Här är vi upptagna av att fixa nyårskäket(maken) och "det andra" som måste göras innan gästerna kommer(jag)!!! :o)

Men jag vill in här snabbt för att önska er alla:

Gott Nytt År!! Vi "ses" 2011!!

Jag fick Morgan Allings "Kriget är slut" i julklapp. I söndags kväll lade jag mig vid 21-tiden och började läsa. Tio minuter över midnatt fick jag tvinga mig själv att lägga bort boken på nattduksbordet. Med ca 40 sidor olästa!!! Skulle ju upp tidigt för att jobba. Det tog dock rätt länge att komma till ro eftersom tankarna snurrade i huvudet. Vilken uppväxt han haft och det är ju fantastiskt att han lyckats bli den positiva, sprudlande person han verkar vara idag. "Tankens kraft" går som en röd tråd genom hela biografin. De resterande sidorna lästes förståss ut kvällen efter.

Det här är definitivt en bok som hamnar på min lista av böcker som "satt sig i hjärtat"! Rekommenderas varmt!



Idag är jag ledig efter att ha jobbat tre dagar i sträck. Det har varit rätt skönt att jobba och trots att jag haft möjlighet att sluta redan kl 12 på dagarna så har jag kommit mig därifrån först vid 15-16-tiden. Jag har fått göra bort en massa saker som jag inte hunnit med under hösten. Det är skönt att kunna börja 2011 med att alla mappar är helt tomma, liksom.

Igår hade vi också celebert besök på jobbet. Annsofhie, en kollega som slutat hos oss för många år sedan, kom förbi och hälsade på. Det var så himla kul att få träffa henne. Hon är en person som jag fortfarande saknar på jobbet.

Det här året har verkligen bjudit på både nya bekantskaper och "nygamla" sådana. Träffat bloggvänner, barndomskompisar och kusiner. Härligt!!

Nu väntar nyår och även där handlar det om nya bekantskaper som kommer hit för att fira in 2011 med oss. Det ser jag fram emot!

Under åren 1988-91 bodde jag och maken(som vid den tiden inte var någon make utan sambo!) i Holmsund, ett samhälle utanför Umeå. Från just Holmsund avgick färjorna till Vasa, Finland. På den tiden kunde man också handla taxfree!

Det fanns paketresor att köpa; resa t o r med färjan, hotellboende och inträde till hotellets nattklubb. Och inte var det dyrt heller. Oj, så många roliga partajresor vi gjort!! Dessutom var färjorna jättestora och toppenfina.

En parentes här. Flera gånger åkte vi med m/s Wasa King, sedermera m/s Estonia. Kändes väldigt olustigt att tänka på det efter att den katastrofala olyckan skett *ryser*

Det tog ca fyra timmar att ta sig över till Vasa och följdaktligen lika många timmar tillbaka. Men.. ibland kändes det som om timmarna var de dubbla på hemresan.. av olika anledningar! ;o) En hemresa hade jag dessutom slarvat med inpackningen av min parfym Venice. Det gjorde att innehållet i min bag blev helt genomparfymerad. Det fanns inga lediga skåp att låsa in väskan i, vilket resulterade i att jag var tvungen att hålla mig utomhus hela vägen hem. Fyra timmar ute på däck. Hade ju kunnat vara helt okej om solens strålar värmt mig, men istället var det snålblåst och helmulet. Collegetröjan, som jag kunnat ta på mig för att få lite värme, var indränkt med parfym. Inte speciellt mysigt, med andra ord. Och ni förstår säkert att jag mår fruktansvärt illa bara jag tänker på doften av Venice! ;o)

Sedan kom EG. Ja, så hette det först.. innan det blev EU! Möjligheten att köpa varor på taxfree togs bort år 2000. Det var nog nådastöten för weekendresorna, tyvärr.. Linjen är nedläggningshotad och det är en liten passagerarbåt, Ida1, som numera trafikerar sträckan Umeå- Vasa.

Bilden har absolut ingenting med inlägget att göra. Bessie har aldrig åkt färja! ;o)

Ni minns alla kläder som jag köpte när jag var uppe i Gällivare? Mamma betalade ju det som översteg tvåtusen, som en julklapp till mig! Tack så jättemycket!! Så det var ju verkligen som att gå omkring där och ha ett "guldkort"!! ;o)

En stor del av den klädhögen lämnade jag in för tryckning på jobbet. Allt är inlämnat, men sedan kom julen och ledigheter liksom emellan. Åh, jag vill ha mina kläder nu! Det kommer att bli som en extra julafton när jag väl får dem!

Idag är det date med tvättstugan som gäller. Rätt skönt faktiskt. Då har jag en anledning att inte bege mig ner på stan med alla andra mellandagsrea-shoppare! Som sagt, jag behöver ju inga kläder direkt!! :o) Men tjejerna har dragit ner dit för att "slåss" med alla andra!

Nästa vecka är det jobb i dagarna tre. Men vi har öppet endast mellan 8 och 12 så jag kan vara ledig på eftermiddagarna om jag vill. Ibland är det dock skönt att stanna kvar och få bortgjort en del som inte prioriterats tidigare. Det är bl a dags att fixa tomma pärmar för 2011.

Igår pysslade jag lite. Jag använde decoupage-lim för att sätta fast fjärilar på ljus och sedan gjorde jag "bollar" med hjälp av ballonger, tapetklister och snören. Det är många som gör lampor på det här sättet. Men de jag gjort nu blir nog bara en dekoration. Kletigt och kul är väl två ledord vad gäller det sistnämnda pysslet! :o)





Idag sänder jag en tanke till alla som ska vända hemåt. Må vädret och väglaget vara på er sida. Må alla trafikanter ta det lugnt och fint därute på vägarna. Bättre att komma hem lite senare än att inte komma hem alls! Tänk på det, snälla ni!

... men jag ska inte sticka under stol med att det är kul att få julklappar! :o)

En söt tändsticksask + värmeljus + ljuskoppar och en festlig inbjudan av Agge & Co.


Av vännen Kristina den vackraste ängeln man kan tänka sig. Och en text som värmde mitt hjärta!


"Jag önskar dig inte rikedom, inte heller ärans glans.
Utan vart du än går ska ett trött hjärta glädjas åt ditt leende
eller ett skuggliv känna solsken för en stund.
Så ska ditt liv bli ett spår av ljus, såsom änglars fotspår passerar genom natten"

En väldigt efterlängtad CD av finaste Carolina <3


En söt vovve med presentkort, en digital fotoram och Morgan Allings "Kriget är över" av maken.



Av finaste Johanna en "småkompis" att klämma på("bra om man vill sluta röka") samt en "gammaldags" anteckningsbok med några egenhändigt skrivna rader i. Rader som gjorde mig både rörd och glad! <3




Julklappen från jobbet innehöll fyra muggar och en karaff från Design House, Stockholm


Känner mig fantastiskt välsignad som är omgiven av min familj och given presenter som är så klart uttänkta till just mig.

Tack min fina familj och fina vänner för allt och för att Ni finns!!!

Många "sista ögonblick" kom fram när vi besökte Stadskyrkan nyss. När psalmen "Härlig är jorden" sjungs så kommer alltid tårarna. Dels för att den är så vacker, dels för att det påminner mig om de riktigt definitiva "sista ögonblicken", begravningarna. Fina ögonblick, men sorgliga...

Men idag är det julafton och jag ska bortse från de sorgliga minnena och istället plocka fram alla de glada minnen som finns kring de som numera bor i himlen. Jag tror att de vakar över oss och vill att vi ska vara glada idag.. och alla dagar!

Planen idag är:
- Se Pippi på rymmen. Den äger!! När barnen var små så kunde jag nog alla repliker i de där Pippi-filmerna. De gick om och om igen på videon! :o)
- Se om jag kan vara behjälplig i köket.. eller om jag bara är i vägen! ;o) Det är liksom makens domäner.
- Kalle Ankas jul kl 15.00
- MAAAAAT!
- Promenad med Bessie. Det brukar vara rätt mysigt. Vi brukar vara rätt ensamma ute vid den tiden!!! Eller, det vet jag ju inte egentligen eftersom det är vår första jul på Haga. Vi får väl se hur det blir.
- Karl-Bertils Julafton med ett tankeväckande budskap. De allra flesta av oss har mat och ett varmt hem. Det är inte alla förunnat och jag undrar hur de hemlösa ska klara sig i den här kylan.
- Julklappsöppning. Jag tycker mig se en hel del paket adresserade till mig! :o)
- Ghostbusters. En kultfilm. Kul att tjejerna också är intresserade av att se den.
- Förmodligen ytterligare någon film. Och lite dator. Och något telefonsamtal kanske.

Ha en riktigt fin julafton nu!!!

Många saker kan få mig att må bättre. Här är ett urval:

En stund på spikmattan eller hos massören.
En bra värktablett eller en varm dusch.
En välgörande promenad eller någon kilometer på roddmaskinen.
En varm kopp thé eller en varm och skön kram av någon jag tycker om!
När jag får uppskattning för det jag åstadkommit, både på jobbet och hemma.
När jag umgås med familj och vänner.
När någon anstränger sig för att glädja mig eller säger något fint till mig.

Och det som verkligen kan få mig att må bättre är:
Att få skratta! Högt och länge. Det är oslagbart.

*********

Idag har jag varit ledig. Vaknade med ett ryck halv elva!! Jösses! Det kändes som om halva dagen gått till spillo.. Men å andra sidan, tre heldagar på raken på jobbet gjorde nog sitt till.

Cyklade, i 24-gradig kyla, in på stan och fixade de sista klapparna. Köpte också en ny stektermometer. En sådan som kan visa grader över hundra. Jag och Carro fixade sedan knäck medan Johanna bakade pepparkakor. Nu är skinkan satt på kokning och det lär bli uppesittarkväll = första skinkmackan blir kanske vid halv två i natt! ;o)

I morgon ska jag och tjejerna följa med Agge och hennes dotter Clara till Stadskyrkan. Där är då en "levande julkrubba" och det ska bli intressant. Allihopa väntar vi på att se en livs levande kamel där. Det hör ju till en julkrubba. Så jag tycker inte att det är orealistiskt att förvänta sig det. Eller?! ;o)

Jag vill passa på att önska er alla en riktigt GOD JUL!! Ät lagom med julmat, få frisk luft genom att promenera mellan alla matsittningar och försök få till en och annan skrattattack! Kram!

Känner inte för att bli upprörd ikväll så jag säger "pass" på den här luckan. Hoppas det är okey?!

Jag känner att jag måste komplettera inlägget från igår med ett exempel på rikligt tårflöde, men av vitt skilda anledningar. En gång i veckan, minst, rensade vi tårkanalerna! ;o)

Jag bodde hos min kära moster och hennes familj när jag gick på gymnasiet i Malmberget. Det var två fantastiska år och jag stormtrivdes. Varje torsdag kl 18.00 gick programmet "Gymping" med Susanne Lanefeldt. Vi skrattade så tårarna rann åt hennes "kniiiip", "jobba på", "det är braaaaaa".

Efter det programmet startade "Lilla huset på prärien". Det gick inte ett enda avsnitt utan att tårarna flödade. Antingen var det jättesorgligt, rörande eller otroligt lyckligt!! :o)

När jag hör en sång som berör, t ex "Du måste finnas" med Helen Sjöholm. Eller vissa psalmer, som t ex "Jag lyfter ögat mot himmelen".

När jag tittar på program där djur far illa. För många år sedan sändes ett program om klubbning av sälungar på Island. Det var fruktansvärt att se och det sitter kvar i mig än.

När någon håller ett rörande tal t ex på ett bröllop. Eller en begravning. När något är så vackert att det gör ont.

När jag ser lättnaden och lyckan i "husägarnas" ögon efter att Extreme Makeover Home Edition-teamet varit där och fixat rucklet de bott i tidigare.

När jag ser dokumentärfilmer eller läser i tidningar om barn som har det svårt. Det gör ont i hjärtat. Önskar att jag kunde ta alla i min famn!

Men jag kan också gråta när jag blir riktigt, riktigt frustrerad eller när jag skrattar hysteriskt åt något kul! :o)

Fick en rolig kommentar från min moster angående gårdagens inlägg om bl a vandringen i Muddus nationalpark.

"Du glömde skriva att du trillade i en myrstack när vi gick till Muddus :-))) Jag tror att jag har kvar negativ från den tiden, får leta vid tillfälle."

Hm, man verkar ju helt klart kunna förtränga obehagliga saker i barndomen!!! ;o) Men undra om rädslor kan hoppa över en generation för det är Carro och inte jag som avskyr myror!! :o)

Så var det dagen lucka, dagens fundering m a o!

Jag hyser inga större ambitioner att klättra på "karriärstegen". Självklart har jag ambitionen att kontinuerligt utvecklas i mitt arbete och för detta få en bra lön, men pengar är faktiskt inte det viktigaste för mig. Jag skulle inte kunna tänka mig att ta ett arbete som jag avskyr bara för att det gav mig en riktigt hög lön. Nej, nej. Det som hamnar överst på min lista är att trivas med mina arbetskamrater och att uppskatta mina arbetsuppgifter. Vilket jag gör. Utan tvekan. Min arbetsplats är den bästa! :o)

Jag tycker att det är svårt att beskriva mina ambitioner. Kanske blir det: Att sluta röka. Att åka på volontärresa. Att träna tre gånger i veckan. Att lära mig ett nytt språk. Att skriva en bok.

Vissa saker kanske blandas ihop med drömmar. Jag vet inte.

Jag har ju berättat en hel del barndomsminnen redan. Men något som jag minns som väldigt roligt och positivt var alla "utflykter" som vår familj gjorde med mina mostrar och deras familjer. Vi barn var relativt jämnåriga och hade fantastiskt roligt ihop.

Det var bl a fisketurer, bärplockarturer och badturer. Vi ungar byggde kojor, balanserade på nedfallna träd och lekte massor av olika lekar. En vandringstur minns jag speciellt väl. Då gick vi på lederna i Muddus nationalpark. Det var sommar och det var härligt soligt väder. Särskilt minns jag Muddusfallet, som jag tyckte var jättemäktigt och jag önskar att jag skulle haft ett fotografi på det. Jag måste kolla med mostrarna om de kan hitta några negativ från den här tiden. Skulle vilja scanna in dem i datorn.

Den gamla plastgranen blev för stor för lägenheten, så vi fick införskaffa en ny, modell mindre. Här har den pyntats och klapparna ligger därunder.


Maken fick en julklapp från Volvo och inte kunde han låta bli att öppna den. Två stora badlakan, två mindre handdukar och en olivtvål. En fin present, eller hur?!


Min julklapp från jobbet ligger under granen, oöppnad. Man får ju inte vara dum heller! En klapp extra att öppna på julafton. Alla räknas när man som vuxen inte alls får lika många klappar som barnen! ;o)

I Hagaparken har de satt upp en kälke som går runt, runt.. En kul grej, faktiskt!


Här har det vräkt ner fluffig snö i flera dagar. Det är rätt mysigt, tycker jag. Framför allt när man inte behöver vara ute och köra bil. Snörök är definitivt inte att leka med! Så ta det lugnt i trafiken!

Det är många människor som jag saknar, på olika sätt. De som inte finns i livet längre, som bl a min pappa, mormor och morfar. Och de som bor för långt norrut, som min mamma, mina bröder med familjer och övrig släkt. Även makens familj finns för långt bort, men åt andra hållet.

Jag har i många år tyckt att det varit skönt att fira jul hemma, men på sistone så har jag känt att det hade skulle vara mysigt att fira med nära och kära. Samtidigt är det skönt att slippa packa bilen och ge sig ut på vägarna. Få se hur vi gör nästa år.

Vet inte om det är ovanstående som gör att jag saknar julstämning i år. Omgivningarna utanför har verkligen gjort sitt för att känslan ska infinna sig. Det snöar fluffsnö och det är vitt så långt ögat når. Här har det städats idag och snart är det dags för julgranspyntning. Det, i kombination med julmusik, kanske kan få igång julkänslan *håller tummarna*

Igår blev det inte mycket skrivet om lucka 17, men nu sitter jag och minns en julafton. Jag var kring 11-12 år och i julklapp fick jag tre "skraptavlor". Det var ett mönster(stads- och parkmotiv) i grått tryckt på den helsvarta ytan. När man skrapade(med en speciell grej) längs det gråa mönstret försvann det och silver framträdde istället. Oj, så roligt det var och jäklar så snygga de blev.. när jag var färdig med dem på Annandagen! Jag tror faktiskt att de finns kvar i någon "spara"-låda längst in i förrådet! :o)

Vad gör du för att få julstämning?

Vaknade halv fyra i natt av jordens huvud- och magvärk. Det senare är den månatliga skiten! Huvudvärk beror på att graderna utomhus steg lite väl mycket, från -22 till -1!! Jag fullständigt hatar lågtryck och jag avskyr när det går så här fort. Tror att det är det förändrade lufttrycket som påverkar mig. Fönstren är täckta med äcklig blötsnö. Usch!!!

Mitt tidigare inlägg, lucka 16, skrev jag igår kväll. Tidsinställde det så där tjusigt eftersom jag visste att jag skulle vara på jobbet hela dagen idag och sedan iväg till Tomtebo på pysselkväll med alla jobbarkompisar. Skulle liksom inte hinna skriva det i dag.

Nåja, det var ju iofs lika bra att det var gjort, eftersom jag inte orkat med datorn speciellt många minuter idag; har mest legat och sovit. Är bara så sur över att jag inte ens orkar åka iväg och pyssla ikväll för jag har fortfarande skitont i magen *surar*

Jag och Johanna ska i allafall gå ut med Bessie snart. I samma veva så hämtar vi ett paket som mamma skickat. Behöver lite frisk luft och kroppsrörelse!

För första gången sedan min "adventskalender" startade är jag totalt blank i skallen. Jag kommer inte på en endaste sak att skriva.. ja, förutom just det att jag inte har något att skriva! Hahaha.. Jag skyller på lågtrycket och migränen. Jag får lov att återkomma en annan dag!

Lägger in en bild istället och ber om ursäkt för den oputsade bilrutan!! :o)

Alltså, jag är snart på mitt 44:e levnadsår. Hur tusan ska jag då komma ihåg den första kyssen? Fattar ni hur länge sedan det är?? Jag skulle behöva ringa min barndomskompis Petra och fråga. Hon har nämligen ett extremt bra minne. Och det är väldigt troligt att hon skulle ha fått veta när jag kysst någon för första gången! Så Petra, om du läser det här, när var det??? ;o)

Jag minns inte om jag skrivit detta förut, men när barnen var nyfödda så bodde vi i Luleå. I lägenheten mitt emot ovan nämnda kompis. Jag hade seriöst trott att något väldigt traumatiskt hänt under min tonårstid, för jag mindes fasiken ingenting. Men.. med hjälp av Petra, och hennes förstklassiga minne, förstod jag att det inte var frågan om någon förträngning, minnena hade bara hamnat väldigt långt bak i mitt "arkiv"!!! :o)

Hon minns årtal, namn, platser, händelser, you name it! Själv hade jag, och har fortfarande, svårt att komma ihåg namn på folk; glömmer däremot sällan ett ansikte. Årtal är något annat som jag sällan minns. Herregud, jag kan ta fel på århundraden!

Därför bjuder jag på en iskall kram istället för en gammal kyss!

Min absolut största önskan är att det ska gå bra för min döttrar i livet. Med kärleken, hälsan, arbete och familj. Att de ska få leva sina liv fullt ut enligt deras egna önskemål.

Jag drömmer också om att vinna en större slant på t ex Trisslotten. Inte för att jag tror att en massa pengar gör en människa lycklig, men nog skulle extra pengar underlätta både vardagen och möjligheten att uppfylla sina drömmar.

En sådan dröm är att jag skulle vilja åka på en resa med Good Travel. Att få uppleva ett annat land. Att tillsammans kunna hjälpa till och göra nytta. Att känna att även några få personer kan göra skillnad i andra människors liv. Att få göra det med min familj, känslan av att få dela en sådan upplevelse med dem. Och att, som en bonus , få oss att verkligen inse hur jädra bra vi har det härhemma. Vi tror att vi vet det, men ibland undrar jag...

Min favoritplats?? I soffan med datorn i knät? Nja, till vardags kanske det är lite så. Men, var min favoritplats på jorden finns tror jag nog de flesta av er redan vet.

Rautakoski! Att ligga på hällen, höra forsens brus och sola sig så där lagom varm för att sedan glida ner i "lagunen" för att svalka sig. Eller för att få en lätt (läs brutal!!) massage i det lilla "vattenfallet"! Det är "livet på en pinne"!!! :o)

I lördags, när jag träffade min kära kusin Yvonne, så hade hon med sig en present till mig; en söt liten skyddsängel! Tack! Och jag vet dessutom att pengarna hon betalade för den går till ett behjärtansvärt ändamål. Då känns det extra bra!


Vi har haft goa Marie som hundvakt i helgen. Hon har bott härhemma med Bessie och de verkar ha haft det mysigt, om än lite kallt på deras promenader! ;o) Är så tacksam för hennes hjälp för det är svårt för oss att åka iväg alla fyra annars. Vet inte hur Bessie skulle reagera att hamna på ett hundpensionat; vi har dock aldrig testat det.

Men döm om vår förvåning när vi kommer hem och ser följande ligga på köksbordet. Så gulligt av henne!!


Vi tackade henne med en julklapp, vars innehåll jag inte vill skriva, eftersom jag tror att hon emellanåt är in här och läser! ;o) Och gör du det, Marie, så tack än en gång för hjälpen! Du är bäst!! <3

Här är kylslaget idag, -17, och jag tror inte att den här snön och kylan är rätta miljön för det här djuret. Gun, din älg tror jag bättre hade platsat här!! ;o)

Det är en krokodil, ifall ni har dålig syn eller så!! ;o)

Lucka 13 - Den här veckan.

Ja, jag börjar denna måndag med att vara ledig. Mår betydligt bättre än jag trodde idag. Det var nog tack vare tigerbalsam, värktablett och sovmorgon(är så glad att jag tog ledigt även idag)! Ska snart åka iväg till Kristina med stekpannan som hon beställde från IKEA.

På tisdag jobbar jag och på onsdag har jag min lediga dag, som vanligt. Då ska jag dessutom på massage. Jag är så nöjd med min braiga planering. Att jag tänker till och bokar in massage efter en sådan här mastodonthelg. Längtar! På onsdagen tänker jag strosa runt på stan och kolla ut lite julklappar.

På torsdag och fredag har vi APT på jobbet. Ska bli jättekul att få träffa alla innan julledigheterna tar vid. Det blir en pysselkväll hemma hos min namne på torsdag kväll. Det brukar vara så mysigt, så det ser jag fram emot.

Till helgen står endast granpyntning och julgodisfixande på agendan. Sedan har jag inget mer uppskrivet i min almanacka och det känns himla gott!

Vår gran kommer dock inte på något vis att bli lika stor och ståtlig som denna gran i Stockholm. Satt i bilen när jag fotade den, så ni kan tyvärr inte se alla fina figurer som hängde i den. Den var fantastisk, så där Disneyfin liksom!!

Efter en underbar helg i Stockholm är vi nu hemma i Umeå igen. Det har varit en toppenhelg, men det är allt rätt skönt att komma hem också!! :o)

Igår kväll körde vi förbi där sprängningen skett. Vi såg poliser och tre ambulanser med blinkande ljus. Vi fattade ju ingenting, men väl på hotellet så kollade vi på nätet och fick reda på att en bil sprängts. Men att det var en självmordsbombare, det fick vi veta först när vi såg nyheterna i morse.

Då fick jag rysningar i kroppen. Vi hade ju strosat förbi där tidigare på dagen, ungefär tre timmar innan allt hände.

Lucka 12 rymmer frågan Vad är kärlek? Det känner jag att jag redan har svarat på i flera olika inlägg den senaste tiden. Kärleken till familjen, kärleken till vänner, kärleken till djuren. Det får räcka med det! :o)

Nu väntar duschen och sedan sängen. Är så glad över att jag har en ledig dag i morgon för det kommer min kropp att behöva. Den behöver vila. Vila från människor(är så ovan vid denna mängd människor!), vila från huvudvridningar(titta upp och ner, till höger och vänster) och vila från affärernas högljudda musik. Och vila benen, som promenerat 1,5 mil under de här dagarna.

Godnatt!!

Det blev mycket i den där rubriken.. Men..

Igår kväll började jag och tjejerna fundera. "Tänk om vi skulle ta flyget ner till Stockholm på morgonen. Då får vi en hel dag att ägna till shopping.. Istället för att ägna hela dagen åt att sitta i bilen".

Och så blev det. Mitt allra första tidsinställda inlägg(som jag var så stolt över att jag faktiskt tänkt på!) får jag nu dementera. Anders har förvisso suttit i bilen idag, men inte vi! :o) Han skjutsade oss till 7-flyget innan han påbörjade sin resa söderut. Han hade kommit till Skuleberget när vi landade på Arlanda.

Vi har ägnat dagen åt att strosa runt på Östermalm och Söder. Jag har inte handlat ett dugg, men pengar har det gått ändå.. till flygbussen, t-baneremsor och käk ;o) Tre kändisar(A-C) såg jag idag och, återigen, inte kom jag på att ta upp mobilen och fota dem.. så ni får lita på mitt ord. De tre var: Tomas Brolin, Morgan Alling och så snubben i Antikrundan(som har en egen antikaffär) som jag aldrig minns vad han heter.. Flickorna tyckte att "kändisarna"  inte kunde vara några riktiga kändisar eftersom de inte visste vilka de var.. eller jo Morgan Alling kände de igen, men inte de två andra.

Vid fyratiden tog vi tunnelbanan till Mörby centrum och vidare med buss till Scandic Täby. Då hade Anders redan kommit fram, checkat in och låg och chillade på rummet.

Ungefär en timmes vila blev det innan vi tog bilen till Täby Centrum. Men varken jag eller tjejerna orkade särskilt länge. Anders orkar nog inte klädaffärer överhuvudtaget! Hahahaha.. Sveda och värk i nacken, så det blev en Citodon och en het dusch.

Halvligger nu i sängen och skriver. Ögonen går i kors så hit så John Blund behöver inte komma hit ikväll! :o)

Den försvunna luckan nr 9 skulle ju handla om platser jag varit på och igår var tanken att skriva lite mer om varjeställe, men nu skiter jag i det. 

Förresten, vet ju inte om det var tänkt att handla om orter.. Men ikväll är jag så trött att jag bara kör de länder jag varit i. Det går fort... för någon Globetrotter är jag ju inte!! :o)

Sverige, Finland, Norge, Danmark, England, Belgien, Bulgarien, Turkiet. Jag sa ju att det skulle gå fort!! Hahahaha..

C U!

Ja, min dag i dag spenderas i en bil. Hela familjen är nu på väg till Stockholm över helgen. Där ska maken på styrelsemöte i PV-klubben och kvinnfolket ska spatsera runt i hufvudstaden! Dessutom ska jag äntligen träffa min kusin Yvonne, som jag inte sett sedan jag var liten. Tackar Facebook som gjorde det möjligt att få förnyad kontakt. Javisst, visst finns det telefoner, men har man inte träffats ens som vuxna.. nja, då drar i allafall jag mig för att ringa upp någon. Känner ni likadant eller är ni sådana modiga människor som bara lyfter luren och ringer??

På lördagskvällen blir det julbord för PV-styrelsen och deras respektive. Tjejerna, som ratar i princip allt på ett julbord, har inte bestämt sig för vad de ska göra. Kanske gå på bio alternativt chilla på hotellet, som har internet och massor av tv-kanaler! ;o)

Vovven då? Ja, hon har det bra hemma. Vännen Marie har flyttat hem till oss och ska vara hundvakt. Det tackar vi för!!!

Så här ser min adventsstake ut! Och ja, det fjärde ljuset är mörkare än de andra(dock inte fullt så mycket som det ser ut som på bilden). Men det upptäckte jag först när jag kom hem.. Det fanns ingen ork till att åka och byta så jag tänkte att "4:e advent är ju liksom lite mera speciell än de andra"!! Hahahaha..

Det finns naturligtvis många minnesvärda ögonblick att välja på. Ögonblick som fyllt mig med lycka, med sorg, med skratt, med gråt, med stolthet, med frustration. Eller ibland en salig blandning av allt!

Några av mina livsögonblick...

Stolthet t ex över att stått som segrare i skidtävlingar, ha klarat provet gällande lerduveskyttet(Jägarexamen) och när jag fick körkortet i min hand.

Den oerhörda glädjen och stoltheten över mina barns födelse. Denna graviditet innehöll för övrigt hela känsloregistret och födseln av mina älskade ungar innebar även en stor lättnad! Mer om det kan ni läsa här! ;o)

Att, tillsammans med mamma, vara med när min pappa tog sitt allra sista andetag. Ett ögonblick av både stor sorg och tacksamhet. Sorg för att han inte fanns i livet längre. Tacksamhet över att ha fått vara där när det hände. Har skrivit om det i ett inlägg som heter "Det finns ingen död och här kan du läsa det.

Alla härliga ögonblick där gemensamma skrattanfall uppträder. Med familjen, vännerna och arbetskamraterna. Min moster är dessutom "skyldig" till många sådana episoder! :o) Jag har gett henne diagnosen Taldyslexi. Hon kastar om orden och det som kommer ut i tal är oftast hysteriskt roligt.. och ibland helt obegripligt!!! ;o) I love her!!! <3

Ett ögonblick av frustration och lätt panik var när jag och Johanna åkte till Turkiet och det visade sig att Forex gett oss fel valuta! Ni som inte läst min reseberättelse tidigare.. ja ni kan läsa här hur det gick till! :o)

Ögonblicken av lycka och tacksamhet kommer över mig varje gång jag tänker på hur bra jag har det. Hur lycklig jag är över min familj. Att jag har ett jobb. Att jag lever i ett land i fred. Utan naturkatastrofer. Utan epidemier av smittsamma sjukdomar. Jag ska bara försöka att tänka så oftare, istället för att klaga och vara pessimistisk. Jag har faktiskt det oförskämt bra, så enkelt är det!

Nu ska jag ärligt skriva upp varenda liten grej jag har i min handväska. Misstänker att jag inte ens själv vet vad jag har där!!!

Plånbok, bankdosa, flexkort, fem pennor och en nagelfil


Två våtservetter, en lista med whiskysorter, en liten spegel, ett foto på barnen som små och en chokladbit.


Ett rör Treo, Försvarets hudsalva, ett cerat, ett rör Zantac, en tampong(!), en liiiten burk tigerbalsam och mitt lilla fodral(tillverkad av Johanna) innehållande Citodon, Sifrol, plåster och ytterligare en(!) tampong.


Olika rabattkuponger från Rusta, Kapp Ahl och Fuji direkt.


Ett silverarmband, ett par örhängen, en ring, en toalettpolett, en tändare och en frälsarkrans.


Diverse skräp, bestående av tuggummipapper och gamla kvitton


Vet ni vad? Det här var ett väldigt bra sätt att rensa sin handväska på!!! :o)

Sen såg jag något märkligt idag. Inte i min handväska utan vid porttelefonen.

Är våren i antågande??

Jag har två äldre bröder, Mats-Ola och Robert. Jag är alltså minstingen i familjen! :o)

Mats-Ola är så pass mycket äldre än mig så har vi knappt vuxit upp tillsammans. Det skiljer tolv år mellan oss. När han flyttade till samhället för att gå på gymnasiet så var jag bara fyra år. Och sedan flyttade han liksom aldrig hem igen. Efter skolan var slut så blev det lumpen och sedan arbete i Aitikgruvan. Jag var i tonåren när han byggde sitt egna hus, blev sambo och något år senare även pappa till två fina grabbar. Den ena har dessutom numera en egen son och har därmed gjort Mats-Ola till farfar.

Sen har vi min andra bror Robert, som jag kallar "brorsan", eftersom han fanns hemmavid under min uppväxt. Jag kan väl inte påstå att vi hängde med varandra speciellt mycket, men jag minns att vi lekte "Kurra gömma" tillsammans med alla ungarna i byn. Jag tränade ju gymnastik, som jag skrev om tidigare, och gjorde tappra försök att komma ner i spagat. Men jag kom inte riktigt helt ner. Tills min kära bror satte händerna på mina axlar och tryckte. Då kom jag ner de sista centimetrarna! Det var tyvärr inget jag bett honom om.. så aj!!!! :o)

Även Robert jobbar i Aitik. Han har också två fina barn, en tjej och en kille. Bägge två har också fått egna barn, så brorsan är både morfar och farfar!

Mina bröders personligheter är väldigt olika, men de kompletterar varandra väl. Jag vet att de finns där för mig och jag älskar dem oerhört mycket! <3

Min bästa vän heter punkt fem i min lista.

Jag har inte en bästa vän utan jag har ett par stycken som jag anser vara mina verkliga vänner. Som jag kan prata med om det mesta i livet.

Ibland kan jag dock sakna den där "bästisen" som jag hade som ung. Den man satt i telefon med, timme ut och timme in. Den man tillbringade kväll efter kväll med. Den okomplicerade vänskapen innan allt vuxenansvar dök upp. Innan alla "måsten" uppenbarade sig. Då livet var "här och nu och eventuellt festen i morgon"!! :o)

Efter grundskolan, som låg i byn bredvid min by, flyttade jag in till samhället för att gå på gymnasiet. Jag hängde fortfarande med bykompisarna. Men sedan flyttade jag till Piteå för att gå läkarsekreterarutbildningen. Fick en del nya kamrater, men nu började det också märkas att avståndet till de gamla kompisarna ökade, av förklarliga skäl. Ett år senare flyttade jag till Värmland och Karlstad. Återigen, dags att bygga upp ett nytt kompisgäng. Jag hade dock fördelen att ha min mångåriga brevkompis boende strax utanför Karlstad. Det blev naturligt att lära känna hennes kompisar.

Träffade min nuvarande man och vi flyttade till Holmsund, där vi inte kände en enda människa. Nu blev det mer så att vi lärde känna andra par istället för enskilda personer. Sedan fick vi barn och började umgås med de andra barnens föräldrar. Jag tror att många kan känna igen sig i min beskrivning. Och det är dessutom inte alltid så lätt att hitta nya vänner. Det är ganska svårt ibland att bli "insläppt" i vissa grupper, man kan nog känna sig som en inkräktare ibland för att man inte är s k "infödd".

Den senaste tiden har jag haft nöjet att träffa flera av mina barndomsvänner. Vi har fortfarande långa avstånd mellan varandra, men kommunikationen har ökat markant då vi nu har fler sätt till att hålla kontakten än förr om åren. Det känns jättekul och det verkar som om cirkeln är på väg att slutas!!

Till mina vänner, ni vet vilka ni är: Love you!



*********************************************
Igår promenerade vi till Gammlia och julmarknaden. Härligt vinterväder gjorde att allt såg ut som en julkort! I ett av stånden stod min gamla bästis, bykompisen Kicki. Hon sålde fina och supervarma skinnprodukter. Vill ni inte frysa om händer och huvud, ja då är detta hantverk något för er! Kika gärna in på hennes hemsida här!

Vi köpte en fin krans till ytterdörren, eucalyptus-honung och munkar.Dottern gick runt och fotade, så därför tog inte jag ett enda kort med mobilen! Men, än har jag inte fått några bilder av henne..

Vid middagstid kom Kicki hem till oss. Det blev en trevlig kväll med massor av prat och skratt.

Rädsla är ju ett ganska vitt begrepp.

Att vara rädd för att det blir krig. Sannolikheten för att jag ska tvingas uppleva det är, tack och lov, ganska liten. Men många lever redan i ett krigshärjat land och andra står på tur.

Att vara rädd för att miljön förstörs mer och mer; vilka effekter får det på våra liv? Naturkatastrofer ödelägger länder, torka och översvämningar. Och i spåren av dessa ser man bl a svält, smittsamma sjukdomar och föräldralösa barn. Läste t ex om att allt bistånd som USA och många andra länder(inkl Sverige) lovat har inte kommit fram till Haiti. Varför inte?

Men sedan finns den mer "personliga" rädslan. Den största av dem alla.

Att något ont ska drabba mina barn. Det är nog varje förälders största fasa. Oavsett om det är pga sjukdom, olyckor eller kränkningar och övergrepp. Jag skulle gå genom eld och vatten för mina älskade ungar. De betyder allt för mig! Min kärlek till dem är så stor att det nästan gör ont! Love!

Det här inlägget ska handla om mina föräldrar. Det finns otroligt mycket jag skulle kunna berätta, men jag kommer att berätta vissa specifika saker om dem.

Min älskade pappa blev sjukpensionerad när jag var liten. Han hade arbetat som skogsarbetare i alla år och bl a hans nacke var kaputt. Jag minns att han fick ligga i en sträckbänk där halskotorna liksom drogs isär. Ibland skulle jag önska att jag fick ligga i en sådan. Speciellt då det känns som om huvudet sitter fast direkt på axlarna. Men, jag tror i och för sig inte inte att den behandlingen är speciellt nyttig!! Men det betydde att jag alltid hade minst en förälder hemma. Jag gick inte på dagis eller i "lekskolan", som förskoleklass hette på den tiden.

Jag och pappa blev ibland väldigt godissugna och åt, i brist på annat, bl a upp mammas mörka(läs: inte speciellt goda) blockchoklad, som var tänkt att användas vid bakning. Vad gör man inte för att slippa åka två mil t o r till kiosken?

Min pappa var en storfiskare. Vi brukar skoja och säga att det är han som "fiskat ur Lina älv". Han använde inga "fjantiga" saker som flugor utan han använde ett metspö, vars drag han gjorde själv. Det var en väldig procedur att göra de där dragen, men det var värt allt pysslande. Han stod ofta långt ut i älven i sina vadarstövlar, med många flugfiskare på sidan om sig. Men det var pappa som håvade in alla harrar och laxöringar! Och gissa vem som fick rensa alla dessa fiskar?? Jag ansåg att jag, ständigt och jämt, skar upp buken på dessa firrar som pappa släpade hem.. men jag misstänker att det inte är helt och hållet sanning :o)

I många, många år efteråt skulle jag aldrig ha kommit på tanken att beställa fisk på restaurang. Jag borde egentligen vara överintelligent efter all fisk jag ätit! Rökt, kokt, stekt och grillad fisk. Idag kan jag tänka "så lycklig jag var som fick äta färsk fisk flera gånger i veckan"; det var och är inte alla förunnat!

Min älskade pappa, "Storfiskar'n", 1927 - 1998. Saknar dig!


Min älskade mamma är oerhört viktig för mig! Hon ställer alltid upp för mig och mina bröder. Hon är stark och har energi som en Duracell-kanin, trots att hon faktiskt är över 70 år. Vi har så roligt ihop när vi ses, men tyvärr blir det alltför sällan, då det skiljer 50 mil mellan oss. Hon brukar komma ner hit två gånger per år, men bussresan på 8 timmar är skitjobbig för henne.

Hon är duktig på korsord och väldigt allmänbildad. Jag är dessutom imponerad över att hon haft viljan att lära sig hur en dator fungerar. Men utan kaffe(inkl socker och grädde) så funkar hon inte. Det blir många koppar varje dag!

Hon har haft tuffa arbeten under sitt yrkesliv. Hon har jobbat som skogsarbetare, asfalterare och truckförare. Det sistnämnda var i Bolidens gruva i Aitik. Trucken hon körde var enorm, drygt 6 meter hög! Hon jobbade treskift och mestadels män fanns i hennes skiftlag. Än idag har hon kontakt med arbetskamraterna där. Många av dem är betydligt yngre än henne.

Ovanstående hårda arbeten har gett henne kronisk värk i kroppen, men trots detta så ser hon till att gården är klippt/skottad samt att källare och uthus är fulla med ved.

Mamma sitter längst ner till vänster. Tror att det här fotot är taget under skogsarbetartiden.


Här är hon några år yngre än idag. Såg ut som en filmstjärna.


Med solen i ögonen. En dag vid Särkijärvi.

Min älskade mamma är ungefär som min dotter Carolina. De gillar inte att bli fotade. Och eftersom min ömma moder läser min blogg så är det inte värt att jag sätter in några fler foton utan hennes godkännande :o)

Jag får lov att tillägna ett helt inlägg till "anonym" som hade en fråga kring ett inlägg. Visste inte om jag skulle svara under samma inlägg eller här.. och som ni ser så blev det här! :o)

Inlägget med hyllningen till de underbara människor som städar alla lokaler i vårt samhälle hittar du här!! Printa gärna ut den till din städerska, men du kan ju radera mitt fula knä först!! Hahahaha...

En sak ni inte vet om mig! Det kanske inte är den mest spännande hemligheten, men so be it!!

Jag har gått 182 steg, i ett svep... på händer! Den enda som förmodligen minns detta är kompisen Petra. Vi gick i 6:an, tror jag, och hade bestämt oss för att gå 200 steg på händer. Vi tränade gymnastik bägge två, men Petra var den duktiga av oss två. Men gå på händer, ja det kunde jag.

Fram och tillbaka i korridoren travade vi på, med handflatorna mot golvet och fotsulorna mot taket. Som jag skrev, jag klarade 182 steg och sedan var huvudet så blodfyllt att jag höll på att tuppa av.

Om jag inte minns fel så tror jag att Petra kom upp i 198 steg och skulle med lätthet klarat alla 200 om inte en av killarna i klassen knuffat omkull henne. Shit, så arg hon var på honom då!!! :o)

***************************************

Nu börjar julhetsen för många. Det ska bakas, städas och pyntas. Grisfötterna, som ingen människa vill äta, ska köpas och Janssons ska göras. Adventskalendrar ska fyllas med 24 skitdyra småpaket och önskelistor ska bockas av. Julklapparna ska slås in och sedan rimmas på.

Till er som vet med er att ni fastnar i denna julstress; läs nedanstående och ta till er det! För så enkelt är det!

"En man for på blixtvisit ut på landet till sin far som levde där med sina katter.
- Jag stannar inte länge här, jag har ont om tid idag, det snurrar runt mest hela tiden. Jag sliter, men får inget gjort. Jag är ett nervvrak närsomhelst. Säg, varifrån får du din stillhet?

Den gamle lutar sig tillbaks.
- Lyssna nu på mig en stund, för det är faktiskt ganska enkelt.

"När jag sover, sover jag. När jag vaknar, vaknar jag. När jag tänker, tänker jag. När jag äter, äter jag. När jag jobbar, jobbar jag. När jag drömmer, drömmer jag. När jag talar, talar jag. När jag lyssnar, lyssnar jag"

- Säg, vad är det för prat? Jag gör ju likadant som du, men ändå når jag ingen stillhet.

Den gamle lutar sig tillbaks.
- Lyssna nu på mig en stund, du gör det mesta annorlunda.

"När du sover, vaknar du. När du vaknar, tänker du. När du tänker, äter du. När du äter, jobbar du. När du jobbar, drömmer du. När du drömmer, talar du. När du talar, lyssnar du. När du lyssnar, sover du. Men...

När jag sover, sover jag. När jag vaknar, vaknar jag. När jag tänker, tänker jag. När jag äter, äter jag. När jag jobbar, jobbar jag. När jag drömmer, drömmer jag. När jag talar, talar jag. När jag lyssnar, lyssnar jag"

Kram på er!

UPDATE: Enligt Ylva glömde jag, i föregående inlägg, att tala om hur lång jag är. Jag är inte lång. Jag är kort. Närmare bestämt 156,5 cm kort! :o)

Fick en lista på Facebook som var på 30 dagar. Men jag gjorde om den lite och vips blev det 24 dagar istället. Det blev liksom en sorts adventskalender! Sno den gärna!! (Om inte annat så får man viss hänvisning till vad man kan blogga om.. hahaha).

Dag 01 – Vem är jag? Basic fakta liksom.
Dag 02 – En sak ni inte vet om mig.
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Mina rädslor
Dag 05 – Min bästa vän
Dag 06 – Mina syskon
Dag 07 – I min handväska
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Platser jag besökt
Dag 10 – Min dag
Dag 11 – Min första kärlek
Dag 12 – Vad är kärlek?
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Min favoritplats
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Det här saknar jag
Dag 19 – Min barndom
Dag 20 – Mina ambitioner
Dag 21 – Det här får mig att gråta
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Ett sista ögonblick

Så då börjar vi väl med dag 1, den 1 december 2010! Vem är jag?

Jag är en 43-årig kvinna vid namn Pia. Är gift med Anders och har tvillingdöttrar på 17 år, Carolina och Johanna. I familjen ingår även en hund, Bessie, som kommit upp i den aktningsvärda åldern av 10 människoår. Jag jobbar 75% på en tolkcentral för döva och hörselskadade. Förutom familjen, så är fotografering och bokläsning två stora intressen. Bloggar sedan april 2008 och har kommit upp i 1 471 inlägg. Är uppvuxen i Norrbottens inland, men bosatt i Umeå sedan 1988(med ett kort avbrott då vi bodde i Luleå 1993-94). Sålde nyligen huset och bor numera centralt i lägenhet istället. Har ett diskbråck i nacken, vilket ställer till problem ibland. Är därför en spikmatteanhängare av rang.

Har jag glömt något, tro?! :o)

Jag anser att årstiden vår uppträder när snön ligger kvar, men vårsolen börjar värma min frusna, norrländska kropp. Den här historien utspelas just en sådan vår. Det var otroligt varmt i solen så jag lade en renfäll på snön, tog på mig bikinin och lade mig ner för att sola. När jag blundade så kändes det som på sommaren; så varmt var det faktiskt.

Efter ett bra tag så kom min pappa och utmanade mig. "Du får hundra spänn om du kastar dig ut i snön". Hundra spänn! Det kan jag säga att hundra kronor var mycket pengar för en tonåring som mig.. på den tiden detta begav sig! :o)

Så.. jag reser mig upp och kastar mig ut i djupsnön. I min enfald hade jag trott att det skulle vara mjuk, fluffig snö. Men upptäckte istället att det var sylvassa, ihoppackade iskorn som jag landade i.

Pappa borde ha gett mig minst tusen spänn för det där snödoppandet. Jag såg nämligen ut som om jag hade slagits med katt när jag skrikande tog mig upp ur snön! :o)