jag var yngre, så tekniken har jag. Det är mest flåset som måste förbättras. Men all dans och gymträning har gjort nytta de veckor jag inte kunnat skidra; tiden då kylan hade grepp om Sverige. På en månad förbättrade jag min tid på 3,2 km med sju minuter! Den dagen var jag oerhört stolt över mig själv!!

Jag har fått en del gjort idag. Bl a så har jag letat fram morfars stora bibel från kartongen i förrådet, rensat och torkat ur skafferiet, tränat på gymmet och gjort våfflor.

Nu ska jag titta på "Luftslottet som sprängdes". I morgon är det måndag och ny jobbvecka. Kram på er!

Nu är vi hemkomna från stugan vid det frusna havet. Våra vänner mötte oss med supergoda pajer, sallad och bröd. Vi åt och drack gott och kände lugnet lägra sig. Till efterrätt blev det Budapeststubbe. Smarrigt värre!!

Satt och surrade i en hel del timmar innan det var dags att lägga sig. Sov dock lite dåligt eftersom vi stängt dörren till "vårt" rum och Bessie låg och gnydde varje gång hon hörde vännerna röra på sig i rummet intill :o) Hon är ju en vallhund och kände väl att hon inte riktigt hade koll på alla med dörren stängd.

Vaknade av ljuset som letade sig in genom fönstret. Och såg, till min glädje, att himlen verkade vara blå. Ingen snö- eller hagelstorm så långt ögat nådde. Tack för det, väderguden!!


Efter en lång frukost packade Anders och Krister ihop pimpelgrejerna och gick ner till havet. Ungefär 20 minuter efteråt följde jag, Agge och Bessie efter. Men vi pimplade inte utan tog skidorna och begav oss ut på havet. Det blåste riktigt ordentligt. När vi började skidra hade vi solen i ansiktet och vinden i ryggen.. Men på hemvägen hade vi motvind och det blev en himla bra träning för kroppen! :o)




Bessie kutade fram och tillbaka på det oändliga vita.


Vilka vyer!!




Jag tog tyvärr inget foto av våra pimplare, men en sik fick de i allafall. Det blev ganska kallt att sitta där och pimpla, med tanke på blåsten. Hade nog varit toppen om de haft en ark!! :o) Anders var inte tillräckligt varmt klädd för det. Så när vi kom tillbaka från skidturen, efter drygt en timme så hade de precis gått tillbaka till stugan.

Satte oss i lä på uteplatsen. Lapade sol, drack te och kaffe samt käkade grillkorv med bröd och goda mazariner, vilket satt fint i magen efter den långa skidturen.

Tack fina vänner för en trevlig kväll igår och en supermysig dag idag!


Både jag och maken är rätt trötta nu, men Bessie är fullständigt slutkörd.. Dunsade i golvet och slocknade så fort vi kom hem! :o)

Våra vänner har en stuga på ett underbart ställe vid havet. Och dit har jag och maken blivit bjudna över en natt. Vi ska äta gott, dricka gott, surra gott och sedan slumra gott.. Och i morgon hoppas jag att väderguden visar sig från sin vårligaste sida så vi kan åka skidor på isen och pimpla lite(fisk alltså!).

Systemkameran följer nog med så bilder kommer på söndag. Tills dess, ha en underbar helg!!

Jag har bloggat i snart tre år. Jag började i april 2008. Sedan dess har jag skrivit 1589 inlägg. Ikväll har jag roat mig med att läsa bakåt lite grann. Håll tillgodo!

Ett inlägg från 2008 som handlar om den älskade bokbussen. Några boktips får ni på köpet.

Om någon är intresserad så finns här en förklaring till mina nackproblem.

Om när den lilla bybon besöker hufvudstaden! En bonuslänk om en förvirrad Pia får ni på köpet! :o)

Ett inlägg om en härlig stund hos vännerna som har stuga vid havet. Dit ska vi åka till nu i helgen, men då blir det liksom mera snö och is, skidåkning och pimpling.

Eftersom jag precis skaffat ett Skype-konto så passar det här inlägget perfekt in här.

De fina grammatiska orden är inget för Pia. Om att veta "hur", men inte "varför"!

Lite irriterande ord kring de sjuka och arbetslösa.

Det blir inte mycket skrivet här ikväll. Är fullständigt, underbart utpumpad efter Zumbapasset. Att dansträna är verkligen en av de roligaste saker man kan göra. Tycker i allafall jag! :o)

Over and out!

Var inne hos Syster yster och läste om hennes "hemliga" dröm, att få stå med en mikrofon i handen och sjunga. Gärna i Körslaget.

Jag började tänka på när jag var med i en gospelkör. Det började med en helg-workshop med Cindy Peters och efter den var vi så taggade på att sjunga gospel. Då bestämde sig Frälsningsarmén, eller rättare Anne-Li Marthinussen, att starta en gospelkör.

Jag kan inte läsa noter och kan inte ta ut min egna stämma om jag inte står bredvid någon annan med samma stämma som min. Värst var om jag råkade hamna precis på gränsen mellan alt och sopran.. Jag kan säga så här, jag har definitivt inte en röst som passar bland sopranerna!!! :o) Fick snabbt se till att byta plats med någon. Jag passade liksom bäst in i mitten av mitt gäng.

Det här var i samma veva som jag fick mitt diskbråck i nacken. Anders fick skjutsa mig till Frälsis och sedan hämta mig. Jag var ofta helt slut i nacken efteråt, men oj vad själen levde upp av att sjunga. Efter ungefär två år hoppade jag dock av. Det blev för jobbigt med ont dagen efter.

Men jag kan sakna sjungandet och gemenskapen. Och jag kan sakna ledaren Anne-Li, som förresten är med i Team Lisa i Körslaget. Hon är en suverän sångerska med enorm karisma.

Vilken är min hemliga dröm då? Ja, en av dem är att kunna skriva en bok.. Bloggandet ger ju i allafall viss övning! ;o)

Vilken är din hemliga dröm??

Bogportar och tsunamis är ord som, för många svenskar, betyder katastrof och det är med all rätta. Det var många som direkt eller indirekt drabbades av både Estonias förlisning och tsunamin i Thailand. Det var fruktansvärt. Dessa katastrofer skedde inte inom Sveriges gränser, men är nog ansvariga till att ha tagit flest svenskars liv.

Vi har självklart haft naturkatastrofer även i Sverige. Eller egentligen handlar det om södra Sverige. I Norrland har vi varit förskonade om man bortser från översvämningar när vårfloden stigit och den våldsamma skogsbranden 2006 i Norrbotten. Orkaner och kraftiga stormar har drabbat den södra delen av landet. Vid Julorkanen 1902 dog 50 fiskare. Tuveraset 1977 tog nio personers liv. 62 människor skadades, 436 blev hemlösa och 67 hus rasade samman. Orkanen Gudruns framfart 2005 dödade 9 personer och 11 dog i samband med röjningsarbeten. Orkanen Per tog 2007 tre människors liv och två dog under röjningsarbetet.

Dessa dödsfall var naturligtvis en katastrof för de anhöriga. Och för dem som ägde skogarna, där träden låg som plockepinn, var det naturligtvis en fullständig ekonomisk katastrof.

Sverige har däremot inte haft katastrofer av en sådan dignitet att den totalt förstört omgivningen och orsakat massdöd som t ex orkanen Katrina, jordbävningen i Haiti eller det som hänt och händer i Japan.

Vi svenskar är förskonade från både gigantiska naturkatastrofer och krig. Vi skulle förmodligen dö av förskräckelse om något sådant skulle hända här för våra "katastrofer" handlar mycket om snöoväder, strömavbrott och att kollektivtrafiken står stilla. Det är i och för sig kanske inte så konstigt, det är sådana saker som står oss närmast. Men när dessa saker händer kanske vi ska försöka sätta det i ett större perspektiv och inse att det inte är så katastrofalt som det kanske känns från början.

Den här bilden har absolut inget att göra med texten ovanför.. Tycker bara att det är lite kul med sparkstöttingar som låsts fast vid tunnelöppningen. Men jag förstår sparkägarna; det är nämligen omöjligt att sparka genom tunneln och ner på stan. Alldeles för väl sandat! :o)

Igår gick jag till Litt-festen(som alltså betyder Litteraturfest) för att lyssna på Mattias Gardell som berättade om sin bok Islamofobi. Det var många fakta om muslimer och hur de framställts rent historiskt. Intressant!



Han berättade om hur många terrordåd som skett i Europa under de senaste åren och hur få av dessa som utförts av muslimer och att de flesta av dem misslyckats. När han nämner bombaren i Stockholm, Sveriges första terrordåd, så frustar han liksom till och säger ungefär så här: "ytterligare ett attentat som misslyckades". Jaha. Skulle det vara kul, eller? Han nämner dock inget om hur siffrorna ser ut utanför Europa. Det hade jag velat veta.

Bombaren i Stockholm misslyckades och det var ju för väl. Men betyder det att vi bara kan rycka på axlarna åt det? "Nåja, inget att bry sig om. Det sket sig och drabbade bara honom själv" typ? Det tycker inte jag. Det finns farliga och extrema människor av alla sorter därute och det måste vi ta på allvar.

Däremot ska vi inte dra alla muslimer över samma kam och säga att alla är presumtiva terrorister. Självklart inte. Det vore både löjligt och otroligt fördomsfullt. De allra flesta muslimer lever på samma sätt som alla andra. De jobbar, leker med sina barn och umgås med sina vänner.

Något som fastnade i mig och som jag kan ta till mig var att okunskap ställer till problem. Nåja, just det var väl inget nytt. Men.. Han frågade hur många av oss som inte varit i New York. Många med mig räckte upp handen. Då frågade han hur många av oss som inte varit i New York ändå vet hur det ser ut i New York. Samma människor räckte upp handen igen.

Vi har nämligen sett staden New York i många amerikanska dokumentärer, filmer och tv-serier. Vi vet hur det ser ut där och kan också sätta oss in i hur "vanliga" amerikanare lever sitt liv. Så när en galen amerikansk pastor dyker upp och uttrycker sina extrema åsikter om olika saker. Ja, då vet vi att han definitivt inte representerar alla amerikaner.

Men när något liknande händer i ett land som inte är så exploaterat i media, ja då kan vi automatiskt luras att tro att det är så alla i det landet tycker.

Gardell fick bråttom på slutet. Han hade bara 45 minuter att förfoga över och tyvärr pratade han på ett sådant sätt att han inte gav tillfällen för någon att avbryta genom att ställa frågor till honom. Jag tror att det fanns många som velat fråga en massa.

Tänkte vidare på det under kvällen och hamnade i Israel-Palestinakonflikten. När det gäller själva konflikten vet jag alldeles för lite för att uttala mig och det är egentligen inte konflikten jag funderade på. Istället tänkte jag på om människor utanför tror att alla israeler och palestinier är självmordsbombare och skjutgalna. Jag undrar om inte flertalet israeler och palestinier liksom bara vill leva sitt liv i fred med varandra. Att de inte har valt och inte stödjer detta krigande och dödande. När det gäller den här konflikten har jag för mig att Gardell tydligt valt Palestinas sida.

På lunchrasten igår gick jag snabbt förbi Litt-festen för att kika på utställarna. Och vilka såg jag då? Jo, Jonas Hallberg och Ernst Billgren. Men jag är en försiktig paparazzi så jag väntade naturligvis med att fota tills de vänt ryggen till. Hahahaha..

Jonas Hallberg är ju självklart den längsta i gänget. Ernst promenixar längst till höger.


Idag skulle jag ha lyssnat på några seminarier, men jag var för slö. Jag vet att de har filmat seminarierna. Ska gå in där och kolla om man kan se dem i efterhand.

Dagarna swischar förbi.. jobb och träning varvas med hemmasysslor.. Många tankar, men inga kommer ner på pränt..
Jag återkommer i morgon kväll. Då har jag varit på Litt-festen och har förhoppningsvis något att skriva om efter det! :)

Ta hand om er!!

På Fryshuskyrkans hemsida står det:

"Sofia församling i Stockholm anställer en imam under nio månader. För att arbeta bland unga människor på Fryshuset. Imamens arbete ingår i ett större projekt som genom vägledning, utbildning och dialog bland unga vill motverka främlingsfientlighet och rasism. Projektet vill också föregripa konfrontationer och motsättningar som har sin grund i bristande förståelse för den andres tro. Sofia församlings beslut är en konkretion av de värderingar som lyfts fram i Svenska kyrkans ”Ja till respekt”..."

"De vill ge uttryck för en tro som inte gör våld på andras tro, som respekterar varje människas lika värde och tror att Gud inte gör skillnad på människor."

På tal om respekt och att "Gud inte gör skillnad på människor", räknas troende homosexuella in här?

I morse gick Carro ut med Bessie. Jag skulle alltså få en ordentlig sovmorgon plus att jag inte skulle behöva hoppa i kläderna för att gå ut. Vad händer då? Jo, jag vaknar av en mental tupp.. "Kuckeliku, klockan är sju"! Vad tusan nu då? Jag säger som Sverker Olofsson "Ska det vara så här? Va? Va?".

Nåja, skönt i allafall att kunna lulla omkring i nattsärken ett tag och se en nöjd Bessie sova sött.

Jag tror att jag sträckt muskeln kring höften. Tigerbalsamet gjorde susen och det värsta onda är borta. Gamla människan, börja dansa latinodans! Men det är ju så vansinnigt roligt, så jag hoppas att jag mår bra till nästa tisdag.

Trots att det är min lediga dag idag så väljer jag att åka upp till sjukhuset, till administrationsbyggnaden, för att vara med på en information om Valuator. Det handlar individbedömningskriterier. Det var tydligen den enda dagen som informationen hölls så.. Det var tänkt att jag skulle gå på informationen som hålls kl 15.00, men med tanke på hur tidigt jag är uppe så funderar jag på att välja tiden 10.30 istället. Få det bortgjort liksom.. Måste bara meddela min namne på jobbet, vi skulle gå tillsammans i eftermiddag.

Nu kurrar magen och det är dags för frukost. Hoppas ni alla får en bra dag!