Det biter i kinderna...
Just nu är det helmulet, lätt snöfall och ca -18. Innan det mörknade hade allting en svag lilafärgad ton; det var verkligen ett speciellt "ljus".
Nu blir det fisksoppa till middag och sedan korsordslösning.
Jag njuter...
Det fanns en prislista för köttet, en prislista för "potatisrätterna, en prislista för såser och slutligen en prislista för salladen. Öhh?! Jag tog alltså oxfilé och potatisgratäng och när de kom in med min mat, så fanns det inte en tillstymmelse till grönfoder på tallriken! Inget bröd heller.. nada! Men inklusive en mellanöl gick min mat på 321 kronor! Helt sjukt! Dessutom betalade vi 100 kronor i inträde OCH 20 kronor för jackförvaring!! Man kan dra slutsatsen att i Gällivare finns det inte mycket till konkurrens och inte speciellt många uteställen; därav ockerpriserna!
Nåja, som tur var så hade jag otroligt roligt för inträdespengen och maten var superb! Träffade bl a mina brorssöner och en gammal kompis som jag inte sett på skitlänge. Det var riktigt, riktigt roligt. Kom hem strax före två i natt.
Idag var det ju tänkt att vi skulle åkt in till samhället, men vi orkade helt enkelt inte. Däremot tog vi oss ut på en promenad i det vackra vintervädret med -15 grader på temp-mätaren. Här kommer lite bilder som tyvärr inte är av bästa kvalitet. Lyckades nämligen inte ladda över dem direkt till datorn utan fick mms:a bilderna till min mejl och ta dem därifrån istället. *sur*
Det är faktiskt månen, och inte en gatlykta, som lyser bakom träden! :o)
När vi nästan var hemma igen så passade vi på att besöka mammas närmaste granne. En dam med den aktningsvärda åldern av 95 år! Hon bor alldeles bredvid denna stora gran, i vilken jag och mina kompisar satt och smygrökte när vi var yngre! Trots att hon sett vad vi gjorde så skvallrade hon inte på oss; hon berättade det för mamma först för något år sedan! :o)
Har nyss ätit älgkött med potatis och lingonpaj till efterrätt. Mums! Nu ska jag kolla runt lite hos er; misstänker att jag har en del att läsa ikapp.
C U!
Jag kan andas...
Jag ser ljuset!! :o) Äntligen kan jag andas igen. Visserligen har det varit lite för milt för min smak, kring nollan, men tittade nyss på termometern och den visar en minusgrad! I morgon har de lovat(bäst att de håller det!) betydligt fler minusgrader och, hör och häpna, sol!
Vi har i allafall varit ute på långpromenad och att bara se snön är tillräckligt för att jag ska bli glad i sinnet! I kväll ska jag och bytjejerna åka in till samhället på galej! Det ska bli skitkul!
I morgon åker jag och mamma in igen, då är det skyltsöndag och blir vädret som utlovat, ja då kan det bli riktigt mysigt!
Kram på er alla!!
Andra sidan...
En annan upplevelse som jag var med om var när jag fick kontakt med min farfar. En man som jag aldrig hann träffa; han dog innan jag föddes!
Min mamma hade hittat en hyvel som farfar gjort och som han ristat in sitt namn på. Min vän C tog i hyveln och fick fram massor av saker; saker som jag inte kunde bekräfta utan var tvungen att kolla med mamma om det stämde, vilket det gjorde. Men en del saker hade hon inte koll på och jag har inte riktigt kommit mig för att prata med faster om de sakerna.
Det roligaste var att C sa att han ofta upprepade ett talesätt och att hon förstod vad han menade men kunde för sitt liv inte upprepa det. Hon förstod honom samtidigt som det lät som ett annat språk. Jag frågade om det var finska, men C sa: "Jag fattar väl inte finska heller!!" Min mamma berättade efteråt att han ibland pratade
Överkalix-mål!! Inte konstigt att C inte kunde upprepa vad han sa! Det är ju knappt så jag förstår den dialekten! ;o)
Strax efter den kontakten hamnade jag i en situation då jag var tvungen att försvara mig i en viss sak. På morgonen, innan mötet, bad jag både pappa och farfar om stöd. En av mina vänner, som var med på mötet, berättade efteråt att hon sett något kring mig. Det såg ut som på sommaren när luften liksom dallrar ovanför den heta asfalten. Hon tyckte det var jättekonstigt och kände sig lite orolig över att berätta för mig, var lite rädd över att jag skulle tycka hon var knäpp! :o)
Jag förstod ingenting, men berättade i allafall för C vad vännen sagt och det var tydligen farfar som lagt ett beskydd över mig eftersom jag behövde det. Jag minns att jag kände mig stark den dagen och väldigt säker över mina åsikter. Jag kände mig trygg.
Det här kan säkert tyckas konstigt för många. Blahablaha, säger en del. Ja, det får de gärna säga för det är upp till var och en vad man vill tro på. Jag tror på en Gudomlighet i oss alla. Jag tror på en makt som ger oss redskap, men det är upp till oss hur vi använder dem! På rätt sätt.. eller fel!
Dessutom tror jag på ett liv både före och efter mitt nuvarande liv. Svammel, säger vissa. Jaa, det är möjligt men om jag kan välja vad jag vill tro på.. varför skulle jag då välja att så småningom bara dö och bli nedgrävd.. när jag istället kan välja att tro på ett liv efter döden. Jag tror också på karma. "Gör gott och du får gott". "Gör ont" och det slår tillbaka, om inte i detta liv så i nästa.
Ingen kan säga till mig att min tro är fel! Det är det ju ingen som vet.. Ja, om vi bortser från dem vi fått kontakt med på Andra sidan förståss!! ;o)
________________
Från och med ikväll är jag ledig i en dryg vecka. Jag ska ut på snöjakt i Norrbottens inland. Jag hoppas dessutom kunna skrämma fram några minusgrader också. Rapporter från Lappland kommer. Ta hand om er!! Kram!
Hörni...
... aka Gun har delat ut en award till bland annat mig och jag blev så glad! Så här ser den ut:
Skulle jättegärna ha gett tillbaka den till henne, för jag tycker verkligen att hon är awesome! Hon har en superfin blogg med kloka, roliga, allvarliga och ibland helknäppa inlägg! Så har ni inte besökt Hörni tidigare, så gör det nu!
När man har blivit tilldelad detta pris ska man skicka awarden vidare till tre bloggvänner. Man ska dessutom berätta tio saker om sig själv. Hmm, då kör vi.
1. Jag har ett uselt minne, speciellt om det är siffror inblandade. När tjejerna föddes så vägde de nästan 3,3 kg och 3,4 kg. Det var så jag svarade när någon frågade vad de vägde för jag kom inte ihåg den exakta vikten. Och jag orkar inte, i skrivande stund, gå och hämta deras födelseböcker för att se den korrekta vikten! ;o)
2. Jag har en laptop, men den uppför sig som en stationär dator. Jag tror att min nacke mår bäst av det. Dessutom hatar jag laptopens tangentbord, så jag har ett externt.
3. Jag är en seriefreak av stora mått. Måndagar - CSI. Tisdagar - Desperate housewives. Onsdag - Greys Anatomy. Torsdagar - Criminal Minds. Söndagar - Top model och Bones. Har aldrig sett ett avsnitt av Färjan, Bonde söker fru eller Ensamma mamman! Fredagar och lördagar är datorkvällar!
4. Böcker av alla sorter är min passion, men historiska romaner har jag inte speciellt många av.
5. Jag och maken har varit tillsammans sedan 1987 och vi gifte oss 1994. Men vad är drygt 20 år i jämförelse med min mormor och morfar som hann fira 60-årsjubileum!! Det är coolt, tycker jag.
6. Jag har spelat fotboll i div III under många år och innan det tävlade jag i längdskidåkning. Har gått 182 steg på händer!
7. Har haft kontakt med pappa, morfar och farfar, trots att de finns på "andra sidan"!
8. Älskar att läsa och skriva, för jag älskar ord och jag älskar Fredrik Lindströms böcker och tv-program.
9. Jag avskyr kaffesump. Att tömma en perkulator och råka få kaffesump på händerna... *ryser* Dessutom dricker jag inte kaffe överhuvudtaget!
10. Kan läsa i princip alla handstilar. Det fick man snabbt lära sig som läkarsekreterare!
Jahapp, det var det!
Det är många som jag skulle vilja ge denna award till, men jag måste ju välja tre stycken..
Cinas låda, Mamma J och Mammis Pammis, tre bloggare med läsvärda inlägg. Kika in hos dem.
De bloggare som jag besöker så gott som dagligen; ni vet att ni är awesome, ni oxå!! Samma sak gäller mina läsare. Vad vore jag utan er?
Jan Bylund önskar att Tomten ger alla umebor...
Efter en skitdag av huvudvärk och nackont måste jag göra något annat än ligga i sängen. Tabletten har gett mig en frist ett tag och då lämnar jag sängen en stund.
Hittade Umeguiden och där läste jag något bra. Det var Jan Bylunds svar på frågan: Vad borde tomten ge alla umebor? Här kommer en del av svaret:
"Det vore väl kristligt om alla fick ett vaccin mot alla djur, inte bara svin. Har ni tänkt på att de inte säger "gris" eller "sugga" om influensan, utan det mera nedsättande "svin"? Rasistiskt, tycker jag. Det är som att kalla gamla Hong Kong-influensan för Gulingsjukan.
Och på tal om grisar: Sverigedemokraterna borde man få ett vaccin mot. Men troligtvis kommer de att utrota sig själva. Genom att öppna munnen och prata. Deras åsikter är lite grann som vampyrer; tål inte att synas i dagsljus. Helst skulle vi behöva ett vaccin mot alla ljugande politiker - det är ju val nästa år. Men de är ju som meteorologer - kan ha fel varje dag och ändå inte få sparken"
Känner mig lägre än Glocalnet för tillfället...
Ses i morgon!
Livsfarlig kondom...
Eller ja, våldtagen kan ju kvinnan fortfarande bli även med denna, men tänk att ha ett skydd inuti slidan som ser till att krokar blir fasthakade i den penetrerande penisen, det skulle nog vara en riktigt bra hämnd från kvinnan och förmodligen inget som våldtäktsmannen tänkt sig!
Dock hoppas jag att den gör så förbaskat ont att våldtäktsmannen tvingas släppa fokus på kvinnan, vilket kan göra att hon hinner sätta sig i säkerhet. Den får ju inte bara göra lite ont för då riskerar man ju att han slår ihjäl henne istället, liksom av ren ilska.
Hatha yoga...
Jag gick på yoga för snart två år sedan och har verkligen saknat det. Jag har gjort några pass härhemma, men jag minns inte alla rörelser tillräckligt väl för att kunna göra hela proceduren avslappnat och fokuserat med andning och hela kittet. Men övning ger färdighet, säger de som vet! Jag tror dessutom att jag ska plocka fram min djupavslappnings-cd, den är sagolikt härlig att lyssna på!
När jag gick på yogakursen så fanns där en kvinna, ca 80+, som deltog. Herreminje, säger jag bara. När jag såg hur hon tog ut svängarna i alla rörelser.. där snackar vi inte ens gasell, vi snackar boaorm! ;o) Hon var så smidig och hade full kontroll över varenda muskel och led i sin kropp. Imponerande!
Magdalena Ribbing says...
Enligt Magdalena Ribbing så har kindkyssandet spritt sig som svårutrotat ogräs!! :o)
I Frankrike, kindkyssandets förlovade land, är det vanligt bland släkt och vänner att kyssa tre gånger. Först på höger kind, sedan vänster och därpå höger kind igen. De tre kyssarna var för Fadern, Sonen och Den helige Ande. En fjärde kyss är inte helt ovanlig, den som blir kindkysst ska få en helt egen kyss!!
I Sverige är det vanligen fullt tillräckligt med en kindkyss. För övrigt är det inte en smällkyss som ska tryckas på någons kind utan ett luftlätt och ljudlöst nuddande vid varandras kinder. Den som pussar alltför rejält på motpartens kind håller på med något helt annat än att hälsningskyssa och har missförstått hela idén ;o)
Hur gör ni? Kysser ni många kinder? :o)
Man bör ta det lugnt när man är ovan!!!
Sedan samlades alla i Black Box där aktieutdelningen skulle äga rum. Tänk, det fanns två stycken som jobbat på Volvo lastvagnar i 45 år! Fatta, att ha varit på samma ställe så länge; det är coolt!
Det var bordsplacering vid middagen och vi fick väldigt trevliga bordsgrannar. Det blev en kväll med mycket prat, sång och massor av skratt.
Menyn bestod av en Toast Skagen till förrätt, lammfilé till varmrätt och vanilj- och hjortonpannacotta till efterrätt. Öl eller vin(eller vatten för de som var smarta!! Hahaha) till maten, snaps till allsångerna och avec till kaffet(théet i mitt fall). Det var tyvärr en del som tog "gratis" som en anledning att hälla i sig de alkoholhaltiga dryckerna.
Det är trist och blir bara pinsamt. Själv tog jag bara pyttelite snaps och Baileys; jag höll mig till ölen. Det är ju inte så lyckat att blanda en massa sorter och speciellt inte när man så sällan dricker överhuvudtaget.
Efter middagen förflyttade vi oss till baren och dansgolvet. Och vi dansade.. och pratade.. och skrattade.. Klockan var långt över två när vi kom hem.
I morse vaknade jag av att det smakade "bäver" i munnen och huvudet bultade och kroppen kändes som om jag blivit stelopererad! ;o) Men efter att jag borstat tänderna, tagit en tablett och legat en stund med ispåsen bak i nacken så känner jag mig rätt ok. Det mest konstiga är dock att jag inte har ont i fötterna för det brukar jag alltid få efter såna här långa kvällar. Alltid något positivt! :o)
Tamiflu...
Här tycker jag Norge är riktiga föregångare som släppt läkemedelet fritt. Heja Norge!
EM, kan du smuggla över lite Tamiflu och skicka till mig??? ;o)
Kors i taket...
Tittar nu på skidtävlingen och Charlotte Kalla. Så fort hon tagit sig över mållinjen åker vi till Strömpilen. Maken ska handla och jag behöver nya nylonstrumpbyxor för att komplettera kvällens fest-outfit.
Jag sa: "Under tiden du handlar så hinner jag gå en sväng på loppisen i Sliperiet". Han tittade på mig och undrade med ett snett leende: "Tror du att du hittar strumpbyxor där??".
Men självklart, vintage är ju stekhett!! (Eller så går jag på H&M och köper ett par!)
Höstljus i Umeå...
Ikväll var det premiär för årets Höstljus. Ljusinstallationer av olika slag. Vi tog hunden med oss och den stackaren är helt slut nu. Tänk er, alla människor, bilar, ljud, ljus och framför allt, alla nya LUKTER!!! :o)
Men hon uppförde sig väl och vi gick där i duggregnet och fotade... och fotade... och fotade. Carro med sin digitala systemkamera och två olika objektiv och jag med min mobilkamera.. Det blir nog en klar skillnad i kvalitet, men ni får hålla tillgodo med mina bilder!
Som vanligt: Klicka på de små bilderna för att förstora dem..
Kärlekspar
Igloo, isberg?? Gjort av plastpåsar och skräp!
Belysta tygstycken.
Istället för eld så hade självlysande klot. Hade hellre velat filma än fota dem.
Glaslyktor gjorda av en massa barn. Tror att det var över 2000 stycken!
Det var jätteläckert!
Belysta träd!
Gratis är gott...
Jag hittade boken "Två nötcréme och en moviebox" av Filip & Fredrik. Satt och bläddrade i den och vi skrattade gott åt en massa saker däri. Hög igenkänningsfaktor.. för mig alltså.. inte för dottern, men hon tyckte att det var kul att höra hur jä*la töntiga vi var när vi växte upp!! Typ.. vaddå moviebox? Dessutom tog det två år innan modet från Stockholm(södern) kommit upp till Norrbotten! ;o) Snacka om att det annorlunda idag, med internethandeln..
Strax måste jag in och rota i min garderob. Maken och jag ska på aktieutdelningsfest(!) i morgon kväll! Han har jobbat 25 år inom Volvokoncernen och nu ska han(och en massa andra) premieras. Aktierna är dock inte i miljonklassen direkt!!! Hahaha..
Det blir fin middag på Norrlandsoperan! Hehe, gratis är gott!! ;o) Dock håller jag mina tummar för att det inte ska visa sig att middagunderhållningen blir opera! *ryser*
Ikväll blir det date med datorn, tror jag. Sedan har jag hyrt filmen "Änglar och demoner", men jag älskade boken så jag misstänker att jag kommer att bli besviken på filmen!! Som man oftast brukar bli...
Trevlig "bästa-dagen-i-veckan"- hälsning till er alla!
Fyra H...
Fyra H som hjälper en vän i sorg:
- Håll om! En värmande och stärkande kram lindrar smärta.
- Håll tyst! Låt den sörjande berätta om och om igen. Du behöver bara lyssna.
- Häll i! Mat är viktigt och något av det sista en sörjande tänker på.
- Håll ut! Sorg tar tid. Så stanna kvar och finns där för din vän.
Ta hand om varandra!
Människokontakt...
Éfter att E-L åkt hem så hann jag precis trycka igång datorn då telefonen ringde och jag hörde min brorsas röst i luren. Det var himla roligt att prata med honom; det var ett tag sedan faktiskt!
Så.. nu, en timme senare, kan jag då logga in på datorn! ;o)
Hej på er! Godnatt!
(mina besök hos er får vänta till i morgon)
Kontakten med yttervärlden...
I brist på internet kan man pyssla lite. Färdigställde mammas dagbok för 2010 och gjorde lite fler kort.
PS. Ni som känner mamma bör veta att denna ska hon få i julklapp.. Schhhhh! DS
Har limmat in bilder på vartannat blad i anteckningsboken. Det är både gamla bilder och foton tagna i år.
Korten har jag gjort av akvarellpapper, utsmyckningen är gjort av handgjort papper(dock ej av mig!) och vanliga knappar!
Daniel...
Jag blir oftast glad när jag läser hans blogg, han liksom piggar upp mitt liv! Ibland sitter jag och småler, ibland skrattar jag högt länge och väl. Ibland skriver han allvarliga inlägg som gör att jag blir sittande och funderar en stund. Han är en glad, empatifylld och omtänksam människa, som jag är glad att ha som bloggvän!
En ypperlig vision...
"Låt åldringarna från äldreboendena flytta in på fängelset. Där skulle de få tillsyn och omvårdnad hela dygnet. De skulle få åka på utflykter, få terapi och betalt för sitt hantverksarbete. De skulle serveras näringsrik kost, en kost som skulle kosta tio gånger mer än den mat våra barn får i skolan. De skulle ha tv på rummet, få lov att använda sexrum och framför allt så skulle allt vara gratis. Inget skulle dras från deras pension.
Flytta sålunda alla fångar från fängelset till äldreboenden. Där skulle persiennerna släppas ner och läggning ske klockan 16.00. Alla skulle proppas fulla med lugnande och sömntabletter. De skulle få bo två eller fyra personer i varje rum. De skulle ha dåligt med gemensamhetsutrymmen och skulle de vilja ha kaffe så skulle de få betala det med egna medel. Hyran för rummet skulle dras på deras blivande pension. Vid ev rymning skulle strafftiden fördubblas.
Detta kommer att bidra till att Sverige inom kort kommer att halvera antalet fångar. Varför?
Jo, vem vill göra något brottsligt och riskera en sådan behandling???"
"Om det så skulle kosta mig livet"...
En fruktansvärd berättelse om en religiös sekt, hennes blinda lojalitet mot centrets pastor, de smärtsamma befrielseprocesserna(utdrivning av demoner hos henne) och om den långa, svåra vägen tillbaka till det riktiga livet. Det krävdes 1,5 år på en psykiatrisk avdelning och otaliga självmordsförsök innan hon förstod att sekten hjärntvättat henne. *ryser*
I boken nämner hon en dikt av Margareta Ekström och som heter "Instruktion för skalbaggar".
Den är otroligt tänkvärd.
"För att man skall kunna flyga måste skalet klyvas
och den ömtåliga kroppen blottas.
För att man skall kunna flyga måste man gå högst upp på strået
också om det böjer sig och svindeln kommer.
För att man skall kunna flyga måste modet
vara något större än rädslan
och en gynnsam vind råda"
Dräpande respons...
Under många år jobbade min mamma som truckförare i Bolidens gruva, Aitik. Hon körde enorma truckar med däck som var drygt tre meter i diameter. I arbetslaget jobbade mestadels män och många av dem var yngre än henne. Jargonen var ofta rå, men hjärtlig!
En dag hade killarna fixat till en snopp i lera. Den hade de hängt upp på anslagstavlan nära damernas omklädningsrum. När mamma gick förbi den, på väg att byta om, så började alla karlarna tissla och tassla.
Vad skulle hon säga när hon såg snoppen?
Man kan säga så här.. De blev väldigt överraskade när mamma kommenterade snoppen på följande sätt:
"Hm, undra vem som stått modell för den här? För det var då inte mycket att komma med!".
Team Ola rocks...
Foto lånat från Glife
Carolinas alster...
Men nu har stolta modern lyckats få tag på några stycken, så här kommer nu några bilder tagna ur Carros synvinkel. Vissa är tagna med digitalkameran genom en gammal analog kamera! Coolt, tycker jag.
Egoism, nej tack!!!
När jag var i barn hade vi en gråhund som hette Kajsa. Hon och jag var som ler och långhalm. Jag fullständigt avgudade henne! Den dagen hon hon dog var jag helt otröstlig. Jag minns inte hur många år vi hängde ihop, men många var det. Och det är ju tack vare henne som jag lever idag!
Det jag har riktigt svårt för är egoistiska människor! Människor som sätter sitt egna mående över djurets! Som låter djuret lider under argumentet "men, det blir ju så jobbigt för mig att ta bort henne/honom"!!!
Skärpning! Klart det blir jobbigt. Många gånger blir ju husdjuret som en familjemedlem. Någon som man får sörja och sakna. Orkar man inte själv vara med när djuret ska somna in; be någon annan att vara din stand-in! Separationer hör till livet och i förhållandet människa och djur så är det du som har makten i din hand!! Använd den makten på ett sunt och bra sätt!!
Spikmattan, årets julklapp!!!
Jag har varit lite osynlig här på bloggen, men the real life har knackat på!!! Då är det bäst man öppnar!! ;o)
Idag kom jag bara hem och vände. Packade kassen med badkläder och i väg för simning med dottern i en dryg timme. Jag fick dessutom massage tidigare idag, så det är ett understatement att säga att jag är "lite mör" just nu! Men skönt mör!
På radion hörde jag dem prata om årets julklapp. Tydligen blev det spikmattan!! För mig känns det som ganska gamla nyheter, då jag använta spikmatta i över två år!
Men samtidigt är jag glad över spikmatteintresset. Den har verkligen lindrat min värk, fått igång min blodcirkulation och gjort att jag överlevt mellan mina massagebehandlingar. Forskarna får säga vad de vill, jag VET att den fungerar.. på mig! Det är ju liksom upp till var och en, om man gillar den eller inte!
För intresserade; gå in under kategorin Spikmatta på min blogg och läs mer!! :o)
Upptagen!!!
Amatören lekte lite i photoshop! :o)
Utvecklingssamtal och projektstart...
Halv elva ska jag vara på Midgårdsskolan för ett utvecklingssamtal med Johanna. Och i eftermiddag har jag "möte" med grannen. Vi ska starta upp ett projekt, som än så länge är lite hemligt! Men det ska bli skitskoj. Jag lär återkomma om det så fort hemligstämpeln tas bort!! ;o)
Jag både roas och lär mig massor utav era kommentarer, genom att få läsa om just era erfarenheter. Det är ju det som är vitsen med att blogga, tycker jag. Att jag dessutom fått s a s "privat" kontakt med många av er gör ju inte saken sämre!
Tack för att ni finns!
Etikettskolan...
Att hålla ett tal!!!
En minut tar ett mycket kort tal
Tre minuter tar ett lagom långt tal.
Fem minuter tar ett långt tal.
Sju minuter tar ett mycket långt tal.
Nio minuter tar ett för långt tal.
Att börja ett tal med att säga: "Jag är ingen talare..." gör att åhörarna genast suckar och ägnar sig åt något annat än att lyssna!
Istället kan man göra som den tunisisk-franska politikern, författaren och advokaten Gisèle Halimi gjorde 1977 när hon inte lyckades få åhörarna att sluta prata med varandra. Hon sa plötsligt: "Jag är femtio år..." och hela salen tystnade.. Nu kanske inte det skulle funka så bra i 2000-talets Sverige, det är inte lika mycket hyschhysch kring en dams ålder numera! ;o)
En fallgrop som många talare fallit är i är när de använt ordet faktiskt:
"Tack för den härliga middagen, den var faktiskt väldigt god". Det uttrycker en förvåning över att maten var så pass ätbar! ;o) Det mer passande ordet hade varit verkligen.
Etikettboken - hyfs, umgängeskonst och ytlig bildning...
När man man halsa öl direkt ur flaskan?
Aldrig - om det inte är panik!
Många tror att det är kul och käckt att halsa överallt - men halsandet är en nödåtgärd när glas saknas. Den som är på en bar, en krog, en ordnad fest och halsar istället för att hälla upp i tillgängliga glas beter sig slafsigt. En flaska/butelj är inte alltid den törstiges privatsak, det ska finnas möjlighet för andra att få del av innehållet. Halsandet är främst till för comboys i arbete, i lokaler för fysisk träning samt för hölass.
Att sitta på en restaurang och halsa, det gör väl ingen.. eller?! Men ska man på en pub så kan det ju klassas som en nödåtgärd att dricka direkt ur flaskan. För gör man det och dessutom håller tummen för hålet när man inte dricker, då kan ingen peta ner ett litet obehagligt "våldtäktspiller" i flaskan!
Vad tycker ni?
Om man förstår att en kollega läst i smyg på ens datorskärm, kan man säga till då?
Skriv på skärmen en skämtsam spydighet om nyfikna snokare och se till att kollegan får syn på det!
Jag skriver sällan något på jobbets dator som kollegorna kan tycka är spännande. Men ändå sitter jag här och försöker formulera en riktigt dräpande spydighet, bara för att! ;o)
Har ni egna erfarenheter av detta eller har ni rent av några roliga spydigheter att bjuda på?? ;o)
"Innan du fanns"...
Det har äntligen lyckats!! Det finns ett pyre därinne, på tillväxt liksom.. Däremot har blivande mamman inte mått speciellt bra. Eller rättare sagt, hon har mått urkasst! Att säga att hon "mått illa" är ett grovt understatement och det sista inlägget handlar om att Akademiska sjukhuset nu ordnat en säng och en droppställning till henne. Det inlägget är skrivet den 5 november..
Nu börjar jag fundera på hur läget är egentligen. Sjukhusen brukar ju inte behålla patienterna längre än nödvändigt och till helgen brukar de ju bli utsparkade.. Därför blir man liksom lite orolig... faktiskt! :o(
UPDATE:
Läste precis Monas Universum och hon hade en hälsning från Linda "Innan du fanns".. Hon har kräkts sönder sin mage.. Hon får inte äta eller dricka och det antar jag betyder dropp ett tag till. Skönt att få ett livstecken i allafall!
Fars Dag...
Tänker på Dig, Pappa!!
Inte bara idag
utan alla dagar
Saknar Dig!
Akvarellfärg och böcker...
Åkte iväg en sväng på loppis.. same procedure as every Sunday!! Fyndade sju fina böcker och en ask med 12 tuber akvarellfärg.
Det sista var ett riktigt kap och jag ser fram emot att sitta och experimentera lite. I september, på Personalens dagar, fick jag ju möjlighet att prova på akvarellfärg på tub. Det var ju skitkul! Så vi får väl se om jag lägger upp några alster här!
BTW.. "Här verkar det inte finnas någon större rädsla för The svineflu", tänkte jag, när jag gick där på Umåker och trängdes med folk! Eller så var alla utom jag redan vaccinerade! ;o)
På tal om vaccinet.. Precis när jag bestämt mig för att vi nog ska vaccinera oss, då får man i AB läsa om en liten pojke som slutade andas efter att ha fått sprutan! *suck*
"Vem ska man tro på, tro på, tro på???"
Rasism...
Är du emot rasism? Kopiera denna bilden och lägg ut den på
din blogg. Be också dina läsare lägga ut bilden på sina bloggar.
På det här sättet sprider vi budskapet vidare!
Körslaget...
Så.. baserat på att jag alltså bara sett ett enda avsnitt av denna kamp så tycker jag att rätt körer är i final. Jag tycker dessutom att det är lite coolt att en av dem är en ren manskör! :o)
Amning...
Jag hade ju haft en djävulsk graviditet och led av ALLT som fanns på listan av graviditetssymtom. Eller nej, inte foglossning.. jag blev så stor så fort att fogarna förmodligen inte fattade vad som hände! Däremot fick jag någon form av "fogihopsättningssmärta" efter förlossningen! ;o) Jag hade dessutom ett högt undertryck som gjorde att jag fick en fruktansvärd klåda. Jag kunde sitta i flera timmar, mitt i natten, och klia min handflata.. eller magen.. eller vaden.. *ryser*
Flickorna vägde nästan 3200 g och 3300 g när de föddes i vecka 38! De tog upp stor plats i lilla mig, 156 cm över havet! Såg ut som en sumobrottare! ;o)
Jag var ju både psykiskt och fysiskt dränerad efter förlossningen så efter två veckor av amning orkade jag inte längre. Jag kände mig som en "tankbil" och bara grät. Så fort vi började med ersättning så kunde jag och pappan dela på ansvaret. Mata, rapa och mysa med varsitt barn.
Det pratas om vikten av att amma. Ja, jag önskar att jag hade haft mer ork till det.. kanske hade det funkat bättre om jag bara fått ett barn.. vem vet. Jag tror att det är bra att amma så länge man orkar, vill och kan. Mina flickor verkar inte ha tagit skada av utebliven amning. De har utvecklats enligt alla kurvor och är numera två smarta och helt underbara tjejer!!
Men tjat på amning får inte gå till överdrift. Ett exempel på att det inte får vara "amning till vilket pris som helst" gäller en tjej ur min föräldragrupp. Jag stötte på henne en gång på BVC när tjejerna mina skulle vägas och mätas.
Jag fick en chock när jag såg henne. Hon såg helt förstörd ut. Hon berättade att hennes bröstvårtor både blödde och varade, men på BVC sa de att hon skulle fortsätta amma. I flera månader hade hon ammat och lidit. Förstår ni hur ont det gjorde att amma barnet??? Hon grät varje gång bebisen vaknade, för då visste hon att "nu börjar helvetet igen, nu ska ungen ha mat!" (Hon älskade verkligen sitt barn, men bebis=fruktansvärd smärta! Inte myspys direkt, inte upplagt för "bonding"!)
Jag tittade på hennes tårfyllda ögon och sa: "Lägg ner nu, för f-n! Köp hem ersättning och skit i vad BVC-tanterna säger. Det måste ju vara bättre med en glad mamma och en mätt bebis än en slutkörd mamma och en unge som får i sig blod och var blandat med bröstmjölk!"
Vi träffades igen någon vecka senare och då var det en helt annan människa jag mötte. En glad mamma med en lika glad bebis i vagnen. Hon tackade för att jag fått henne att börja med tillägg, att jag gav henne kraft att faktiskt känna efter vad som egentligen var bäst, både för henne och hennes älskade unge. Det kändes gôtt! :o)
Glashyttan...
De har verkligen fina glassaker till försäljning. Som vanligt, klicka på bilderna så blir de större!
Maken gjorde en beställning på en "bautasten"(dock ej lika stor som den Obelix brukade släpa på!!) stående på en träsockel och ljuset kommer in i glaset underifrån. Det blev en egen variant av motivet i glaset och hur den ser ut får ni se på bild först om några veckor! ;o)
Glödheta är verkligen värt ett besök!!
Så här såg naturen ut i morse!
Snön ligger vit på backen...
Nåja, det är ju "same procedure as every year", så man får väl göra det bästa av det. Ljusare blir det ju i allafall med lite snö. Se, nu försökte jag vara lite positiv! ;o)
Strax ska jag och maken ta Bessie på promenad. Vi passar på att besöka Glödheta(glashytta) för att kolla deras utbud. Maken fick ju ett presentkort där från Volvo när han fyllde 50 år. Kanske kan vi hitta något läckert att ta hem. Gratis är ju gott!! ;o)
Peter Wahlbeck...
Tittar på Skavlan och en av gästerna är Peter Wahlbeck. Jag vet inte varför, men jag liksom ryser när jag ser och hör honom.. Rysningarna är inte av välbehag..
Mitt paradis...
Foto: AEU
Att tappa bort sin mobil...
Igår var det en person på jobbet (jag nämner inga namn!!) som skulle sluta för dagen. Dock var hennes mobil spårlöst försvunnen. Hon kom på den klipska idén att ringa upp sin telefon. Sagt och gjort, hon slog numret och hörde mobilsignalen ljuda i rummet. Men var hade den gömt sig? Hon hörde ju att den fanns i närheten. Hon muddrade sina fickor, gick grundligt igenom väskan och kollade alla bord och på hyllor. Men nej, ingenstans fanns mobilen att finna!
Hon hade dock bråttom så hon lämnade arbetet i trygg förvissning om att mobilen i allafall fanns någonstans på kontoret och inte var borttappad på stan.
När hon återkom i morse så gjorde hon ett nytt försök att hitta mobilen genom att ringa till den. Hon tyckte att ljudet kom från den pärmfyllda bokhyllan. Hon lyssnade och drog ut en av pärmarna, för där hördes signalen som högst. Gissa om hon blev förvånad över att hitta sin mobil mellan alla papper inne i pärmen! ;o)
Tydligen hade hon använt mobilen som en tyngd för att hålla ner pappren och sedan hade hon bara slagit ihop pärmen och tryckt in den i bokhyllan! Hon hade en väldig tur att mobilen inte var inställd på "ljudlös". Då hade det nog dröjt ganska länge innan hon hittat den; hon hade förmodligen hunnit skaffa en ny mobil innan dess. :o)
Kvällen...
Johanna pushade på mig lite här ikväll, vilket gjorde att vi hamnade på badhuset och simmade några längder.
Tack söta dottern för det!!! :o)
Senaste timmen tillbringades framför tv:n och Grey´s Anatomy. Och nu är det dags för sängen.. God natt!
Bloglovin...
Så här ska det naturligtvis inte vara.. Den lilla Bloglovinskylten hamnade längst ner, under alla mina länkar!! Men dottern ska hjälpa mig att få den på ett lite synligare ställe..
Sedan blev jag häpen över att jag faktiskt hade tio prenumeranter, utan att jag haft någon "knapp" att trycka på! Coolt, tycker jag!! Ok, för er eller Blondinbella(med sina 20 000) kanske inte tio anhängare verkar speciellt mycket, men för mig är det jätteroligt.
Mitt leendet går från öra till öra samtidigt som pannan nyfiket rynkas.. hmmm, vilka är dessa tio??!! :o)
Från dystergök...
Jag satt där i bilen, på väg till Jysk. Irriterades över att det blev stopp preeeecis när jag kom fram till rödljuset. Som om det skulle pågå någon sammansvärjning mot just mig idag!!! ;o) Ilska är ju ofta ett symtom på en annan känsla; i mitt fall den där oron jag beskrev tidigare.. :o)
Nåväl, framme vid Jysk så ställde jag mig utanför bilen för att röka. Då kommer det ett äldre par körandes och naturligtvis väljer de att parkera precis bredvid mig, fastän det fanns hur jä*la många platser som helst att välja på. (Återigen "sammansvärjningstanken"!!). Jag muttrade några väl valda ord för mig själv.
Så steg paret ur bilen och gubben lämnade över något till gumman som fick världens stöt. Jag både hörde "smällen" och såg gnistorna på deras fingrar.
Då kunde jag inte hålla fast i min surhet utan sa: "Så härligt att ni har gnistan kvar mellan er!". Jag kan säga er att jag "gjorde deras dag"!! De skrattade, såg på varandra och gubben sa: "Ja, så är det nog allt!".
Det var liksom ingen idé att försöka hitta tillbaka till den där dåliga känslan(och varför skulle jag ens försöka?) utan jag gick in på Jysk med ett leende på läpparna och hittade vad jag sökte utan att behöva fråga någon.
Det var bra!
Mitt inre monster dyker upp...
Jag har dock ett "Orosmonster" i min mage. Idag verkar det ha hopats saker att oroas över.
Oro över hur en närstående mår. Är det bara "down" idag eller?
Oro över den där jä*la influensasprutan. Ta den eller ej?
Oro över en ekonomisk fråga stressar mig.
Oro över att jag inte lyckats få en läkartid för intygsskrivning.
Oron liksom genomsyrar mig idag. *suck*
Nä, lika bra att åka till Jysk och eventuellt byta ut oron mot ilska istället! Har en tendens att bli förbannad varje gång jag handlat där. Aldrig får man tag på någon personal som kan hjälpa en eller så blir det fel vid beställningen av en specifik vara.. Nu ska jag i och för sig bara köpa kuddar till dottern, så jag borde väl klara mig utan att bli uppretad! ;o)
Nu tänker ni: "Varför åker hon dit då, om hon blir så sur?". Jo, har man 30 mil till närmaste IKEA så är det Jysk man har att tillgå, vars varor håller sig till en någorlunda vettig prisklass. Tyvärr!
Don´t mess with me today!! ;o)
Andrzej Olkiewicz...
"Kan man bli lycklig i ett nytt land? Att flytta utomlands innebär en dramatisk förändring. Plötsligt blir allt så annorlunda. Det gäller både de som har tvingats att fly och den som flyttat frivilligt".
Andrzej flydde från Polen när han var 19 år gammal och han har bott(varit invandrare) i många länder. Till sist bosatte han sig i Sverige och här har han levt i över 40 år.
Han pratade mycket om att söka efter likheter istället för att fokusera på olikheterna bland oss. Att man måste sluta jämföra hela tiden. T ex att jämföra det nya landet med det "gamla", speciellt om det nya landet hela tiden kommer till korta. Att det var bättre "hemma" än här. För vad har man då att sträva mot? Något sämre? Det bäddar inte direkt för goda relationer och en bra anpassning till samhället.
Att man till slut måste bestämma sig för att "nu är det här jag bor och då ska jag göra det bästa av det"! Det gäller inte bara en flytt till ett annat land. Alla som flyttat från en stad till en annan vet vilka svårigheter man kan hamna i. Att vara en ensam främling. Att anpassa sig till det nya. Att rota sig. Att skaffa sig nya vänner.
I grunden strävar vi alla efter att vara lyckliga.
Det är viktigt att, som invandrare, vara öppen för det nya landet. Men det gäller naturligtvis även de infödda i det land som invandraren kommit till. Bägge parter måste "öppna sin dörr", vara nyfikna, för att relationen ska fungera! Det är viktigt att lära sig språket, att skaffa sig ett arbete, lära sig seder & bruk och lära sig att förstå vilka "koder" som gäller.
I hans bok "Konsten att vara invandrare" avslutar han med följande punkter:
- Acceptera att du bor i ett främmande land
- Känn dig inte underlägsen värdfolket och skäms inte
- Känn dig inte överlägsen värdfolket och skryt inte
- Se dig som en jämlike och betrakta alla som jämlika oavsett ursprung, nationalitet, etnisk tillhörighet och religion
- Underkastelse och högfärd är två sidor av samma mynt! Gör dig av med båda! Det är lättare att leva då.
- Acceptera att det finns vissa saker i det nya landet som du inte har det minsta inflytande över: de inföddas närvaro, språket, historia, traditioner, kultur, geografi och klimat. Det är meningslöst att klaga på sådant du ändå inte kan förändra.
- Efter att du bott ett antal år i det nya landet är det dags att sluta förvånas över att värdfolket är annorlunda - du är också annorlunda.
- Sluta att klassificera allt som är annorlunda i termer av bättre/sämre.
- Om någon handlar orätt mot dig - klandra individen som gjorde det, inte hela gruppen!
- När du inte lyckas uppnå något du strävat efter - övertolka inte, skyll inte på ditt utlänningsskap. Allt är inte diskriminering!
- Om du drabbas av diskriminering: Odla aldrig "jag är ett offer"-känslan! Det leder bara till uppgivenhet och passivitet.
- Acceptera inte att infödda är medlidsamma eller betraktar dig som ett offer bara för att du är utlänning.
- Att du är annorlunda kan vara en tillgång. Låt dig inte begränsas av det och låt det inte vara en ursäkt för att inte ta dig fram.
- Gå inte i fällan att vara exotisk. Det avskiljer dig från gemenskapen och understryker ditt främlingsskap.
- Du behöver inte vara duktigare och kunnigare än de infödda. Det räcker om du är duktig och kunnig!
- Se dig som en del av samhället.
Snigelpost...
Det handskrivna brevet innehöll tre(!) A4-sidor av tjockt, grått papper. Och avsändaren hade minsann skrivit på bägge sidorna! :o)
Det är fånigt, men jag blev så glad för det här brevet. Dels för att det var ett "riktigt" brev, dels för att det var från en vän som jag inte pratat med på länge.. alltför länge!
Så kära vänner här i cyberspace. Nu ska kvällen ägnas åt brevskrivning av det mer ålderdomliga slaget, för min vän förtjänar ett "riktigt" brev tillbaka! Skrivet på fint brevpapper.
Skitväder...
Dagbok och bokmärken...
Jag köpte en enkel vit anteckningsbok på Lagerhaus. Laminerade ett fint naturfotografi, gjorde hål i pärmen och band fast fotot med silvertråd.
Egna naturfotografier + lamineringsmaskin = bokmärken = roligt pyssel!
Det är roligt att beskära sina foton. Plötsligt kan bilden se helt annorlunda ut!!
"Lyckan, kärleken och meningen med livet"...
Den handlar om en kvinna på drygt trettio. Hon har en man, ett fint hus, ett framgångsrikt arbete. Hon och maken försöker dessutom skaffa barn. Men.. hon är inte lycklig! En slitsam skilsmässa, en depression och en turbulent kärleksaffär senare bestämmer hon sig för att ta reda på vad hon egentligen vill i livet.
Hon beger sig ut på en lång resa. Först till Italien, där hon lär sig konsten att njuta(spec av mat). Sedan reser hon till Indien där hon via meditation lär sig nå sinnesro. Slutligen tar hon sig till Indonesien för att hitta balans och kärlek. En resa i att ta ansvar för sitt eget välmående.
Nu är det kanske inte alla som har möjligheten att sticka iväg ett år för att "hitta sig själv". Men jag tror att vi alla kan lära oss av hennes erfarenheter och använda oss av dem, även om vi stannar kvar i Sverige!